Det definitiva beskedet landade på söndagsförmiddagen som gör gällande att Marcus Sörensen slipper straff för sin armbågstackling på Luleås Johan Harju.

Ett rätt beslut – trots allt.

Visst, otroligt onödigt av Sörensen att tackla en icke puckförare långt utanför spel, men jag tycker inte att tacklingen träffar Johan Harju i huvudet och dessutom kunde Luleåspelaren resa sig omgående och fortsätta matchen som om ingenting hade hänt.
Och jag utgår från att SHL:s referensgrupp, bestående av kompetenta människor som Anders Gozzi, Micke Håkanson, Joacim Karlsson och Micke Sundlöv, också fått bekräftat att Sörensens armbåge inte träffar Harjus huvud efter den granskning och tv-bilderna de tittade på i går kväll.
Jag tror heller inte att Sörensen – som dessutom inte är någon ojuste spelare – hade för avsikt att träffar huvudet med sin armbåge. Såna här tjuvsmällar, om än i mildare omfattning, händer hela tiden utanför spel. Nu blev den bara extra tydlig eftersom det skedde på öppen is.

Men jag förstår samtidigt att Luleå är förbannade. Men det är inte tacklingen i sig som de bör vara ilskna på, utan på SHL och Disciplinnämndens inkonsekvens. Liknande situationer tidigare har resulterat i avstängningar och hade Harju bara överdrivit situationen, legat kvar i någon minut på isen och vridit sig i fejkade plågor, är jag övertygad om att Sörensen skulle vara avstängd i morgondagens andra match.
Och hade det varit, typ, Ole-Kristian Tollefsen som delat ut tacklingen är jag också säker på att det resulterat i avstängning.

Jag är övertygad om att det här inte kommer bli den enda omdiskuterade situationen i den här matchserien. Oavsett om den tar slut i morgon.
Lördagens första möte var sömnig på isen.
Det kommer morgondagens match absolut inte att vara.
Känslorna kommer att svalla på Hovet och publiktrycket kommer förstås att påverka spelarna med adrenalinet det medför.

Jag är beredd att jaga domarbaser och referensgrupper i morgon också.