Ni ser…

SAMTLIGA av hockeyallsvenskans klubbar med en anrik historia, och tonvis med meriter, är alla bland de fem sämsta i serien just nu.

AIK har sju SM-guld och tolv finaler.
Björklöven har ett SM-guld, tre finaler.
Södertälje har också håvat in sju SM-pokaler och spelat 15 finaler.
Och Modo har två SM-guld, sex finaler.
Västerås har förvisso aldrig spelat en SM-final, men har 35 säsonger bakom sig i högsta serien.
Totalt 36 SM-finaler, 17 SM-guld – och nu är lagen alltså de fem sämsta i näst högsta serien.
Historiken är det enda som fansen i AIK, Modo, Södertälje, Björklöven och Västerås kan leva för i dag.

Om vi tittar på de fem topplagen?

Serieledaren Mora har bara en SM-final (1950), tabelltvåan Karlskoga har aldrig spelat någon final, inte trean Pantern heller. Fyra Timrå har en final (1974) och femman Tingsryd har aldrig heller slagits om något SM-guld.
Summering: 0 guld, 2 finaler.

Det är nya tider nu, minst sagt, och hur tabellen kan se ut som den gör har jag faktiskt ingen förklaring till.
Kanske handlar det om en kravbild, gammal historia att leva upp till, att de anrika klubbarna har försökt att köpa sig till framgång med pengar de inte haft och på så sätt skapat en ond spiral. För gemensamt för klubbarna är att de har, eller har haft, en trasig ekonomi. Samtidigt som de mindre meriterade bottenlagen har haft en långsiktig plan, utan att äventyra ekonomin, som börjar bära frukt nu.
Å andra sidan antar jag att det är roligare för spelare att exempelvis åka till Hovet och spela mot AIK, än att åka till Karlskoga och möta BIK i en nedgången ishall, och på så sätt möter de klassiska lagen motståndare med högre motivation.

Vi kan leta förklaringar överallt, men visst är det anmärkningsvärt att de klassiska klubbarna är bland de fem sämsta i hockeyallsvenskan?