Det har väl inte undgått någon att det är ont om boenden för de asylsökanden som kommer till Sverige. Alldeles  nyss kom nyheten att kungen öppnar upp för möjligheten att kunna använda något av hovets fastigheter som asylboenden. Strax därefter dämpade visserligen hovets presschef Margareta Thorgren uppgifterna något, hon säger att det inte finns några fastigheter som är aktuella för det ändamålet just nu.

Men Johan Zetterberg från Statens fastighetsverk, som äger kungens fastigheter, är positiv till förslaget och menar att om hovet anser att någon byggnad är lämplig så är de beredda att pröva frågan.

Så hur det än blir med den här saken så är kungafamiljens engagemang i frågan stort. De har ju som jag skrivit många gånger tidigare, haft integration och immigration som tema det här året. De har träffat myndigheter, asylsökanden, besökt mottagningar och skolor – både i Sverige och utomlands – för att skaffa sig en så tydlig bild som möjligt av läget. De har i motsats till många svenskar kunna få information direkt från berörda parter, ögonvittnesskildringar, fakta och personliga berättelser. Jag önskar att vi alla kunde få det.

Det skulle ge oerhört positiva signaler om kungen skulle upplåta en fastighet till flyktingar. Jag minns hur han berörde och blev en samlande kraft under tsunamikatastrofen, kanske kan han kliva in i en sådan roll igen.

Så här sa kungen i sitt tal vid Riksmötets öppnande.

”De senaste veckorna har antalet människor på flykt ökat dramatiskt. Det är en tragedi som har berört oss alla känslomässigt. Det har skapat en ny medvetenhet om livsvillkoren för de människor som har tvingats lämna sina hem. En insikt om vad det innebär och som vi tidigare inte förmådde ta till oss. Vi ser en folkvandring bort från ofred. Under farliga omständigheter där små barn håller sina föräldrar hårt i handen. Det är en oväntad utveckling som hade varit svår att förutsäga för bara några år sedan. Inte sedan slutet på andra världskriget har så många människor varit på flykt.”