För er som läste min lista över de 10 största överraskningarna i SSL i upptakten (jo, gjorde ju en lista över damerna också) så vet ni att Warbergs Mattias Kongstad fanns med där.

Det var ju ganska träffande med tanke på dagens enda match där Kongstad låg bakom samtliga tre mål i 3-2-segern mot Mullsjö: ett avslut efter spelvändning, en assist till Rickard Eriksson och en påpassligt inslagen retur.

Karlstad-förvärvet har sannerligen blivit en fullträff för hallänningarna. Jag har inte sett alla WIC-matcher och vet inte när man började laborera om i kedjorna, men nu var ju Kongstad välförtjänt placerad i förstakedjan med Rickard Eriksson och Daniel Karlander, på spelgeniet Simon Palméns bekostnad. Dels för att Kongstad förtjänar det så klart, men kanske också – utan att veta – för att få in Palmén på en centerplats och därmed få ut mer av hans spel. Idag var han bara sådär, om jag ska vara ärlig.

Istället var det Kongstad som briljerade mest i Warberg och jag fick ett kvitto på att det var vettigt att trycka in honom på överrasknings-listan.

***

Några som dock inte briljerat i Warberg är nya schweizarna Paolo Riedi och Sandro Dominioni som inte svarat för en enda poäng hittills. Den förstnämnde har redan skickats tillbaka till alplandet (lån). Dominioni fick förvisso starta mot Mullsjö, men var blek, tog en huvudlös hand-utvisning och fick sedan sitta resten av kampen på bänken. Det är väl ingen vågad gissning att även hans dagar på västkusten är räknade.

***

Matchen då? Alltså, det var ingen högoktanig underhållning om man säger så. Första 30 minuterna var en dvala och i princip bara anfall mot samlat försvar, andra halvan av andra perioden öppnade upp sig mer och det var lite mer böljande publik-innebandy, vilket lovade gott inför sista, men där kontrollerade Warberg spelet i princip helt och hållet, vilket tog udden av matchen. De sista tio minuterna av mittakten blev matchens spelmässiga behållning.

Det saknades heta chanser. Skottstatistiken 22-18 kändes faktiskt saltad, om jag ska vara ärlig.

Men ja: matchen hade ju spänning i alla fall. Det räcker ganska långt, även om det böljande och underhållande spelet sken med sin frånvaro.

***

Mullsjö? Ganska blekt, måste jag säga. Det var få spelare som skimrade. Kim Ganevik hade lite speed ibland, Adam Fransson tog lite initiativ, straff-experten Daniel Gidske hade några bra passningar. Men det var väl typ det. Ganska besviken på lagets insats faktiskt. Man lyckades inte luckra upp Warberg, fick inte till något vasst omställningsspel och hade, om vi ska vara ärliga, ett väldigt lätträknat antal målchanser.

Nästa vecka gör avstängde David Gillek comeback. Det väntar både västgötarna och stora delar innebandy-Sverige på.