Hopp.
En av de stora snackisarna i innebandysfären de senaste dagarna.
Det handlar så klart om AIK-forwarden Niklas Hedengrans konstmål mot Granlo där han hoppade och slog in en boll på volley, mellan sina egna ben och med ryggen mot mål.
Snyggt.
Spektakulärt.
Läckert.
Jag ska erkänna att jag borde vara mer påläst på regelboken än vad jag är, men efter att ha satt på läsglasögonen så är det klart: det ska inte vara mål.
Även om jag också förstår domare Håkan Södermans resonemang i Magget för efter att ha läst i regelboken så skulle jag också lockas att tolka situationen precis som honom. I regelboken står det att om man hoppar och stoppar bollen så ska de bli frislag – men Hedengran stoppar ingen boll, han ger den bara extra skjuts.
Sedan är regelboken ingen svart och vit verklighet, utan är kompletterad av ett gäng tolkningar, och när man gör tolkningar finns det alltid en gråzon.
Det mest anmärkningsvärda är väl att domarna inte verkar ha synkat tolkningarna tillräckligt, för då hade det inte blivit mål.
Hur som haver: rätt ska vara rätt.
Sedan kan man ju diskutera varför man i-n-t-e får hoppa.
De flesta sakerna som man inte får göra, som inte förstör sporten, handlar ju ofta om säkerhet, men mig veterligen handlar det inte om det i det här fallet. Om hoppandet innebär konstmål som Niklas Hedengrans fullträff så va fasen – låt lirarna hoppa.
Jag tror knappast att det innebär något små grodorna-spel – men kanske gör att matcherna kryddas av Hedengran-klassiker.

***

Någon skrev att det är komiskt att diskussionen om hoppandets varande eller icke varande i innebandyn bubblar upp till ytan nu, bara för att Hedengrans mål blev en mediesnackis, och att hoppande aldrig diskuteras annars.
Så kan man ju se det – men å andra sidan sker aldrig några förändringar förrän något händer.
Varningsskylten kommer inte upp förrän olyckan skett.
Vi inser inte saker förrän de kastas i ansiktet.
Jag tycker förvisso inte att hoppandet är någon stor grej – men som sagt, nu är det uppe för diskussion, så ta tag i frågan direkt.
Lår lirarna hoppa.
Men om man bestämmer det nu så implementera det i så fall till nästa säsong, och kör ingen pinsam SHL-style och ändra reglerna under pågående seriespel.

***

Oavsett, så har innebandyn fått en flygande mediestart den här säsongen.
Erik Falkmans gädd-incident har varit en story i hela Sverige (följde föresten upp den igår, om någon missade).
Niklas Hedengrans konstmål – korrekt eller inte – florerar friskt.
Två grejer som nått utanför innebandybubblan – en nyckel för att få sporten att växa både intressemässigt och medialt.
Men innebandy-ankdammen är som den brukar.
I alla fall på vissa håll.
Det vill säga sällan nöjd med att vara lillebror.
”Va fan, skrivs bara om innebandy när det handlar om någon jävla gädda eller ett regelvidrigt mål”.
Lite komiskt, kan jag tycka.
Själv älskar jag spektakulära och udda saker.
På tal om att sticka ut.
Har ni inte läst SSL-enkäten (PLUS-låst fortfarande, även för AIK-målvakter) så gör det. Där finns sannerligen några som tar bladet från munnen.