Det går snabbt i innebandy.
Men det är också små marginaler.
Fråga Karl-Johan Iraeus. AIK-kaptenen ville ha en straff i den sista perioden där han brände ett friläge efter att ha blivit uppvaktad av Robin Nilsberths klubba.
Kändes som en straff:
Slaget tog på klubban, inte bollen.
Men det gick snabbt, så det var inte helt enkelt att uppfatta.
Domarna valde att fria – och i sekvensen efter gjorde istället Storvreta 2-4.
Ett mål som i efterdyningarna av straffbesvikelsen tog luften ur AIK, som tappade in ytterligare två snabba mål och då var det ridå. Storvreta kunde till slut vinna med 7-2.
Men den där straffsituationen blev så klart omdiskuterad. Givetvis enorm skillnad på att få 3-3 i det läget, istället för omställning och 2-4.
Själva straffsituationen var indirekt anledningen till AIK-genomklappningen. AIK-spelarna såg förbannade ut, gestikulerade, fick fel fokus, lämnade matchplanen, tänkte på annat.
Då small det:
Kevin Björkström tappade bollen vilket gav Rasmus Sundstedt chansen att frispela Albin Sjögren fram till 4-2.
Adam Forslöv tappade bollen vilket gjorde att Storvreta med blixtsnabba passningar kunde frispela Victor Andersson som rakade in 5-2 i tomt mål.
Och sedan slog Alexander Rudd en magisk passning som skar igenom AIK-boxen och friställde en bortglömd Nilsberth som dunkade in 6-2.
Tre mål på drygt två minuter som avgjorde.
Påpassligt av Storvreta, men också under armen-spel av AIK.
AIK som verkligen hade sina chanser i den här matchen. Ett gäng frilägen. Jag hackade en del på Patrik Hagberg ifjol, men i år tycker jag han har en annan energi. Lite av den där gamla kobran igen. Han kunde satt någon boll idag.
Med bättre effektivitet hade AIK kunnat sno poäng.
Men Storvreta vann rättvist, får man ändå säga. Växte in i matchen, vågade behålla tålamodet, och straffade AIK rejält när hemmalaget tappade sitt tålamod.
Vi fick se några läckra Rudd-kombinationer, men visst ska vi kunna kräva mer av svensk innebandys stora artist? Känns som det finns så mycket mer innebandy i den pojken.
Samma med Robin Nilsberth. Inte alls samma auktoritet som vi sett i Granlo, inte alls det här att bara ta bollen, sticka och dra in ett superskott. Men visst: ny miljö, nya kamrater, nytt lag – det kanske kommer.
Eller så har jag för höga krav på duon.
Däremot tycker jag Henrik Stenberg ser ut att vara på gång. 3-2-målet var hans. Han fick bollen på egen planhalva, såg ut att först lugna ner spelet, men sedan bara blixtrade det till – som om han bara kom på att ”fasen, jag vill ju inte lugna ner, jag vill framåt, jag vill göra mål” – med en snabb spelvändning där AIK inte hann med, och där Stenberg följde med upp och till slut kunde fösa in bollen i tomt nät.
Många snygga mål föresten – som Kevin Björkströms volley vid 2-1 och Victor Anderssons rush som föranledde 1-1.
Summerat: Storvreta har ett topplags självförtroende, AIK har det inte. Det påverkade effektiviteten, tålamodet och hade stor del i resultatet.

***

Innebandy imorgon igen.
Rönnby mot Endre.
Kul match givetvis: klassiska Rönnby som efter en usel start varvat upp, vunnit en hel del, men tappade en trea efter ett sent kvitteringsmål av Linköping senast – mot uppstickaren Endre som sett väldigt bra ut, som har två av seriens bästa spetsar, och som verkligen utmanar om medaljerna i år.
Ett riktigt toppmöte.
Endre har chansen att visa att man menar allvar med sin satsning.
Rönnby har chansen att visa att man är bättre än hösten gett sken av.
Härlig stjärnfajt.
Vilka som vinner?
Sätter min slant på Endre. Sett bättre ut hittills, helt enkelt.