I förra veckan avslöjade Sportbladet Show sprickan i HV 71.

Spelarna i krisklubben saknar bland andra den assisterande tränaren Fredrik Olausson, 47 – just nu långtidssjukskriven – som hade en viktig roll i laget.

Olausson är respekterad dels för att han är väldigt kompetent, dels för att han bidrar till en god stämning i omklädningsrummet.
Utan honom i båset ska det enligt uppgifter inte finnas något utrymme till skratt och glädje under Ulf Dahléns ledning.

– Jag har inga kommentarer till det, säger Olausson själv när bloggen ringer upp honom.

Däremot lämnar han beskedet:

HV får klara sig utan honom resten av säsongen.

– Jag kommer inte att stå i ett bås den här säsongen. Jag måste vara sjukskriven ett tag till, förklarar Olausson och berättar att han ändå mår bra i dagsläget.

Krisklubben HV 71 ska ha in nya spelare till laget, en back och en forward.

Inte det enklaste i dagsläget.

Spelarmarknaden är betydligt mer begränsad nu än vad den var för tre veckor sedan. Eftersom säsongerna har dragit i gång på alla håll är bland annat spelarna i Nordamerika där för att stanna.

I stället får HV förlita sig på att någon toppspelare får sparken från ett europeiskt lag.

Sportbladet skrev tidigare att David Printz förhandlade med HV. De samtalen har dock spruckit och den klubblöse backen är nu i stället på väg att hitta en korttidslösning i en allsvensk klubb.

Däremot kan Philip McRae, 23, vara ett namn för Jönköpingsklubben. Forwarden, som spelat JVM för USA, har även 15 NHL-matcher för St. Louis Blues på meritlistan och producerat bra i AHL.

Han fick nyligen sparken från finska Tappara.

Enligt uppgifter till bloggen ligger han också i samtal med svenska klubbar, men det finns även intresse från tyskt och finskt håll.

Det största fokuset hittills i SHL har riktats mot domarna, mycket på grund av den striktare synen på slashingutvisningar.

Jag snubblade in på de sydnorrländska tidningarnas eget tv-program, Hockeysurr, där veteran-rättskiparen Thomas ”Kuben” Andersson och hans rutinerade kollega Patrik Sjöberg var gäster.

Det känns rättvist att använda de urvattnade orden ”talar ut” här.

För det är vad duon gör, typ.

Andersson och Sjöberg – båda från Gävle och dömer de flesta matcher ihop – ger bland annat den svenska hockeypubliken svidande kritik.

– Det är beklämmande att höra vuxna människor sitter på läktaren och skriker. Bara för att det är en idrottsanläggning kan man inte vräka ur sig vad som helst mot domarna. Våra familjer sitter på läktaren och får höra allt skit som riktas mot oss, säger ”Kuben”.

– Men det är kanske bra att de skäller på oss i stället för något där hemma i sina egna familjer. Vi är kanske socialarbetare, inga domare, fyller Sjöberg i, och erkänner att det kan bli otäckt att vara domare på vissa matcher.

– Jag minns en gång, i kvalserien när Djurgården åkte ur. Jag dömde den matchen och såg efteråt hur fansen började röra sig ner mot isen. Jag visste inte vad som skulle hända, om de var ute efter mig eller spelarna. Sedan fick man sitta inlåst på Hovet i tre timmar efter matchen och inte lämna arenan. Det är otäckt.

***

En rolig sak i sammanhanget, och för er som inte minns drar jag bakrundshistorien:

Jan-Axel Alavaara fick i en SM-semifinal mot Djurgården 1998 frispel och attackerade just Thomas ”Kuben” Andersson. I samband med ett baklängesmål åkte Alavaara direkt från utvisningsbåset och kastade sig över ”Kuben”. Modobacken blev avstängd i åtta månader, totalt 22 matcher.

Det strängaste straffet genom tiderna.

I förra veckan blev ju Alavaara, nu assisterande tränare i Modo, uppvisad på läktaren – av just ”Kubens” polare Sjöberg.

– Ett beställningsjobb.., skrattar Sjöberg i Hockeysurr, men bekräftar också Alaavaras version om att han inte sa någonting till domaren, utan gestikulerade.

”Kuben” själv säger så här om relationen till Modotränaren:

– Jag är inte långsint, han är en bra kille. Relationen är bra.

Sjöberg tillägger dock:

– Men vi är för slapphänta mot tränare, vi har en förmåga att ta för mycket skit.

Fler utvisade tränare i framtiden, alltså?

Efter tre världsmästerskap och ett VM-guld:

I Sotji i februari gör Pär Mårts sitt allra första OS som förbundskapten.

Sedan kan han tvingas att söka nytt jobb.

