Jag ska inte ta ifrån Linköping något efter att vunnit den första kvarten mot Helsingborg, östgötarna var klart bättre, men skåningarna gjorde en omvänd Pixbo: det man gjorde bra i kvarten, gjorde man dåligt nu.

Tydligast:

* De individuella misstagen. Helsingborg bjöd Linköping på en hel del chanser – något som man inte såg speciellt mycket av i serien mot Pixbo, där skåningarna var väldigt tajta, noggranna och uppoffrande.

* Effektiviteten. Helsingborg var hänsynslöst bra när man högg på Pixbo. Mot Linköping fick man också en radda chanser, inte minst i mittperioden, men var otroligt trubbiga. Inte minst Marcus Gullstrand, som borde ha dunkat in ett par bollar.

Men som sagt, jag ska inte ta något ifrån Linköping.

Jag har ju liknat laget vid en maskin tidigare, och jag tycker man visade det igen. Man har tre femmor och maler på. Inget stressat spel, inga chansningar – utan man litar på att det raka, fysiska och defensiva spelet ska vinna i längden. Som det gjorde idag.

Resultattavlan visade 5-0 efter 60 minuter.

Linköping vann match ett på knock.

Men jag tycker denna matchserien har intressant potential.

Helsingborg har därmed fått sin tuppkam något stukad efter skräll-kvarten mot Pixbo, och det kan vara bra – nu är det tillbaka till grunderna, det uppoffrande försvarsspelet, som gäller. Det faktum att Jani Kukkola är het som en spis tycker jag också talar för att Helsingborg kan bita tillbaka bättre. Det brann i hans ögon i den här matchen, och det kommer att dra med sig mer folk. Helt övertygad om det.

Jag ser också fram emot fortsättningen i det fysiska spelet: vi såg flera bra närkamper idag, där känslorna började pyra. Att det sker redan i första matchen i bäst av sju är väl inte så vanligt, vilket skvallrar om att det kommer bli en hel del hetta i den här serien. Ju mer sandpappret gnids mellan de här två lagen, desto fler känslor kommer det att bli.

Men visst är Linköping klara favoriter.

Så var det på förhand och första matchen gav vatten på den kvarnen.

Helsingborg måste 1) slipa bort misstagen och 2) nypa dit lägena man får. Kan låta banalt – men idrott handlar sällan om något hokus pokus.

Till sist:

Det finns ju vissa detaljer man ser ibland, som gör att man älskar innebandy. Som när Linköping-coachen Johan Astbrant var inne på planen i slutet av den första perioden och torkade golvet. Vi lär ju knappast se José Mourinho gå in och rätta till någon grästuva eller John Tortorella kliva in och skrapa bort snö från isen, precis. Snyggt jobb, Astbrant.