Den här fina magen var verkligen i fokus när kronprinsessan Victoria och prins Daniel var i Värmland på besök igår. Kul för värmlänningarna som fått två kungliga besök den senaste tiden, i augusti var ju Carl Philip och Sofia på besök i sitt hertigdöme. Men åter till magen, Victoria fick frågan om hon väntar tvillingar och det kan ju vara en känslig fråga. Men kronprinsessan bara skrattade och sa att hon fått den frågan flera gånger.

Victoria och Daniel besökte bland annat Karlstads Universitet där de lyssnade på en paneldebatt som handlade om barns psykiska hälsa. De fick även skriva ett svar på frågan ”Vad behöver ett barn?” på  det så kallade ”tankeplanket”.

”Att alla barn oavsett förutsättningar skall få växa till trygga och starka individer med positiv framtidstro”. Daniel och Victoria skrev hälften var.

De såg utställningen ”Where do we migrate to?” på Värmlands museum, ett tjugotal internationella konstnärer och konstnärskollektiv har tolkat begreppet migration. Det är första gången som den visas i Europa.

Många kramar blev det. Det här är något som är viktigt för Victoria, hon vill alltid träffa människor under sina besök och försöker att vara så tillgänglig som möjligt.

Så här är vi vana vid att se kungligheterna vid statsbesök eller andra officiella besök både här hemma och utomlands. En hel massa med gästböcker har fått kungliga signaturer genom åren.

Här ovan är det danska Mary som skriver sitt namn i en gästbok under ett besök i Marocko 2013 och till höger kung Felipe och drottning Letizia som signerar en gästbok i Mexiko i somras.

På vissa ställe är värdarna lite mer kreativa och de kungliga får sätta sina signaturer på andra saker än papper. I förra veckan fick prins Harry skriva på baksidan av bilder som krigsveteraner skapat i ett konstprojekt.

Prinsessan Sofia och prins Carl Philip fick skriva sina namn på bergväggen i Falu koppargruva. 

Här har även kungaparet och kronprinsessan satt sina namn vid tidigare besök.

Vem har snyggast namnunderskrift?

Jag är troligtvis sist på bollen här, men ämnet är ständigt aktuellt. Får man dua en kunglighet? För några veckor sedan blev prins Daniel duad av SVT under ett besök i Katedralskolan i Uppsala. Tolv gånger slant reportern med tungan och duade prinsen. Det väckte starka reaktioner, både från de som hejade på och de som opponerade sig mot att skippa titlarna.

Jag har nog råkat dua både kungen, drottningen, Carl Philip, Madeleine och kronprinsessan genom åren. Det är svårt att undgå när man pratar en längre stund. Det är inget jag gör avsiktligt, det händer ofta när vi kommer in på intressanta ämnen och tankarna är mer fokuserade på svaret än den ställda frågan. Ni vet när man tappar fokus på sig själv, hur man är som reporter och situationen runtomkring (ja, för den är ofta ganska konstlad och tillrättalagd i kungliga sammanhang) och tankarna istället centreras kring samtalet och personen mitt emot. Ibland har det nog hänt under tidspress och jag vet att jag har exakt en halv minut att ställa en fråga.

Annars är min inställning att med ämbetet följer en titel och i respekt för kronprinsessans arbete så har jag inget emot att säga kronprinsessan. Däremot har jag nog aldrig hamnat i en sits där jag har sagt Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessan, de flesta intervjutillfällen är inte så formella.

I en del fall har journalister duat kungafamiljen avsiktligt genom en hel intervju. Jag blir inte särskilt upprörd över det. Peter Jihde gjorde den allra första intervjun med alla tre kungabarnen samtidigt 2005. Se den här! Hans krav var att få dua dem, ”Jag duar alla människor”. Och det var helt okej för Victoria, Carl Philip och Madeleine – även om Victoria la in sitt veto.

– De flesta kallar mig för Kronprinsessan och det känns mest naturligt för mig, sa Victoria i intervjun.

Samtidigt understök hon att den hon pratar med ska känna sig bekväm i situationen.

– I det officiella föredrar jag Kronprinsessan. Jag kallar inte statsministern för Göran.

Prinsessan Madeleine tyckte att det var helt okej att bli duad.

– Jag kan känna att det inte blir så konstlat då.

