Linköping var som en skördetröska ifjol: tuggade på, länga efter länga på åkern, malde och nötte ner motståndet. Inte med någon superspeed, inte med extrem talang – utan ett vältrimmat spelsystem som alla köpte, där alla bitar kuggade i, där alla gjorde sitt jobb.
Jag har inte sett allt av Linköping i höst, men jag har inte riktigt sett den där malande maskinen ännu. Det har varit grus i maskineriet.
Det finns anledningar: ändrad spelartrupp, skador och annan frånvaro.
Men idag tycker jag vi såg ett embryo till den där fjolårsmaskinen. Gruset i maskineriet kändes borta, på något sätt. Visst, man har en bit kvar, men ändå. Det börjar komma.
Sirius gavs inte många chanser att vara nära. Linköping var helt enkelt för bra.
När sedan normalt stabile keepern Petter Nilsson bjuder på ett par mål, och det normalt tajta försvaret såg stabbigt ut, ja då blir det ganska stora siffror till slut.
Slutresultat 3-10.
Som sagt, Linköping är på uppgång. Matej Jendrisak visade gott gry. Och vi fick se ett läckert zorro-mål av Jesper Alm.
Sirius?
Ja, alltså, idag var man inte bra. Jag har ju målat upp Sirius som ett givet slutspelslag i år, med tanke på prestationerna ifjol, att man blivit ett år bättre, att man har kvar all spets och kryddat det hela med bättre bredd. Idag underpresterade man rejält.
Många som kan så mycket bättre.
Säsongsinledningen har ju knappast sprakat heller, även om det varit många tajta matcher innan raset idag. Nåväl, jag räknar inte ut Sirius för det här, man kan mycket bättre och idag kändes det som man mötte en motståndare som hade gett sig fasen på att få till en bra prestation över 60 minuter. Vilket man lyckades med.

***

Damfokus imorgon. Snackar upp fredagskvällen under morgonen imorgon!