Granlo har vaknat.
Tredje raka segern, och första trepoängaren, kom ikväll efter att Växjö besegrats med 7-4 på hemmaplan.
Det galna var väl att det var en domarprotest och ett lagstraff som tog laget in i matchen, på något underligt sätt. Det var en ganska jämn match fram till mitten av den andra perioden, då Växjö-backen Johan Roos trycktes över sargen av Anton Uhlin vilket gav gästerna frislag.
Granlo blev irriterade över situationen – och fick ett lagstraff, två minuter, för protest.
Kan väl köpa upprördheten: det var axel mot axel, en 50/50-situation.
Men det är domaren som dömer, att fokusera på herrarna i gult har aldrig varit någon bra idé, det är bättre att koncentrera sig på det man kan påverka: sina egna prestationer på banan.
Men.
Utvisningen blev det som tog laget in i matchen.
Laget spelade av box play-läget. Viktigt – eftersom Växjö gjort mål på båda power play-lägena tidigare i matchen. Och 1-1-målet kom dessutom under en avvaktande utvisning. Totalt hade Granlo sju raka box play-lägen där man släppt in mål, innan man tätade den här onödiga situationen.
– Vi lugnade ner oss efter den utvisningen. Ingen ville göra fler fel. Sedan gjorde Johan Samuelsson ett jättejobb i box play, det var väl det första box play-läget vi klarade av på typ sju försök, så där någonstans vände det, sa Granlo-forwarden Max Wahlgren till mig när jag frågade om situationen.
Och det blev vändningen: efter det box play-spelet så tog Granlo över mer, spelade smartare och Johan Samuelsson började agera på allvar. Hans genomskärare till Joakim Petterssons 3-3 var magnifik mot ett sovande försvar. Passningen till 4-3 inte lika raffinerad, men Jonas Berglund avslutade bra.
Det övertaget släppte Granlo sedan inte – även om Växjö gjorde en bra slutforcering.
Första trean för Granlo alltså.
Tredje raka segern.
Och upp på elfteplatsen i tabellen.
Säsongsstarten var urusel, inte minst defensivt, men nu har man börjat få ordning på en del grejer där. Kan man också få igång box play-spelet, så blir det ännu bättre. Framåt har man bra killar, Johan Samuelsson leder förstakedjan, och i andra – ”nyförvärvskedjan” – så sätter ju Max Wahlgren, målskytt för sjätte raka matchen idag, kontinuerligt med kassar.
Granlos uppvaknande raffinerar bottenstriden.
Nu är Växjö – som verkligen behöver få tillbaka Filip Kjellsson och Eric Roos, samt minimera en del hårresande misstag – under nedflyttningsstrecket. Mellan lag nio och tretton (AIK, Helsingborg, Granlo, Sirius, Växjö) skiljer två poäng. Dalen och Karlstad står på tio poäng, fyra före Växjö – men kan också röras in i det där.
Gävle får det tufft – men vilket ytterligare lag får lämna SSL i vår?
Det kan bli en hårresande kamp, som det ser ut just nu.

***

Oj, vilket målkalas!
AIK-Karlstad 7-7.
Det här var storskalig innebandyunderhållning. Jag är inte den som definierar underhållning i antal mål, eller som ser tjusningen i tränarinnebandy (försvarsspel och 0-0), utan gillar när det är fart, fläkt, chanser och svängningar (oberoende av hur många mål som görs).
Det här var underhållning för mig.
Många snygga mål. Inte minst Daniel Palm Gonzales snygga fint innan han la in 4-7-bollen för Karlstad.
Det här kunde ha gått precis hur som helst. Så var känslan i alla fall. Det var svårt att sätta någon stämpel på matchen. Det var innebandy, liksom.
Jag är imponerad av Karlstads topplina med bröderna Colling och Sebastian Degeryd. Fyndiga herrar. Adam Colling är en riktig snajper. Det bara smäller. Älskade till exempel 3-4-målet där han bollade lite med brorsan och sedan bara pang – upp i nättaket. Nu är Adam Colling skyttebäst i SSL – tolv kassar totalt – vilket är otroligt imponerande.
Och Karlstad fortsätter plocka poäng.
I AIK så sprudlade det om Patrik Hagberg, inte bara för hans fyra mål (han satte ju en boll i ribban och kunde skyfflat in ännu mer mål). Laget, som kom in med tre raka torsk, låg under med 4-7, men lyckades alltså komma ikapp. Viktigt för moralen och självkänslan hos Solna-gänget, ett fjärde raka nederlag hade kunnat skicka ner AIK i källaren rent mentalt.
Delad poäng.
Inget av lagen är nog nöjda med att det inte blev tre poäng, men båda är nog också nöjda med att det inte blev noll poäng. Så svängigt var det.

