Tre gånger inför de senaste tre omgångarna jag spått Sirius uppvaknande.
Först inför matchen mot Karlstad som jag trodde att man skulle vinna, men det mäktade man inte med.
Sedan inför derbyt mot Storvreta, med nye Bobby Edberg i laget, då man lyckades vinna.
Och sedan inför idag, där jag tippade Sirius-seger mot Gävle.
Om Sirius vaknat upp?
Knappast.
Torsk mot Gävle idag – i Gavlerinken av alla ställen dessutom, inför 2206 åskådare – efter en mardrömsstart, 1-4 efter första perioden, som man inte orkade äta ikapp.
5-3 till slut.
Det självförtroende som eventuellt sköts in i gruppen efter derbyt mot Storvreta blåstes bort innan någon ens hann säga Bobby Edberg-effekt (utom jag då möjligen, som redan använd begreppet…).
Inget ont om Gävle, men det är seriens absolut sämsta lag, och en match som Sirius givetvis ska vinna sju dagar i veckan.
Tränaren David Ahlmark var besviken:
– Vad jag säger? Uselt. Om vi ska dra en förkortad version av matchen, sa han när jag fick tag på honom under bussresan hem till Uppsala.
– Det är för dåligt. Vi åker till Gävle och är inte beredda, ställer in skorna och tror det ska lösa sig, och möter ett lag som har vinna eller försvinna framför sig. Vi står bara och tittar.
Ahlmark hoppades att känslan från Storvreta-matchen skulle ge en effekt för laget.
Förgäves, skulle det visa sig.
– Det var min känsla inför matchen mot Gävle också, att vi skulle ta med oss den insatsen, men det var bara en falsk trygghet. Det vi gjorde där var som bortblåst nu, sa han.
Ett bottennapp så klart.
Är det dags att erkänna att Sirius inte är bättre än så här?
Jag tycker ändå inte det. Det är i princip samma lag som ifjol då man var ett slutspelslag, och mot Storvreta visade man hur man kan spela.
Men visst har man en resa att göra.
En brant sådan.
Men inte superbrant.
Laget är kvar i botten, under strecket, och missade chansen att ta sig upp på säker match. Ljusningen är ändå att man har häng på lagen ovanför, trots att man förlorar hela tiden (sju förluster på de åtta senaste).
Att ”bara” ha sju poäng upp till slutspel med ett så uselt facit är ju faktiskt en bragd.
Men ger också hopp.
Nu väntar två veckors välbehövligt uppehåll.
Gävle då?
Imponerande. Tog sista chansen.

***

Pixbo vann som väntat mot Karlstad.
8-4 till slut.
Dock utan att imponera så där väldigt stort, men trots att Martin Östholm återigen saknades så hade laget en annan tyngd, en annan effektivitet än hemmalaget. När det bjöds på något så högg man direkt. När ett läge kom, så tvekade man inte utan tog avslutet.
Känslan är att rutinen fällde avgörandet.
Det är en styrka att hitta vägar att vinna trots att alla inte spelar på topp.
Linus Henriksson var ju pigg och poängglad mot sitt gamla lag. Två mål och tre assist.
Och vilka jäkla mål.
Första så sköt en Karlstadback rakt på honom och in i egen bur.
Och andra fick han på sig (eller ja, fick han det egentligen?), när Jens Milesson avlossade stora bössan.
Men de där målen räknas också.
Kanske läge att köpa en trisslott, som man brukar säga.
Fem poäng av Linus Henriksson var ”season high” i alla fall.
Och Pixbo fortsätter att leverera.

***

Mer plast imorgon.