Kontrakt med Svenska ishockeyförbundet går ut i vår och 60-åringen har inte varken hört något, eller fått några indikationer, om framtiden. Förmodligen blir de kommande utmaningarna med Tre Kronor (OS och VM) helt avgörande.

– Ska jag vara ärligt så har jag inte funderat så jäkla mycket på framtiden. Jag tycker att det är lite spännande att inte veta vad man ska göra, säger Mårts själv – som nu befinner sig i USA – till bloggen.

Finns suget att fortsätta med förbundskaptensjobbet?

– Jag är inte omöjlig till någonting egentligen. Vad det än blir så måste det vara stimulerande där jag får utbyte av jobbet. Men jag söker inget aktivt, i alla fall. Det är så mycket annat som händer, som jag måste ha fokus på.

Mårts har tidigare tränat Västerås i elitserien (1988-91, 1995-95), assisterande tränare i Tre Kronor (1992-95), AIK (1998-01), HV 71 (2003-07) och Juniorlandslaget (2007-10)

AIK:s tränare, Rikard Franzén, börjar få ett angenämt dilemma:

Vilken målvakt han ska satsa på.

Alexander Hamberg har storspelat när han fått chansen från start i buren och storspelade senast mot Leksand när han bidrog starkt i 5–2-segern på bortaplan.

28-åringen har visat att han tänker ta upp kampen om förstaspaden med Daniel Larsson.

Men för tre år sedan var Hamberg nära att lägga av med hockeyn.

Han spelade som 22-åring med Bålsta i division 2 utan någon som helst tanke på landets högsta serie.

– Nej, det kändes absolut orealistiskt, säger AIK-målvakten till bloggen, och han började koppla bort hockeyn för att satsa på en civil karriär när han börjat studera till kiropraktor.

– Jag har alltid spelat hockey för att jag älskat det. Jag har aldrig ens tänkt på att kunna leva på hockeyn, det har bara varit något som är jäkligt kul. Men när jag började plugga så kändes det som att det var dags att lägga skridskorna på hyllan och tänka på framtiden.

Men nu gör han alltså succé i landets högsta serie, har 94,25 i räddningsprocent och är på väg att göra en resa likt en viss Viktor Fasth, tidigare AIK-målvakt som slog igenom i dåvarande elitserien sent och som gått vidare till NHL och dessutom vaktat kassen i en VM-final.

– Jag har hört den jämförelsen tidigare. Men jag fick in en fot i Almtuna, då gick det framåt, jag hade lite flyt och jag fick börja satsa igen.

– Jag är glad över utvecklingen, vi får se hur långt det här räcker, avslutar han.

AIK möter Frölunda på tisdag.

Foto: Bildbyrån.

Ulf Dahlén saknades på nytt i båset.

Tränaren uppges vara sjuk, men det kan också vara ett tecken på att han får sparken av HV 71 inom en överskådlig framtid efter kräftgången.

För enligt rykten står Kenta Johansson redo bakom kulisserna för att ta över krisklubben. 57-åringen är just nu arbetslös, känner HV sedan tidigare, och kan vara den som ska försöka vända på lagets mörka period.

För exakt en vecka sedan berättade dock Johansson för Sportbladet att han inte hört något från HV 71, och bloggen har försökt att nå honom under hela lördagen.

När ryktena har gjort sig allt mer ihärdiga.

Och det är inget långskott.

Tålamodet med Dahlén måste vara slut snart.
Sedan han tog över som huvudtränare för klubben har de åkt ut i två raka kvartsfinaler och dessutom inlett den här säsongen sämre än på många, många år.

Karlskrona vägrar att ge sig och vi får nog vänja oss vid tanken nu.

Att laget ÄR så här bra.

De har redan skaffat sig ett tiopoängsförsprång ner till Mora under kvalseriestrecket och det finns ingenting, absolut ingenting, som tyder på att Karlskrona skulle kollapsa nu. De kommer naturligtvis inte krossa alla lag i resten av de 42 matcherna. Men laget kommer definitivt tillhöra den absoluta toppen i allsvenskan den här säsongen. Och Karlskrona har redan nu, efter nio omgångar, tagit ett stort steg mot kvalserien vill jag hävda.

För det är inte bara att laget radat upp segrar som imponerar, det är resultaten och hur Karlskrona genomför matcherna, som är det mest anmärkningsvärda och imponerande.

Slå ett öga på klubbens hemmafacit:

15/9 Rögle 4–0
18/9 Södertälje 4–0
23/9 Malmö 5–1
28/9 Västerås 2–0
2/10 Almtuna 6–1
4/10 Mora 5–0

Ni ser, 26–2 i målskillnad hemma i Telenor Arena – dessutom mot riktiga topplag.

