I onsdags var prinsessan Madeleine med vid ett seminarium som stiftelsen Min stora dag, som hon är beskyddare av, ordnade. Temat för seminariet var ”När livet inte följer manus” och handlade om diagnoser som sällan syns på utsidan, barn som har till exempel adhd eller autism.

På bilden ser vi Min stora dags generalsekreterare Hélène Benno, Madeleine och Björn Riese som är styrelseordförande. 

Flera intressanta talare delade med sig av sina erfarenheter, bland annat Rebecca Anserud som berättade om när hon som 15-åring insjuknade i bipolär sjukdom, ungefär tio år senare fick hon även diagnosen adhd. Jag fick en inbjudan, men kunde inte gå på grund av jobbet, men hittade en kort sammanfattning på Min stora dags hemsida där de även presenterar talarna. Jag hade velat lyssna på alla! Psykisk ohälsa är ett ämne som vi behöver prata mycket mer om och jag är glad att Madeleine använder sin kungliga status till att rikta strålkastarljuset på ämnet.

Hon är ju inte den enda kunglighet som äntligen vågar prata om mentala problem. Prinsarna Harry och William har ju öppnat upp kring sin sorg och sitt mående när deras mamma dog. Harry började gå i terapi när han var 28 år för bearbeta sina problem.

– Jag har antagligen varit väldigt nära ett totalt sammanbrott flera gånger när all sorg och alla lögner och missuppfattningar kommit från alla håll, säger han i en intervju med the Telegraph.

Tillsammans med William och Kate har Harry startat välgörenhetsorganisationen ”Heads Together” i syfte att främja mental hälsa och för att psykiska problem ska ges samma prioritet som andra sjukdomar.

Även Victoria har öppnat upp kring sina ätstörningar och ångest. Det gjorde hon i en intervju med SVT i samband med sin 40-årsdag.

– Det är svårt att säga och förmedla hur det kändes och vad det berodde på. Men jag har stundtals haft väldigt mycket ångest och tyckt att saker och ting inte har varit så lätt, säger kronprinsessan Victoria till SVT.

– Det är nog individuellt. För min del känner jag att det är ett kapitel som jag som tur är har kunnat lämna bakom mig. Men den där prestationsångesten jag hade finns kvar. Jag har fått olika redskap och lärt mig att hantera det, också genom att jag blivit äldre.