Det var Mikael Karlssons första match i Linköping.

Men det var Matej Jendrisak som snodde showen.

Linköping vann med 7-5 borta mot Warberg. Och man gjorde det rättvist, och det var klarare än siffrorna visar, tycker jag. Visst, Linköping var inte flashiga, men nu såg man lite av den där maskinen som kännetecknade hösten. När Linköping väl får alla kuggar att kugga i så är man just en maskin, man är täta, spelar tufft, har mycket tyngd, offrar sig, och är duktiga med bollen. Framförallt så bjuder man på väldigt, väldigt lite.

Det fick Warberg sannerligen uppleva. Hallänningarna hade brutalt svårt att forcera ett tajt Linköping som spelade enkelt. Egentligen minns jag bara ett misstag, och det var när Warberg fick vända vid 4-2-målet. Det var först under andra halvan av sista perioden, när Warberg blev lite mer desperata, lite mer raka, så det ramlade in en del bollar. Men det var för sent, och hade det varit tajtare målmässigt tror jag Linköping hade agerat annorlunda.

Sedan ska man ju inte blunda för att Linköping fick en drömstart med 3-0 efter knappa fem minuter och kunde leva på den ledningen. Å andra sidan måste man njuta av lagets raka anfallsspel genom matchen. Inget flashigt. Inget krångel. Snabba, distinkta avslut.

Man of the match?

Matek Jendrisak. Tjecken har sannerligen blivit en succé i Linköping. Importer brukar ju annars behöva en acklimatiseringsperiod, vänja sig vid svensk innebandy, men han har levererat från start. Tre distinkta baljor idag, och generellt bra spel.

Mikael Karlsson? Helt okej. Lirade med Simon Klein och Gustav Fritzell. Och i slutet fick han några byten med Jendrisak och Hampus Dargren – kanske en framtida plan, för att skapa en superkedja? Nåväl, Karlsson levererade i alla fall en delikatess-assist till Fritzell och hade också ett par målchanser. Lovande debut, men visst kan han mer.

– Det var grymt skönt att vinna. Jag kunde inte fått en bättre start. Jag ska erkänna att jag var nervös inför match. Det här har blivit så hajpat och jag har haft bihåleinflammation och inte tränat så bra den senaste tiden. Men det blev bra, jag fick göra en assist och kunde satt någon boll också, sa han och gillade att vara tillbaka i hetluften:

– Det var väl några som hetsade mig, men det ska vara så. Det är bara skoj. Jag brukar höja mig när jag får höra lite skit om hur dålig jag är.

Han hyllade också Jendrisak. Och drog till med en liknelse:

– Han påminner otroligt mycket om Fredrik Djurling. Både offensivt och defensivt.

Warbergs så framgångsrika förstakedja med Rikard Eriksson, Daniel Karlander och Mattias Kongstad har tappat fart de senaste omgångarna. Det hämmar laget, helt klart. Vilket också var tydligt mot Linköping. Utan den kedjan på topp så orkade Warberg inte lirka upp gästerna.

***

Faluns segersvit mot Växjö håller i sig. Men det var inte så mycket mer.

Kollade in den matchen också och det var sannerligen ett riktigt målkalas, till slut 9-8 till Falun, men det kunde slutat lite hur som helst eftersom det var en del svängdörrar både här och där. Jag tycker att Falun hade mer taktpinne än Växjö i matchen, men samtidigt så var känslan att Växjö släppte in målen lite väl enkelt. Å andra sidan så fick Växjö slita mer för sina mål, men när man väl hittade igenom med sina crosspassningar så blev det otroligt vackert och otagbart för Johan Rehn i Falun-kassen.

Det är små, små saker som avgör.

Som Alexander Galante Carlström, till exempel. Han behöver inte mycket yta när han tar ett steg, vrider upp och lossar bössan – och siktet är otroligt välkalibrerat. Det ser så jäkla enkelt ut. Men det är det så klart inte. Tre kassar gjorde han idag.

Eller Emil Johansson som håller på att växa ut till en av de mest spännande spelarna i hela SSL. Ett riktigt energiknippe i en liten kropp, som driver, rör sig och hittar ytor.

De två spelarna var sannerligen två nycklar för Falun mot Växjö. Men fler var bra, som Rasmus Enström och Jonas Svahn.

Nu har dalalaget åtta raka segrar mot Växjö.

Växjö? Som sagt, det kändes lite väl öppet ibland, och Pascal Meier i kassen skulle nog tagit någon mer boll, som 8-6-målet som Emil Johansson ensam mitt på offensiv planhalva, med fyra Växjö-spelare runt sig, lite för enkelt fick skjuta in. Ungdomarna var bäst igen, med Ludwig Persson och André Andersson i spetsen, medan några av de mer rutinerade – som stjärnan Filip Kjellsson – kan bättre.

***

I övrigt idag:

Helsingborg – Granlo 2-1: Målsnål historia som Granlo förlorade, och därmed är man faktiskt indragna i bottenkampen på allvar, där det bara är fyra pinnar ner till jagande Höllviken – som man dessutom möter borta i nästa omgång. Helsingborg hade släppt in 27 mål på de tre senaste, nu släppte man bara en boll. Och Mika Moilainen sköt båda kassarna framåt. Snacka om uppryckning.

Storvreta – Mullsjö 1-3: Hade det där på känn. Storvreta är inte bra just nu. Mullsjö sköt alla tre målen på drygt två minuter i andra perioden och spelade tajt och smart, och Storvreta orkade inte forcera längre än till 1-3. Dessutom blev Fredrik Holtz fotskadad. Oj, Storvreta, det här kan bli en kamp för att ens nå slutspel. Med Holtz borta och Henrik Stenberg avstängd så är man tunna – men klubben har gjort klart med Johan Widh från Kais Mora, och han lär behövas. Om övergången nu går igenom, den skedde tydligen precis vid midnatt. Dock: starkt av Mullsjö.

***

Damerna idag. En match. Kais Mora mot Endre. Ett möte som blivit klassiskt i SSL de senaste åren, då de möts ett antal gånger i slutspelssammanhang.

3-3 inför sista perioden – sedan spurtade Kais Mora ifrån och vann med 8-3. Klart rättvist. Laget är bättre och bredare än Endre – vilket också blev tydligt i längden. Nu har man börjat få igång Johanna Holmbom också, ytterligare en världsspelare. Att Real Mora har det bästa laget på pappret är det ju verkligen inget snack om.

***

Landslagsuppehåll.

Förutom hängmatchen mellan Kais Mora och Växjö som spelas på onsdag.