VM i finska Tammerfors har inte bjudit på några överraskningar i toppen.
Sverige och Finland är i final för tredje turneringen i rad.
Storfavoriten mot hemmanationen.
Precis som kalkylerat och förväntat.
Sveriges väg till avgörandet har varit förkrossande:
16-1, 17-2, 7-0, 15-1, 7-3.
Jag vet att många hånfullt kommenterar de stora siffrorna, ifrågasätter underhållningsvärdet i ett VM och fortsätter prata om innebandy som låtsassport.
Men slå inte ner på Sverige: ingen ska skämmas över att vara överlägsen i en sport.
Det gjorde inte hockeystormakten Sovjet på 60- och 70-talet, brottarlyftkranen Aleksandr Karelin som var obesegrad i 13 år eller boxarkungen Muhammed Ali som dominerade sin tid.
Beundras istället över dominansen.
Hänförs över hur någon kan vara så överlägsen.
Sverige är fantastiskt bra.
Men semifinalen mot Schweiz var ingen överkörning. Sara Hjorting i den svenska kassen tvingades till ett gäng kvalificerade bollstoppningar, framförallt i den andra perioden, innan Sverige till slut kunde dra ifrån och vinna tämligen komfortabelt. Det var inte nära någon svensk förlust, inte alls, men Sverige fick ta i. Helt klart.
Nu ska allt avgöras.
Två motståndare står i vägen för det femte raka VM-guldet.
Dels ärkerivalen Finland, som snubblade till final efter ett tjeckiskt självmål med bara tre sekunder kvar av semifinalen som betydde 4-3 och finsk seger.
Dels Sverige själva, som är den största motståndaren.
Det är inget snack om att Sverige är det bästa laget med de vassaste spetsarna, de största stjärnorna och det bästa kollektivet. Håller Sverige sin rätta nivå finns det inget landslag i världen som piskar det här gänget på fingrarna. Men smyger sig någon form av hybris eller nervositet in, en känsla av att man är bättre än vad man är, i kombination med att Finland får ledningen och får matchen dit man vill, så kan guldet vara i fara.
Risken är minimal, men den finns.
Finland vann ju med hela 7-0 mot Sverige i september, på finsk mark dessutom, och visade att det går att vinna mot storfavoriten.
Samtidigt var den matchen det sämsta som kunde hända Finland och det bästa som kunde hända Sverige.
Nederlaget blev en väckarklocka för Andreas Lundmarks lag. Sverige kommer absolut inte underskatta Finland igen, vill aldrig uppleva samma förnedrande känslor, och kommer inte ge lejonen något gratis.
Det kommer brinna i de svenska ögonen i finalen.
Just den där 0-7-matchen borgar för en blågul överkörning i finalen.
Jag har svårt att se något annat.
Finland kan besegra Sverige en dag när allt stämmer och inget stämmer för Sverige, men det händer kanske en gång av 20 gånger. Det hände i september och sannolikheten för att det ska hända igen redan i VM-finalen känns obefintlig.