Hur mycket mer finns det att bevisa?

Nej, Janne Karlssons superbygge är ett lag för kvalserien. Ingenting kan stoppa dem.

Vi är på väg, hockeyvänner, att få den största ögonbrynshöjaren tamejfan någonsin. Karlskrona var ju en slagpåse i fjol, värvat 16 nya spelare i år som dessutom egentligen inte är några stjärnor.
Resultatet: 40 mål på nio matcher och överlägsen serieledning.
Fanns det ens någon som såg den komma?

Hockeylivet leker för Andreas Thuresson.

Brynäsforwarden gör mål på allt just nu.

Sex mål hittills – näst bäst i hela SHL – gör att han nu har tid att spexa en aning vid sidan av isen.
Inför matchen mot Modo i torsdags passade han på att förstöra en intervju med Bill Sweatt som Brynäs publicerar på sin hemsida.

Nu ska Thuresson hyllas också.

Det är inte bara målskyttet som blivit en snackis i hockeykretsar – även hans mustasch:

Foto: Bildbyrån.

Därför har Brynäs låtit trycka upp t-shirts med en bild på Thuresson och texten ”mustasch-power” som säljs i officiella souvenirbutiken i samband med lördagens match mot Luleå.
Då ingår också en lös-mustasch på köpet.

Så här säger han själv till bloggen om sin mustasch:

– Först var det för att jag inte orkade raka mig, sedan blev det snack om den och nu är det mest en rolig grej.

Det är inte aktuell att raka dig, alltså?

– Jo, det är nog dags snart… Folk börjar kolla när jag går på stan.

Sex mål hittills – varför har det lossnat nu?

– Jag har en annorlunda roll nu jämfört med förra säsongen. Då spelade jag med Calle (Järnkrok) och Elias (Lindholm) och de är mer finlirare. Nu har jag mer puck och spelar med två spelare som är mer grovjobbartypen. Vi går rakt på mål, nordamerikanskt. Hårdare och rakare.

Att Leksand ligger på slutspelsplats?
Örebro som slagit både Färjestad och Skellefteå på bortaplan?
Eller att Oscar Alsenfelt för närvarande är SHL:s bäste målvakt?

Nej, den största skrällen hittills under säsongen är Bud Holloway.

Att poängkungen fortfarande inte gjort ett enda mål.

Från första början var det egentligen osannolikt att Skellefteå lyckades behålla Holloway då han gjorde 71 poäng (20+51) på 55 grundserieomgångar. Han är en av SHL:s (och dåvarande elitserien) bästa poängmakare i modern tid och att det var just han, av alla spelare i Sverige som NHL lockar över, som inte fick något förmånligt kontrakt i Nordamerika var ytterst märkligt.

Att Holloway skulle fortsätta att producera den här säsongen kändes lika säkert som att Foppa har lagt av med hockeyn. Men två futtiga assist – tolva i lagets interna poängliga – är ett underkänt betyg för honom så här långt.

– Jag jobbar på träningarna för att hitta tillbaka till skottet och ta till vara på de få chanserna som jag får i matcherna. Det gäller att försöka vara positiv och det är jag då jag har varit i värre svackor än den här, säger kanadensaren till tidningen Norran.

Och ju längre tiden går innan det lossnar ju mer osäkert är det att Holloway blir den poängkung han varit i två år och alla hade räknat med även den här säsongen. Uteblivet målskytte brukar ju ha tendens att ganska enkelt bita sig fast i tankarna på spelare.

Linus Werneman är förmodligen ett helt okänt namn för er.

Men kanske inte för Djurgårdsfansen.

Järnkaminerna firade 30 år i en match för tre år sedan och bjöd på ett av tidernas häftigaste hockeytifon. Men denna Werneman förstörde festen när han, då 18-år gammal, fick han chansen i Timrås A-lag i den matchen – och tackade för förtroendet genom att göra två mål.

Men något mer hörde vi aldrig om honom.

Den här säsongen drog han dock till Nordamerika.

Och blev avstängd.

Eftersom han spelat i dåvarande elitserien, och även i allsvenskan, rankades han ovetandes som professionell och förbjöds att spela vidare i sitt ECHL-lag. NCAA (organisationen för sport på college- och universitetsnivå i USA) stängde av honom.

– Så nu måste jag åka hem eftersom jag inte ens har rättighet att träna här, säger Werneman till Sundsvalls Tidning.

Nu är han på väg till allsvenskan i stället.

– Agenten hade några allsvenska lag på gång, säger han.

Frågan är bara var han hamnar?

Inte i Timrå igen, i alla fall – han säger att han ”tröttnat” på att bo i trakten.