***

Mullsjö vann mot Gävle med 9-3.
Det stod 2-2 efter halva matchen – innan västgötarna ryckte.
Helt enligt planen.
Typ så.

***

Damerna då.
Där Pixbo fortsätter att vinna på löpande band. Förvisso ingen sprakande tillställning mot Karlstad, seger med 5-3 efter en stark insats av värmländskorna, men man fortsätter att rada upp trepoängare och har inte tappat en enda pinne hittills.
Och har bara släppt in 13 bollar på sju matcher. Magiskt bra.
Visst: laget har kvar att möta storlag som Iksu och Kais Mora, men ändå. Det här Pixbo är bra.
Bättre än förväntat.
Johanna Dahlin, en av kuggarna ifjol, försvann inför i år. Det kändes lite trubbigt på förhand, inte minst offensivt. Men Eliska Krupnova har varit en sensation. 17-åringarna Frida Ahlstrand och Josefin Wålinder ser väldigt mogna ut och levererar dessutom poäng. Personliga favoriten Alicia Fylke tycker jag ha lyft.
Citat-maskinen och Pixbo-tränaren Jonas Eliasson är inte förvånad.
Tvärtom.
Han sågar expertkåren. Eller så kallade experter, som han uttryckte det. De som tippade laget typ femma inför säsongen. Jag kände mig träffad och höll käften. Men å andra sidan: är man inne i smeten, vet vad man har för lag, så är det klart att man inte har samma syn som utomstående. På pappret såg Pixbo svagare ut i år. I realiteten är man nog, som Eliasson hävdar, bättre.
– Det är lite roligt, de som kallar sig experter hade oss som femma eller något. Vi har tappat spelare, men man får kolla på vad vi fått in. Vi är noga med vad vi plockar in och är bättre i år. Vi har fått in två rightare framåt, det hade vi inte ifjol och det ger oss mer alternativ i år. Vi har vetat att vi fått in bra spelare och människor, sa Eliasson till mig.
– Eftersom vi tippas som femma så har vi ju ingen press utifrån. Men jag tycker vi har Sveriges bästa lag. Spelarna i klubben har inställningen att de spelar i världens bästa lag. Det ska man ha om man spelar i Pixbo. Det är en mentalitet som vi byggt upp.
Jag gillar Jonas Eliasson.
Han säger rakt upp och ner vad han tycker och tänker. Ibland blir det bra, ibland dåligt – men för det mesta bra.
Svensk daminnebandy mår bra av lite kaxighet.
På tal om det: Eliasson håller ju inte tillbaka superlativen angående Ida Sundberg, precis.

Huddinge – Iksu 4-9: Inget snack. Iksu gjorde 4-0 under första halvan av den första perioden, och sedan var den matchen avgjord. Nu fick man lite islossning poängmässigt för veteranen Josefina Eiremo också, två mål och två assist, vilket blir viktigt i längden. Det mest anmärkningsvärda? Ja, det är väl att Nina Bärtschi blev poänglös.

Täby – Endre 2-4: Det har varit mycket surr om Corin Rüttimann när det gäller Endre den senaste tiden. Idag snodde Anna Jakobsson tillbaka showen. Hon låg bakom alla fyra målen när Endre vände 0-2 till 4-2, och det sista målet var en kasse i den högre skolan, när hon ensam med fyra Täby-spelare omkring sig satte bollen bakom Emelie Frisk. Världsklass.

