Trodde Endre skulle plocka Rönnby.
Så blev det inte.
Rönnby vann med klara 9-4.
Och det var lite av det klassiska Rönnby vi såg, laget som lever och vinner på sina blixtrande omställningar. Endre hade ju mest boll, men Rönnby var sylvassa när man väl vände spelet och tog också tillvara på chanserna samtidigt som Endre-målvakten Liisa Kokkonen fick en usel start på matchen.
Rönnby fick ett tidigt grepp – och det släppte man inte.
Jag har inte sett alla Rönnbys matcher i höst, bara ett par, bland annat mot Täby, och detta var det klart bästa jag sett laget prestera.
Det syntes att det pumpats in en hel del självförtroende de senaste veckorna i takt med att poängen trillat in på kontot, att det finns en tro på spelet som man vet att man är så bra på.
Strategen Adina Augustsson var verkligen en spelare som gick i bräschen.
Linnéa Nilsson visade kvalitet som spjutspets.
Men bäst var My Kippilä som jag hackat på innan. Hon var riktigt jäkla bra: vågade hålla i bollen, tog initiativ och kryddade det hela med ett knippe superpassningar, inte minst de två bollarna till Evelina Sparf där den första gav 6-3, den andra en skottretur som Moa Schilström kunde förvalta fram till 9-3. Oerhört viktigt att Kippilä kliver fram för Rönnby för laget behöver en storstjärna som briljerar nu när Mira Wickman inte finns tillgänglig.
Samtidigt som Rönnby var effektiva – så var Endres försvar passivt flera gånger.
Tappade markering:
Augustsson var sopren vid 3-2.
Marie Segerholm lämnades helt ensam vid 8-3.
Bland annat.
Man blev otroligt hårt straffade. Såg nästan överraskade ut.
Bäst tycker jag att Anna Moberg var. Lagets ”bonusvärvning” inför förra säsongen. Hennes kille sajnade för Visby, Moberg hängde på till ön, och tog klivet från division ett till SSL med bravur. Ifjol mest back, i år i sin naturliga centerposition. Tar för sig, vill vara aktiv, bra med boll. Kul att se.
Anna Jakobsson satte två bollar. Har nu tangerat Hermine Dahlerus målrekord i SSL. Båda står på 448 bollar. På söndag ryker rekordet. Var så säkra.
Annars var det inte så mycket att notera i Endre.
För det här var Rönnbys kväll.
Och det sista kvittot vi behövde på att laget verkligen är på väg mot toppen efter den miserabla starten.