Självklart hade det varit befriande att dua kungafamiljen, att använda en titel är ju att skapa ett avstånd. Men samtidigt är vi ju medvetna om att monarkin vilar på att det finns ett visst avstånd mellan oss och kungafamiljen. Hade de varit du och tjenis med alla hade kanske ingen accepterad deras kungliga situation. Det där är ju en svår nöt som de måste knäcka, idag gifter sig kungligheter av kärlek, inte för att bevara gränser och skapa allianser. Och hur blir det i framtiden när kungahuset allt mer fylls av vanliga Svenssons? Min åsikt är ju att det är den vägen de måste gå och det är så det ser ut i de flesta europeiska kungafamiljer idag. Prinsar och prinsessor träffar helt vanliga tjejer och killar och blir kära. Men det är en intressant fråga och något som säkerligen funderas över på hovet. Både vad gäller duandet och hur kungligheterna ska förhålla sig till samhället.

Men åter till duandet. Hovets informationschef Margareta Thorgren svarade Dagens Media såhär efter SVT:s intervju och reaktionerna som följde.

 – Vi kan konstatera att det händer allt oftare att kungligheterna duas av journalister och det är inget problem. Kungafamiljen hanterar det på ett bra sätt.

Brukar man rätta reportrarna i efterhand när det sker?

– Nej, det låter man vara. Det är helt okej att dua kungligheterna. Ofta är det läsare eller tittare som reagerar när kungafamiljen blir duade, men kungafamiljen måste vara med i sin tid. Hur man ska göra med tilltalet är däremot ofta den stora frågan vi får när journalister ska intervjua någon ur kungafamiljen. Då hjälper vi såklart till och ger rekommendationer. Men när det duas är det ingenting som vi kommenterar efteråt

Det pågår ett inkommande statsbesök just nu, Tunisiens president Beji Caïd Essebsi och hans fru Saida Caïd Essebsioch är i Stockholm och har ett digert program för att stärka banden mellan länderna. Senast Tunisiens president officiellt besökte Sverige var 1963. går kväll var det galamiddag på Kungliga slottet. Gästerna hälsades välkomna av kungaparet och presidentparet i Vita Havet. Middagen hölls i Karl XI:s galleri.

Carl Philip var på plats tillsammans med Victoria och Daniel, men någon Sofia syntes inte till. Det visade sig att hon är i Sydafrika för att vara med under firandet av Projekt Playgrounds femårsjubileum. Jag förstår att hon vill prioritera den organisation som hon var med och grundade 2010, men det är ändå lite synd att hon missade sin statsbesökspremiär.

I sitt tal till presidenten nämnde kungen att Nobels fredspris 2015 går till Tunisiska nationella dialogkvartetten för deras insatser under den så kallade Jasminrevolutionen. (Läs mer om den här).

Menyn såg ut så här: 

Sotad och lättrökt öring med blomkålsvariation,
syrligt höstäppelmos och Västervikssenapsdressing

Torskfilé bakad i brynt smör med ingefärsdoftande räksås,
karamelliserad svartrot och dillpotatispuré

Helstekt renkalvytterfilé med honungsstekt spetskål,
timjanstekt säsongssvamp och viltsky smaksatt med grönpeppar från Madagascar

Hjortronmousse och sorbet med nougatkrisp,
hjortronskum och karamell med Lakkalikör

Statsbesöket fortsätter idag och temat för de här dagarna i Stockholm är handelsfrämjande, informations- och kommunikationsteknologi (ICT), demokrati, decentralisering och motverkandet av social exkludering.

Tidigare idag bjöd Stockholm stad presidentparet och det kungliga sällskapet på lunch i Stadshuset och ikväll väntar presidentparets svarsmiddag. Victoria och presidenten samtalade med hjälp av en tolk.

Här kommer ett lästips – prins Daniel har gett en lång intervju till DI Weekend och den finns att läsa på nätet redan nu.  Det är 10 år sedan han sist gav en stor intervju och nu är det alltså dags igen. Han pratar om sin roll som prins och hur han har hittat sin plats i kungafamiljen. Och så berättar han om sina tidigare jobb, han har bland annat jobbat som vårdbiträde på ett äldreboende, därav rubriken ”Jag låg raklång och dammsög under sofforna hos tanterna”. Han berättar om sin njursjukdom och om sin pappa som beslutade sig för att ge honom sin ena njure. Självklart kommer han in på familjen också och konstaterar bland annat att ”När man hör sin dotter kikna av skratt blir man verkligen påmind om vad livet handlar om. Man vill bara vara där och då, och se efter hennes behov.”