Wow.

Den som var på plats på Hovet i kväll fick en rejäl portion hockeyupplevelse.

Den första perioden var något i hästväg.

Intensiteten, farten, tempot… Det flesta SHL-matcher i vinter har inte ens varit i närheten av det här.
De första 20 minuterna hade ALLT.
Var det någon som kombinerade kvalserien med ångest? Det här var spelglädje rakt igenom.

Och det var Djurgården som spred mest glädje.

Att vara på ett fullsatt Hovet och se Djurgården komma i anfallsvåg efter anfallsvåg – med publiken i ryggen – är en häftig syn, om än inte särskilt nyttigt för örat.

Om Djurgården kan behålla den här publiken och det här spelet rakt igenom kvalserien har jag mycket, mycket svårt att se att något lag ska åka till Stockholm och plocka poäng.

Inte ens den gamla, fula ovanan att tappa tydliga grepp om matcher fanns i kväll. Laget bröt mönstret och började inte uppträda ängsligt i uddamålsledning, som de gjort så gånger tidigare under säsongen, utan fortsatte att ösa på och skölja över Malmö.

Efteråt pratade Djurgårdsspelarna om att det var bättre stämning i den här matchen än vad AIK-fansen skapade i derbyt i måndags. Jag var inte på plats då, jag kan inte uttala mig, men jag är tveksam till om det verkligen kan bli en bättre inramning än så här?
Visselorkanerna gillar jag bäst.
Vid omdiskuterade domslut eller spelsituationer så blir ljudnivån öronbedövande mäktig.

Djurgården kommer definitivt att slåss om en av platserna till SHL.

Djurgårdens klack mot Malmö.