HV 71 var på bottenmete i sin egen hemmaborg och de tre poängen var förstås ganska enkel fångst.

Vi noterar samtidigt ännu en Leksandsförlust – omgångens mest väntade.

Leksand har halkat rakt ner i obetydligheten och jag kan inte se vad som kan rädda laget.
Det skrivs i lokalmedia i Dalarna att klubben har frigjort ekonomiskt utrymme tack vare externa finansiärer, och dessutom anlitat målvaktslegendaren Johan Hedberg, för att hitta spelare i Nordamerika.
Det räcker inte.
Övriga SHL-klubbar har tre, fyra, fem, sex, sju och kanske tio spelare av högsta SHL-klass.
Leksand har ingen .
Leksand skulle ha EN när värvningen landar.
Om den landar.

Det är tydligt att Leksand saknar kunnande på den här nivån. Det saknas flera spetsspelare som kan ge laget chansen att vinna matcher.
HV 71 var totalt överlägset inledningsvis, skapade två jättelägen redan under första minuten och fortsatte sedan dominera spelet.
Ändå tyckte tränaren Perra Johnsson att Leksand spelade bra.
Jönköpingslaget blev övermodigt och blottade sig vid två tillfällen. Ena gången hade Nichlas Torp ett öppet läge, den andra gången fick Johan Porsberger ett jätteläge, men de är inga avslutare. Tänk om Leksand hade haft två klasspelare i de ögonblicken i stället?

Nu tog Leksand förvisso till vara på två hemmabjudningar och hämtade upp ett 0–2-underläge till 2–2.
Leksand gjorde ingen dålig match, bortsett första perioden. Tvärtom, Leksand spelade kanske en av sina bättre bortamatcher för säsongen men ändå blev det förlust med 2–5.
Och det är ett tydligt bevis på att laget inte räcker till.

Efter 1–5 mot Frölunda förra veckan fick Henrik Haukeland hoppa in sedan Atte Engren byttes ut. Sedan har norrmannen fått fortsatt förtroende och varit väldigt, väldigt bra.
Det är åtminstone något positivt.

Jag var på plats i Leksand i lördags och hörde fortfarande prat om det förgångna.
Miraklet i våras, ni vet.
Dags att släppa det nu?
För just nu känns varje eventuell seger för Leksand som ett mirakel.