Helsingborg satte färg på slutspelet omgående genom att sno första matchen av serieettan Pixbo. I Göteborg (inför pinsamma publiksiffran 376 personer), dessutom.

Den såg man ju inte riktigt komma, speciellt inte med tanke på att Pixbo pulvriserat Helsingborg tidigare under säsongen.

Men SSL är SSL, slutspel är slutspel.

Helsingborg var också kvicka med att skicka ett Twitter-meddelande och fråga efter ett nytt tips, efter att jag tippat 4-0 i matcher till Pixbo.

Men bjuder på den.

Helsingborg gjorde en stormatch. Spelade smart och taktiskt, men också finurligt och slog om spelet blixtsnabbt. Och det var doldisarna som ledde vägen. Carl Nilsson låg bakom både 1-0 och 2-0 med en stöld och en vunnen närkamp där Marcus Gullstrand kunde måla två gånger om, backen Anders Lindberg av alla slog straffen fram till 4-1 och Nicklas Lidholm pangade in 5-2. Det var inte oförtjänt heller, sett till spelet.

Pixbo såg sirapssega ut. Visst, de hade bollen mycket, men det hände liksom ingenting. Och när man väl sköt så täckte Helsingborgsspelarna.

Skottäcken var så många att Kent Göransson antagligen får använda dubbla sidor när han ska statistiknörda ner allt efteråt, i sedvanlig ordning.

Nåväl.

Helsingborg hade 5-2. Men tappade till 5-5. Jag ska inte säga att Pixbo förtjänade upphämtningen – utan jag tycker att Helsingborg bjöd på den. Parkerade bussen alldeles för djupt i knäet på strålande keepern Jonathan Paulsson. Om det var medvetet eller för att orken tröt vet jag inte, men känslan var i alla fall att det inte var någon Pixbo-forcering som tvingade fram det. Till slut skipades rättvisa i min bok när Anders Lindberg fixade 6-5 i sudden. Starkt att hitta det målet av Helsingborg, efter att ha tappat en till synes säker ledning (om sådana nu existerar i innebandy).

Ganska galet att det gick till sudden, precis som alla kvartsfinalmötena mellan de här två lagen ifjol också. Men då vann Pixbo alla.

Trendbrott för skåningarna idag alltså.

Men jag tror ändå inte att det blir roligare än så här för Helsingborg. Man gick otroligt hårt på sin tunna trupp i den här matchen, krämade ur maximalt. Det kommer man inte orka i så många matcher.

Kan till och med vara så att detta blir enda FCH-stölden.

***

Nu är det slutspel och då verkar Mikael Karlsson vakna till liv på allvar.

Den sena Linköpings-värvningen har inte glänst som i fornstora dagar i sin SSL-comeback, men i första kvartsfinalen såg han inspirerad ut, sköt två av målen, spelade fram till ett, och lirade i hemmalagets bästa formation med Simon Klein och Marcus Johansson när Warberg besegrades med 5-4.

Siffrorna var i underkant, om vi ska vara ärliga.

Lite typisk Linköpings-match, där man växte och växte och sedan var som bäst i slutet. Warberg tilläts öppna piggt, fick också 2-0, men sedan åt sig östgötarna in i matchen och vände till en 5-3-ledning, innan Warberg fick reducera i slutminuterna. Maskinen Linköping behövde lite tid att mullra igång, men sedan gjorde man det riktigt bra, var tajta och Warberg skapade väldigt lite i den andra och tredje perioden, samtidigt som man själva stångade till sig chanser framåt.

Linköpingsförsvaret med backgiganten Anton Karlsson i spetsen var blytunga i defensiven. Ägde egna försvarsområdet.

Och som nämnt innan: Warberg är tunna framåt. Toppkedjan med Mattias Kongstad, Rikard Eriksson och Daniel Karlander var bra och skapade i princip allt som hallänningarna skrapade fram, men problemet var att de var alldeles för ensamma. Warberg m-å-s-t-e få igång fler offensiva spelare om man ska orka forcera tunga Linköping.

Annars blir den här matchserien kortvarig.

***

Utskickad på andra rosa uppdrag imorgon så blir ingen djupanalys av varken Falun-Sirius eller Mullsjö-Växjö. Men ska försöka hinna flika in några tankar framåt kvällskanten ändå.