GLOBEN. Grattis, Falun.
Dalalaget sitter kvar på innebandy-tronen i ett år till. Tre raka guld. En fantastisk prestation.
Men som väntat så var det ingen vandring på den röda mattan för innebandyns svar på The Big Red Machine, utan det blev ett rejält styrkeprov mot ett respektlöst Linköping som inte bara deltog i finalen, utan också satte tonen.
Linköping hade mer boll än väntat, spelade tajt och fysiskt, och ledde också med 2-1 en bra bit in i andra perioden mot ett bolltrillande och allt mer frustrerat Falun som stångade sig blodiga mot en storspelande Henrik ”Bea” Qvist i östgöta-kassen.
Hade Linköping fått med sig 2-1 in i sista perioden så hade man kanske orkat hålla emot.
Men Faluns 2-2-mål med bara 14 sekunder kvar av mittakten blev det som tog de dubbla mästarna in i matchen, som gav dem den energi som de behövde inför slutakten, som som slutligen bäddade för daladansen.
Tacka Johan Rehn för det.
Den enorme landslagskeepern – som gjorde en stormatch – räddade Tobias Gustafssons friläge, kastade snabbt ut bollen vilket iscensatte hela anfallet som mynnade ut i Thomas Holmgrens kvitteringsboll.
3-1 för Linköping där kunde ha gett matchen en annan utgång.
I sista perioden så malde Falun ner Linköping. Då visade sig rutinen, hungern, segermaskinen.
Rasmus Enström, som fått kritik i år för att inte producera i gammal god poängtakt, skickade in 3-2-bollen som startade den offensiva ketchupeffekten. Till slut blev det tre mål från Enström-klubban och vid sidan av Johan Rehn var han den stora guldmakaren.
Men det kunde alltså ha blivit Linköpings match.
Och Mikael Karlssons show.
Bolltrollaren, rubrikmakaren och citat-kungen – som genomgått en pånyttfödelse i Linköping och numera fattat att innebandy spelas åt två håll – gjorde sin första SM-final. Han sa inför matchen att han behöver de stora matcherna för att tagga till numera, att ju mer pirrig och nervös han är, desto bättre är han.
Det bevisade han i Globen.
Mikael Karlsson skrev inte bara under på Johan Astbrants arbetskrav, han trollade också som i fornstora dagar.
Det haglade precisa passningar från de väloljade handlederna där passningen till Hampus Dargren gav lagkamraten öppet mål.
Sedan, mitt i andra perioden, slog han till. Den här gången med ett direktskott i power play – som gick in. Det där 2-1-målet som kunde blivit så viktigt – men som raderades ut av Johan Rehn-aktionen som bäddade för Falun-kvitteringen som sedan mynnade ut i dala-guldet.
Många befarade att det skulle bli en Falun-defilering.
Så tack Linköping, för att ni stod upp.
Men mot stormakten Falun finns inte så mycket att göra just nu.
Tre andra lag har lyckats ta tre raka guld. Falun blev fjärde laget. Nästa säsong har man chansen att kliva upp ensamma på innebandy-tronen och skriva historia.
Med de senaste årens dominans på näthinnan känns mer troligt än osannolikt att man ska lyckas med den bedriften.