***

Är ju skyldig er lördagen också.
Och det var en mer intensiv lördag än brukligt, dessutom.
Hann se reprisen på SM-finalen mellan Linköping och Falun innan jag drog på hockeyjobb. Det var sannerligen en repris som levde upp till repris-stämpeln.
Matchen hade många likheter med vårens SM-final: två skapligt jämna perioder, likaläge inför sista, ett Falun som gasade under sista tredjedelen. Slutresultat: 7-4 till Falun.
Nästan en repris på resultatet från våren (6-4) också alltså, och det hade väl blivit så om inte Alexander Galante Carlström rullat in den där bollen i öppet mål också, men den där herren ska ju nödvändigtvis göra sina mål.
Men Linköping har verkligen börjat komma igång, som jag varit inne på ett antal gånger nu.
Jag har haft känslan av att Linköpings sätt att spela innebandy är något som passar Falun väldigt illa. Vi såg det under serien ifjol, vi såg det i vårens final, och vi såg det igår också.
Falun älskar att äga boll, få rulla runt, bygga spel, nöta ner lag som till slut tappar tålamodet över att förgäves springa och jaga boll mot överjordiskt bollsäkra mästarspelare.
Grejen med Linköping är bara att de inte tappar tålamodet.
De har ett grundmurat system som alla följer, ingen viker undan, och den kontinuiteten, den hängivelsen till den egna idén, skapar istället frustration hos Falun.
Linköping var på väg att få matchen lite dit de ville igår, var tajta, skapade en del, men hade en del motstudsar – en boll som trillade in bakom Robin Laakso, instyrd av egen spelare till exempel – som gjorde att man aldrig lyckades skapa någon riktig oro i Falun-lägret.
I sista perioden var det sedan inget snack: Thomas Brottman-lösa (hemma av personliga skäl) Falun tryckte på gaspedalen, etablerade lång och tunga anfall, och fick också utdelning för det till slut.
Många lag kan skrälla mot Falun i enstaka matcher, men min upplevelse är att Linköping är det lag som har störst potential att besegra de trefaldiga mästarna över en serie matcher. Kanske det enda SSL-laget som sitter på den potentialen, faktiskt.

Mer herrmatcher igår:

Sirius – Warberg 4-7: Hade det delats ut pris till månadens hetaste spelare så hade nog Robin Blåberg varit en het oktober-kandidat. Han smackade in två nya mål mot Sirius och har nu satt sju bollar på tre matcher i just oktober. Snacka om att leverera. Det gör också Warberg som nu har tre raka vinster, där man dessutom levererat 25 mål. Starkt. Sirius? En trepoängare på sju matcher. Svag offensiv. En rejäl besvikelse hittills.

Dalen – Pixbo 5-4 (sd): Oj, här snackar vi skräll. Nye målkungen Mattias Ljunggren lastade in två nya mål och Dalen ledde i princip under hela matchen, innan Pixbo lyckades knapra ikapp i sista perioden och rädda en pinne, innan Stefan Lindberg-Dellsand avgjorde på övertid. Tre av fem Dalen-mål av backar, alltså. Noll poäng av Ketil Kronberg. Anmärkningsvärt. Enligt statistiken fick Pixbo bara iväg 14 skott på mål…

Damerna:

Jönköping – Uppsala 2-6: Nej, något skrällkryss blev det inte, även om Jönköping gick upp i en 2-0-ledning som man hade med sig i halva matchen, innan Uppsala vaknade och vann sista perioden med hela 5-0. Maria Schoeps tryckte in tre av de bollarna. Uppsala fortsätter alltså att vinna och har tagit sex segrar på sju matcher.

Dalen – Linköping 2-6: Inför matchen skrev jag att Amanda Larsson skulle se till att Linköping snodde åtminstone en poäng mot Dalen, men det blev betydligt mer än så. Larsson låg bakom alla mål, fyra mål och två assist, och såg till att Linköping snodde alla tre pinnarna. Det är bara att konstatera: Dalen är inte samma stabila lag som man brukar vara – tre poäng på sju matcher och -22 i målskillnad. Är slutspelet i fara för Umeå-laget?

Kais Mora – Rönnby 4-7: Oj, så kom den då, den där efterlängtade segern för Rönnby. Laget har ju bara slagit jumbolagen tidigare, men satte nu ner foten rejält och vann reprisen på vårens SM-final mot Kais Mora med imponerande 7-4 efter ett ryck i sista perioden. Hintade inför match att det kanske var en sådan här fajt laget behövde, en match där man hade allt att vinna och bara kunde slappna av och köra. Om det var det som avgjorde vet jag inte, men det ska bli intressant att se om detta innebär uppvaknandet för höstens stora besvikelse hittills eller om det bara var en tillfällig energikick.

Malmö – Falun 6-3: Väntad seger, även om Falun verkligen har höjt sig. Även om man fortfarande förlorar så rasar det i alla fall inte iväg. Malmö-stjärnan Ellen Rasmussen fortsätter att lasta in poäng: två mål och två assist. Tia i poängligan. Dessutom viktigt för Malmö att få vinna på hemmaplan efter att ha plockat alla tidigare poäng på bortaplan.

***

Intensiv helg är över. Nu ser vi fram emot nästa.