Det har nog inte undgått någon som följt nyheterna de senaste dagarna att prins Carl Philip anklagas för att inte själv har designat de föremål som bär hans signatur. Det gäller speciellt eldskyddet i form av Slottet brinner som säljs i butiken Svenskt Tenn. Prinsen har ju tidigare anklagats för plagiat och hovet har dementerat.

I måndags skrev tidskriften Form om prinsens samarbete med en icke namngiven designer som gjort det mesta av jobbet och hans önskan om att få vara anonym. I går trädde Eric Ericsson fram och avslöjade att det var han som låg bakom formgivningen av eldskyddet.

Hela den här historien är förbaskat tråkig.

För alla inblandade.

Om Carl Philip arbetat med andra formgivare – oavsett hur lite eller mycket tid och energi han själv lagt ner på arbetet – varför inte vara öppen med det? Eric Ericsson ville vara anonym och jag undrar varför, på eget initiativ eller på inrådan av någon annan? I dag berättar han att han ångrar sitt samarbete. Och vad har Bukowskis VD Michael Storåkers för roll i den här historien? Han ska enligt uppgifter ha förmedlat kontakten mellan prinsen och Ericsson. Enligt Form bygger Storåkers prinsens varumärke och gillar att sola sig i den kungliga glansen. Vem har gett Storåkers uppdraget att bygga ett kungligt varumärke? Finns det en strategi att marknadsföra prinsen som en ny designprins trots att han kanske inte själv har den önskan?

Hela den här historien väcker många frågor och jag har tyvärr inga svar, mer än att alla inblandade verkar ha hamnat ordentligt i kläm.