Malmö, Västerås och Karlskrona.

Med sju omgångar kvar tyder mycket på att det är just den trion som gör upp om de två platserna som innebär en direktfinal mot SHL.

Och vi fanns på plats på samtligas hemmaarenor under tisdagskvällen för att syna lagen inför slutspurten och SHL-racet.

Vad vi fick se?

Tre topplag, två förluster och ett poängtapp – mot, på pappret, ”enkla” lag.

Västerås trillade ur dåvarande elitserien på våren år 2000. Efter en konkurs och fyra kvalserier på de 15 efterföljande åren har SHL aldrig någonsin varit så nära som det är för Västerås nu.

Malmö har inte spelat i högsta serien på åtta år. Efter mängder med satsningar och spenderade miljoner bränns SHL hetare nu än tidigare säsonger.

Och Karlskrona? De har ALDRIG spelat i högsta serien och huserade i division 3 (!) så sent som 2006. I Blekingeklubbens fall har svensk hockeys finrum alltså aldrig någonsin tidigare i klubbens historia varit mer aktuellt.

Ni hör.

Vi borde ha fått se tre heltaggade topplag i kväll som egentligen skulle ha asfalterat sitt motstånd. Timrå, Oskarshamn respektive Björklöven borde ha varit en munsbit för Västerås, Malmö och Karlskrona.

Ändå förlorade Västerås och Karlskrona sina hemmamatcher och Malmö tappade poäng.

Det gör att vi kan ifrågasätta om lagen över huvud taget har något i SHL att göra?
Eller handlar det om kvalfrossa?

Själv var jag på plats i Västerås. Jag såg visserligen laget spela en attraktiv offensiv hockey som kunde liknas vid vågor när de träffar klippan. När en har träffat, kommer hela tiden en ny.
Så såg det ut i ABB Arena.
Västerås kom i anfallsvåg efter anfallsvåg men den Modoinlånade Timråmålvakten Adam Reideborn var den främsta orsaken till att Västerås blev utan poäng och sumpade chansen att gå upp i serieledning.
Försvarsspelet var en annan orsak.
När Västerås sattes under press blev laget, framför allt backarna, väldigt stillastående och där är Västerås extra sårbart.
Och ännu tydligare kommer det att bli vid ett eventuellt kvalspel när Modo, Brynäs, Leksand eller Djurgården kommer in i bilden.
Ett försvarsspel som Västerås visade upp på tisdagskvällen håller definitivt inte mot de ovannämnda SHL-lagen.

***

”Bara” 3 380 åskådare på plats i ABB Arena.

För dåligt.

Klacken nötte förvisso på med trumman, men stämningen var i närmast obefintlig och sittplatspubliken jublade knappt när det blev mål.

”Det finns bara en klack i hallen”, skanderade de 20-talet Timråsupportrar på bortastå, och jag förstår förstås det bakomliggande syftet med den ramsan.

Att stämningen i vad som i folkmun kallas Rocklundahallen var för dålig och knappast värdig ett SHL-jagande topplag.

Det är i det här skedet av säsongen hemmapubliken ska bära fram sitt lag.