Det är den 8 mars och internationella kvinnodagen. Vi kvinnor kämpar dagligen för att vårt arbete, lön, pension och livsvillkor ska väga lika tungt som männens. Dagens fokus ska såklart ligga på de kvinnor som kämpar i underläge, men eftersom det här är en kunglig blogg så tar jag mig an ämnet ur ett annat perspektiv…

Det var först 1980 som Sverige fick en tronföljd som inte skiljer på kvinna och man. Den som föds först är den som tar över stafettpinnen efter sittande regent. I framtiden kommer vi att få två kvinnliga statschefer på raken. Och Victoria och Estelle är inte ensamma, i flera europeiska kungahus får vi i framtiden se regerande drottningar.

I dag tar jag tillfället i akt att hylla kvinnorna i kungafamiljen. De kvinnor som ofta får se sig reducerade till klädhängare eller beskrivs med målande och känslosamma adjektiv i pressen. Ja, det händer att även jag är delaktig i den beskrivningen.

Drottning Silvia kom till Sverige på 70-talet med en viktig insikt. Hon hade blivit kär i en man som var kung av Sverige och det skulle göra hennes liv både lättare och svårare. Hon visste att hon fått ett liv fyllt av privilegier, men även skyldigheter och ett konstant minskat privat utrymme. Beslutet var lätt – förutom att stå bredvid sin man skulle hon även skapa en kunglig plattform för sig själv.

Hon ser drottningrollen som ett jobb och viker aldrig en tum i sin övertygelse att hon kan göra skillnad. Den som raljerar över att välgörenhet är en ”överklasshobby” eller att det kungligheterna sysslar med i sina stiftelser är meningslöst bör ta sig en titt i de verksamhetsrapporter som World Childhood Foundation, Mentor, Silviahemmet och Kungaparets bröllopsstiftelse skickar ut. Pengar gör skillnad. Pengar kan ge forskning ett försprång, rädda barn från pedofiler eller utbilda sjuksköterskor till att bättre ta hand om våra gamla och sjuka. Dessutom kan en drottnings engagemang öppna dörrar som inte ens stått på glänt tidigare.

För många år sedan tvivlade kronprinsessan Victoria på sin förmåga att få ihop den privata Victoria med den officiella rollen som kronprinsessa. Det kan hon idag – hon är alltid sig själv oavsett vem hon träffar. Hon låtsas aldrig vara någon hon inte är och hon gör inte skillnad på folk. Det spelar ingen roll om du är president, pensionär, pressmänniska eller någon hon möter på gatan.

Victoria sätter plikten framför allt. Hon avbokar bara ett officiellt event om hon är sängliggande och att ställa in en resa till Sydamerika bara för att hon är gravid och trött finns inte på kartan. Ja, hon lever ett privilegierat liv. Hon kan ta långsemester, bo på lyxhotell och inreda Haga slott med dyr konst om hon vill. Men hon är konstant medveten om det. På flertalet resor utomlands har hon krävt att få bo på ett mindre flådigt hotell i ett land som domineras av fattigdom. Så var det till exempel under vår resa till Jodhpur i Indien 2008.

När drottningen kom till hovet på 70-talet dominerades det av män. Victoria är noga med att omge sig med andra starka kvinnor som kan hjälpa henne att peka ut rätt riktning i jobbet, från sin privatsekreterare till hovmarskalken, mentorn och överhovmästarinnan.

Prinsessan Madeleine har av och till blivit kritiserad för sina livsval. Tro inte att hon skakar av sig kritiken med lätthet, Madeleine har en stark vilja, men är inte okänslig för andras åsikter. Hon har kämpat för att hitta sin plats och sin uppgift i kungafamiljen. I dag är hon anställd på drottningens stiftelse Childhood och det är utanför den kungliga scenen som hon vill göra nytta. Hon är den i familjen som pluggat mest och med en fil. mag. i bagaget och många besök på Childhoods olika projekt för utsatta barn vet hon vad hon talar om. Madeleine är en del av tronföljden och med det följer plikter och ansvar, men hon står såpass långt ifrån tronen att hon kan skapa sig en friare kunglig roll.

Med ena benet i Älvdalen och det andra på Kungliga slottet är Sofia en prinsessa med en annan insikt i vanliga människors liv än hennes kungliga kvinnliga kollegor. Hennes inflytande på hovet och resten av familjen är betydelsefullt. Det jag har sett och hört om Sofia är att hon har en enda önskan – att få jobba och göra nytta. Och nej, jag har inte enbart lyssnat på Sofias hejarklack, även bland kritiker finns ett gillande över hur Sofia har tacklat sin roll.

Sofia, precis som Madeleine, vet hur det är att leva med kritik och hon vet hur hon ska hantera den. Hon har kunnat kliva in i sin nya roll utan att vare sig förneka eller ångra sin historia. Hon använder sin erfarenhet för att göra skillnad och har valt näthat och dyslexi som prioriterade områden för sitt arbete. Hon arbetar fortfarande med Project Playground även om hon måste sätta hovet och kungafamiljen först.