Vad ska kunna stoppa Sverige i VM?
Ingenting säger jag.
Förvisso har starkaste konkurrenten Finland hemmaplan, men inte ens det kan lyfta finskorna tillräckligt för att bräcka detta svenska superlag som har alla ingredienser för att lyckas.
Den VM-trupp som Andreas Lundmark tagit ut – som till stora delar är helt väntad – är urstark:
Sara Hjorting har varit grym i Pixbos kasse i höst, i Emelie Wibron och Moa Tschöp sitter Sverige på världens två bästa offensiva backar, centermotorn Anna Wijk är bäst i världen och det vimlar offensiva poängmaskiner som Anna Jakobsson, Therése Karlsson och Amanda Larsson.
Plus spelare med specifika rollegenskaper som snabba veterancentern Josefina Eiremo, murbräckan Louise Wickström och defensivinriktade backarna Sofie Andersson och Katarina Bjuhr.
Andreas Lundmark har plockat ut ett lag som vet vad som väntar: 13 lirare var med i VM 2013, totalt 15 har lirat VM innan.
Bara fem är debutanter.
Det är som vi brukar säga inför ett VM i innebandy:
Den största motståndaren för Sverige är Sverige själva.
Att man inte är tillräckligt ödmjuka, gör jobbet som krävs, tror att man är bättre än vad man är.
Men Sverige har en trumf här:
Laget föll med galna 0-7 mot Finland i september.
Det var bra för Sverige. Det betyder att man inte kommer underskatta Finland, inte kommer falla i samma fälla, inte kommer att tumma på något. Ingen kommer vilja hamna i samma situation eller uppleva samma känslor igen.
Den matchen var det sämsta som kunde hända Finland. Nu kommer man inte ha en chans att överraska Sverige. Man kommer inte få något gratis.
Finland kan besegra Sverige en dag när allt stämmer och inget stämmer för Sverige, men det händer kanske en gång av 20, 30 gånger. Det hände i september och sannolikheten för att det ska hända igen redan i VM känns obefintlig.
0-7-torsken var bra.
Nu blir det VM-guld.

***

Alltså, vilken askungesaga Jennifer Stålhult är.
Förförra säsongen lirade hon division ett-innebandy, gjorde det okej, men stack inte ut.
Sedan hamnade hon i Täby ifjol, fullkomligen exploderade, var säsongens största överraskning, vräkte in poäng, blev sexa i poängligan, fick landslagsdebutera och nu är hon VM-spelare framför mer etablerade stjärnor som Ranja Varli och Julia Larsson.
Ingen supertalang som dominerat från start.
Ingen lirare som skolats i U19-landslaget.
Utan en klassisk ”late bloomer” som tränat hårt, slagit igenom och fått ett enormt erkännande.
Förbaskat kul.

***

Det är ganska liten wow-känsla över VM-truppen.
Vi har sett det mesta förr. Vi vet vad stjärnorna kan.
Men en rejäl färgklick finns: Amanda Delgado Johansson.
”DJ” är en av Sveriges nya megastjärnor, en av dem som ska bära svensk innebandy in i framtiden, och det är fantastiskt kul att 19-åringen redan nu får chansen att lira ett VM. Uppsala har gått som tåget i höst, men ”DJ” har haft en ganska blygsam poängfrekvens om vi jämför med ifjol, men hon har stor betydelse för lagets framgång ändå: förutom sitt bidrag i spelet över hela banan så skapar den uppvaktning som motståndarna sätter på henne enorma ytor och chanser för lagkamraterna.
Snart lossnar nog poängmakandet också.
Rollen i VM blir helt annorlunda: där är ”DJ” inte stjärnan, utan en i mängden. Även om stjärnor älskar att lysa så tror jag hon kommer trivas med det. Få agera lite i skymundan utan tre ryggsäckar på sig.
Jag tror hon blir en attraktion.