De två inledande matcherna i den här direktfinalserien var förvisso jämna och dramatiska, men Västerås och Rögle hade behandlat varandra ganska ömsint och kärleksfullt – inte alls som jag förväntar mig att ett hett kvalspel i bäst av sju matcher ska vara.

Kort sagt: en kall matchserie – fram till nu.

I kväll svallade känslorna och det var stundvis rejält infekterat på isen. Gruff efter de flesta avblåsningar och stökigt framför målburarna.

Förmodligen var det Per Helmerssons mosning av André Deveaux tidigt i matchen som tände den här matchserien. Rögles kanadensare tvingades utgå efter den tacklingen och jag tycker att Västeråsbacken åtminstone borde fått en tvåminutersutvisning. Den var inte helt rumsren, vilket också irriterade bortalaget.

Att Västerås dessutom reducerade matchserien till 1-2 skapar också extra hetta och dramatik.

Jag trodde Västerås hade bränt sina SHL-chanser efter 3-4-förlusten i Ängelholm i fredags.
Jag kände nämligen redan efter den hockeyallsvenska finalen att förloraren skulle få det jobbigt att ladda om till en ny matchserie, dessutom i bäst av sju matcher.

Ni som såg Västerås-Karlskrona vet vad jag menar. Fyra stenhårda, på gränsen till brutala, matcher där en av drabbningarna också gick till två övertidsperioder.
Jag är övertygad om att varken Västerås eller Karlskrona hade särskilt mycket kräm kvar i benen efter den fjärde matchen där Blekingesensationen fixade SHL-avancemanget.

Västerås tvingades i stället fortsätta kvalspela, mot Rögle, och hamnade direkt i ett 0-2-underläge i matchserien.

Men i kväll, på hemmais, greppade klubben det sista halmstrået och segern i den här tredje matchen var förstås helt nödvändig för att Västerås fortsatt ska kunna drömma om svensk hockeys finrum.
Och jag blev imponerad hur laget genomförde matchen trots att man spelade med kniven mot strupen: Mycket fart, raka vägen mot mål och fysiskt spel. Stefan Gråhns personifierade lagets insats med 15 sekunder kvar av mittperioden. När Västerås gick på knäna i slutskedet av perioden hamnade pucken till slut i Gråhns ägo i offensiv zon. Han stångade sig ensam förbi Röglebackarna, tog sig in på mål och tryckte in sin egen retur. Sen firade han med att vråla ut sin glädje.
En lättnades vrål som skickade en signal till hemmafansen att det fortfarande finns kräm i Västeråsbenen.
Att det finns hopp om SHL-hockey i staden till nästa säsong.
Gråhns mål var också direkt avgörande för matchen.
Dessutom var målkungen Jeremy Williams tillbaka i kväll efter den skada han ådrog sig kort innan kvalspelet.
Det ger förstås Västerås extra spets i spelet i numerärt överläge där laget bara har gjort ett mål hittills på de här tre matcherna mot Rögle.

Nu kan det här gå till sju matcher och plötsligt vill jag följa den här serien igen.