Ganska skönt med bara en enda SSL-match som spelas åt gången, för då har man inget att välja mellan och slipper gräma sig för att man missade någon godbit.

Idag behövde ingen ångra sig som såg Växjö mot Storvreta – det var en av de bättre matcherna jag sett i SSL den här hösten, och då har jag ändå plöjt ett par matcher per omgång (plus, minus någon så klart).

Det var full fart, snygga mål, bra kombinationer, spänning, känslor, tufft och tekniskt spel plus två storspelande målvakter. Komplett innebandy-underhållning, med andra ord.

Växjö har ju någon kryss-förbannelse – eller kryss-välsignelse beroende på hur man ser det – och det doftade ju ganska mycket kryss idag också. Dels när Växjö gjorde 6-6 och man trodde att lagen skulle bevaka sin pinne och stänga ner matchen, dels när Storvreta satte in en furiös slutforcering och bara var en ribba ifrån att skicka in 7-7. Men efter fem raka kryss så kunde Växjö vinna.

Välförtjänt? Alltså, det kunde gått hur som helst. Båda lagen var bra. Båda lagen kunde gjort fler mål. Båda målvakterna var strålande.

Växjös stjärnvärvning Marcus Johansson har ju haft en något motig höst. Absolut inte dålig, men inte heller den målmaskin som han var i Linköping ifjol. Han har inte kommit till samma lägen, inte varit lika distinkt, stundtals – även om jag sett långt ifrån alla matcher – lite vilsen. Hamnat i fel lägen, liksom.

Idag stod han rätt två gånger, och två gånger fick han bollen av teknikern Filip Kjellsson och då small det också två gånger om. Bland annat så gjorde han ju matchvinnande 7-6.

Det var första gången i höst som Johansson gjorde två mål i en och samma match. Målsnittet är 0,64 i år, en bra bit ifrån 1,27 från ifjol. Halverat, mer eller mindre exakt.

– Det har varit en omställning med ny klubb, nytt spelsystem och annat. Jag har höga krav på mig själv men det har varit motigt, sa Johansson till mig nyss.

Kanske lossnar det nu. Det behöver Växjö, för att förvandla kryss till vinster.

– Jag har kommit bort mer i år, kanske haft två, tre målchanser per match istället för tio chanser i Linköping. Jag vet inte varför. Vi spelar mer på tre kedjor i år jämfört med Linköping där jag ofta spelade på två, vilket spelar in. Ifjol gjorde jag också lite mer skitmål medan det i år är mer stolpe ut. Det handlar mycket om självförtroende och det kommer av att göra mål. Jag hoppas det lossnar nu, sa han.

Johansson var ju en riktig prestigevärvning när han plockades in. Visade att Växjö är ett lag att räkna med, då det inte vimlar av högoktaniga spelare att plocka in i SSL ens under silly season. Får Växjö igång honom så blir smålänningarna farliga.

Johansson var ändå inte mer än okej. Bäst i lagen var målvakterna: Pascal Meier och Viktor Klintsten. Bäst i Växjö i övrigt tycker jag att Filip Kjellsson, Johan Roos och Ludwig Persson var. Den sistnämnde är en överraskning i år: bra rörelsemönster, hittar öppningar med sina löpningar, vågar ta initiativ. I Storvreta stack Alexander Rudd, Joakim Olsson och Staffan Jacobsson ut. Även Mika Kohonen tycker jag visade bättre intentioner än tidigare, han hade några fina passningar, tog bra djup defensivt och lirkade också in ett snyggt mål.

Just det, lite kuriosa: ifjol i Linköping så var det ju två Marcus Johansson, vilket gav dem smeknamnen ”56” och ”29”. Växjö har varit fyndiga i medieguiden med all spelarfakta, där står det Marcus ”Right” Johansson.

Nu firar vi nyår.

Gott nytt år!