Jag är fortfarande kluven till CHL-konceptet, framför allt till att turneringen pågår mitt under brinnande säsong.

Lagen har precis inlett en intensiv SHL-säsong och spelat två omgångar innan det här CHL-avbrottet kom. Jag tror förvisso att HV 71 och Linköping känner ett visst nöje att åka till Tjeckien och spela hockey, att Skellefteå tycker att det är roligt med slovakiskt motstånd. Men hur sugna är till exempel Växjös spelare att åka till Stockholm en tisdagskväll och spela en, ärligt talat, ganska avslagen match mot Djurgården, ett lag de möter ett antal gånger under en säsong?

Spelarna jublade ens knappt när de gjorde mål.

Den fysiska kontakten mellan lagen gick att räkna på en hand.

Och det var Hawaii-hockey som spelades.

Hovets läktare gapade också tomma, endast ett 500-tal hade köpt biljett på förhand, och jag kan förstå varför inte Djurgårdens supportrar vallfärdade till arenan.
I lördags hade laget hemmapremiär inför fullsatta läktare, dagen därpå spelade föreningens fotbollsallsvenska lag hemmamatch, i går hade fotbollsgänget supportermöte, i morgon ny allsvensk fotbollsmatch borta mot Norrköping – dit många Djurgårdssupportrar brukar resa – och på torsdag väntar SHL-möte mot Brynäs på Hovet.

Ganska solklart vad supportrarna väljer bort.

Lägg där till att matchen mellan Djurgården-Växjö dessutom startade 20.00, en ganska obekväm tid för en barnfamilj som vill se hockey på en vardag.

Nej, CHL-konceptet måste finjusteras.