Ursäkta om jag kan låta småsint och missunsam, Västerås.

Men i kväll såg ni ut som vilsna demenspatienter när ärkerivalen kom till staden. Det här var inget annat än ett bevis på varför inte Västerås hör hemma i hockeyns finrum.
Trots en fin start, ett ledningsmål redan efter knappt fyra minuter, hade Västerås inte förmågan att göra det här rivalmötet mer spännande.

Eller jo, spännande blev det – men det berodde inte på Västerås.

Och jag kommer till det.

Men först vill jag hylla Örebros spel i två perioder. Då var det total klasskillnad på lagen. Efter två perioder hade Örebro skjutit 36 skott på mål och borde haft ledningen med, typ, 5-1, 6-1, 7-1, eller något sådant.

Därför var det också högst märkligt att matchen helt bytte skepnad och faktiskt blev – och då kommer vi till det jag nämnde ovan – spännande en stund i den tredje perioden.
För Örebro började plötsligt dra på sig den ena klumpiga utvisningen efter den andra.

Men hemmalaget dumpade skrämmande nog puck – i spel fem mot tre.

Så, okej, det blev en rafflande match det här. Och Örebro hade, trots sitt spelövertag, tur att inte Västerås var mer skickligt.

Ändå har Västerås fortfarande chans på en SHL-plats.

Visst gillar man den här kvalserien, ändå?