Jag är knappast ensam om att förbryllas över Modos värvning av råskinnet Donald Brashear.
Han har inte spelat ishockey på två år, hunnit bli 42 år gammal och har knappast haft någon påverkan PÅ isen för laget. Efter fyra spelade matcher har Brashear snittat 2.11 minuters istid och mot Djurgården på torsdagskvällen fick han endast göra ett byte som varade i, tja, 15 sekunder.

Jag studerade Brashear noga i avbytarbåset. Det var inte i många sekunder han satt ner på bänken. 42-åringen var ständigt aktiv, stod upp, skrek och drev på sina lagkamrater.

– Och så sprider han lugn och trygghet. Han är som en extrapappa och har betydelse för laget utanför isen, berättar Anders Forsberg efter matchen.

Sedan avslöjade Modo-tränaren också att Brashear tjatar om att få hoppa in på isen och, just det – slåss.

– Han vill ju in och tycker att man ska… ja, du vet. Men då berättar jag för honom att vi inte har den kulturen här, säger Forsberg, som då tvingas stoppa Brashear.
– Det har jag gjort några gånger. Vi vet att vi kommer att få spela boxplay i sådana fall. Men han är förståndig och förstår det.
Vad vill ni få ut av honom?
– Vi vet att det är en speciell typ av spelare, och vi vet också att vi inte kan använda honom för mycket. Det som är lurigt är att han är 42 år. Men han är en intressant pjäs att få in, även om vi inte kan använda det han är bra på fullt ut…
Men du vill egentligen det…?
– Nä, det tror jag inte. Det skulle ställa till för mycket problem för oss, eftersom han är för bra på den detaljen, avslutar Forsberg.