Allt var egentligen uppdukat för årets publikfest.

Annandag jul. Globen. Klassiskt möte mellan två publikstarka lag.

Ändå lämnade jag arenan i besvikelse.

Jag hade förväntat mig en stämning som skulle gå på högvarv så fort pucken släpptes. En magisk atmosfär, öronbedövande ljudkuliss. Men så blev det inte, och anledningen är förstås simpel:
Det är alldeles uppenbart att barerna var orsaken till att den förväntade inramningen uteblev.

Fyra minuter innan periodsignalerna halverades nämligen publiken, framför allt hemmaklacken, eftersom de flesta ville säkra en bira innan trängseln och kalabaliken i pausen uppstår. De som ändå stannade kvar på läktaren för att invänta paussignalen hann heller inte få ett värdigt avslut i baren i tid och blev därmed sena ut till nästföljande period.

Först i den tredje perioden tog stämningen fart, då hade barerna stängt, och trycket runt spelminut sex var så bra som man kan kräva att den ska vara under en hel match.

13 850 biljetter hade även sålts. Lapp på luckan. Men hundratals stolar gapade ändå tomma och varför det såg ut så har jag ingen aning om. Vem köper biljett till en sådana här match och inte dyker upp?

Jag vill påstå att Leksand ändå vann läktarmatchen – sett till prestation, inte till antal – eftersom de höll sig kvar på läktaren, lyckades faktiskt överrösta hemmapubliken några gånger och fick också med sig sina anhängare som satt på sittplats bättre än vad Djurgårdsklacken lyckades med.

Men Djurgården får en chans att revanschera sig redan på söndag. Då väntar ny Globen-match, mot Brynäs, och jag inbillar mig att barerna inte är lika hett eftertraktade då.