Ni har hört diskussionen under hela hösten.
Linköping har ansett sig vara tunna framåt och blev ännu tunnare när Simon Klein flyttade till Värmland. Laget har letat efter förstärkningar, men marknaden i innebandykretsar är ju tunn.
Christian Mattsson, just nu i Västerås men som öppnat upp för att spela ett SSL-slutspel, och Marcus ”56” Johansson, som flyttade till Växjö men misslyckades där ifjol och just nu är klubblös, är två spelare som östgötarna uppgetts vara ute efter.
Men lösningen kanske blir en mer oväntad sådan.
Eric Björk.
Coachen Johan Astbrant hade valt att flytta upp den förre landslagsbacken som vänsterforward mot Mullsjö och 27-åringen svarade med att dunka in fyra bollar när Linköping vann med solida 8-4.
Han själv var galet ödmjuk efteråt.
– Ibland har man lite flyt och är på rätt ställe och får vara sist på bollen. Jag hade inte så mycket erfarenhet av positionen så jag gjorde mitt bästa, sa han när jag bad honom beskriva den fantastiska succén.
Jovisst, han fick verkligen fina mackor.
Men: det gäller att hitta öppna ytor, det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, det gäller att få träff på bollen, och det gäller att träffa innanför målramen.
Allt det där lyckades Eric Björk med.
Det tyder på klass.
Ibland kan det vara bra att få göra något nytt, något man inte är van vid, för då tänker man inte så mycket utan man bara kör. Sedan har ju Björk lirat forward tidigare, även om det var på Hedenhös tid.
– En gång i tiden började jag som forward, men det är preskriberat nu. Jag skolades väl om i 13-årsåldern och har inte spelat forward på elva år eller något, sa Björk.
Takterna sitter i.
Eller så var det nybörjartur.
Eller så är Björk forwardsmaterial.
Vi får se.
Starkt av Linköping att vinna mot Mullsjö, så klart.
När det väl tuggar i så är Linköping en maskin och vi såg delar av det nu. Det här är ju en säsong där det där varit mer upp och ner än det var ifjol, då såg vi maskinen kontinuerligt, men i år har den hackat mer.
I första perioden släppte man inte många lägen för Mullsjö, och även om det läckte lite mer i andra så lyckades östgötarna via vassa vändningar kontra sönder Mullsjö.
Ganska avslaget i första, men kul innebandy i andra och tredje.
– Jag tycker att vi sliter kopiöst i försvarsarbetet, sa Johan Astbrant när jag snackade kort med honom efteråt.
Given fråga då, blir Eric Björk kvar som forward?
– Vi får se. Vi får tänka på att vi bara har fyra backar utan honom och vi vill inte slita ut dem. Men nu vet vi att han är ett bra alternativ, sa Astbrant.
Mullsjö då?
Fyra raka förluster. För få pjäser levererar framåt just nu.

***

Granlo har inte gett upp.
Fältherren Johan Samuelsson dunkade in tre bollar när Sundsvallslaget plockade en stark 8-6-viktoria hemma mot Helsingborg.
Laget var i målmässigt förarsäte i hela matchen och lyckades också hålla undan, trots att skåningarna närmade sig till slut.
Oerhört viktig trea för Granlo, så klart.
Den innebär – i kombination med att Sirius förlorade mot Pixbo – att laget bara har två pinnar upp till just Sirius ovanför nedflyttningsstrecket. Laget har dock en målskillnad som är tio mål sämre än Uppsalalagets – inte gigantiskt i innebandy, visserligen – och som troligen kräver att laget tar en pinne mer än motståndarna om SSL-kontraktet ska kunna räddas.
Jag skrev innan att jag skulle imponeras om Granlo redde ut det här prekära läget.
Det gäller fortfarande.
Helsingborg har ju annars hittat en stabilare nivå den senaste tiden tycker jag. Laget hade en jobbig start på hösten, men spelade sedan upp sig, och stod innan det här nederlaget på fyra raka vinster. Visst, Helsingborg är jojo-kända, men känslan är ändå att man arbetat upp en bättre stabilitet.
Dagens torsk, till trots.
Jonathan Nilsson, föresten. Tre mål idag. Åtta baljor på de fyra senaste matcherna. Snacka om islossning.

***

Gävle!
5-4 seger efter övertid mot seriens formstarkaste lag Dalen.
Det är imponerande minst sagt. Dalen trivs bättre med att vara underdogs, lita på sitt försvar och sedan vända spelet, snarare än att vara tokfavoriter, men vi ska inte ta något från Gävle.
Dalen ledde med både 3-1 och 4-3, men Gävle lyckades bita sig tillbaka och tog alltså matchen till övertid där Adam Lundgren kunde avgöra.
Gävle har ju snäppat upp sina resultat på sistone:
4-6 mot Warberg.
5-6 mot AIK.
Och nu äntligen seger alltså, den blott tredje den här säsongen.
Laget har åtta poäng. Det är tio upp till strecket. Eller ja, egentligen elva eftersom laget brottas med en brutal målskillnad (-87).
Det klarar man så klart inte. Man tar sig inte förbi två lag.
Laget har börjat växa i SSL-kostymen för sent.
Dalen då?
Hade tagit 16 av 18 poäng på sex matcher innan fajten. Så det går inte skylla på formen.
Vi lyfter på hatten för Gävle istället.

***

Sirius bet sig fast och såg ut att kunna störa Pixbo ett tag – men sedan la serieledarna i en växel till i sista perioden, smackade in fem bollar och vann till slut med 8-5.
Pixbo – med veteranen Daniel Calebsson tillbaka efter sjukdom, han levererade tre pinnar – är en maskin som maler på som är svår att rå på över 60 minuter.
Så var fallet nu också.
Nu leder Pixbo serien med sex poäng, även om Falun har en match mindre spelad (liras imorgon mot Karlstad).
Precis som ifjol så är man alltså på väg mot en serieseger.
Även om jag förstått att man inte pratar i de termerna, utan håller på att bygga något som ska kunna leverera i ett slutspel. För härdsmältan mot Helsingborg ifjol är man inte intresserade av att få uppleva igen.
Stryk för Sirius, alltså.
Laget plockade fem av sex poäng i de två senaste matcherna och skapade andrum ner till Granlo, men nu har gapet krympt till bara två pinnar. Något kontrakt är sannerligen inte säkrat. På långa vägar.
Stekhete och omtalade Billy Nilsson? Han satte en balja.

***

Nej, det blev inte mycket till rekordjakt mellan Warberg och AIK.
Magnus Svensson, en boll efter Hannes Öhman i jakten på att bli SSL:s bästa målskytt genom alla tider, sträckte baksidan i låret redan i första bytet och fick kasta in handduken. Återstår att se hur hans kropp läker nu, den är ju inte purung eller megatränad.
På plan märktes hans frånvaro inte av.
Efraim Björnell klev in i förstakedjan med Rikard Eriksson och Robin Blåberg, och den enheten var tongivande i den klara 8-4-viktorian.
Robin ”jag gör mål i klump” Blåberg dunkade in två bollar och noterade totalt fyra poäng. Även om målskyttet varit ojämnt under säsongen, så är han så klart ett fynd. Nu behöver Warberg bara få igång vapenbrodern Björnell också, kan de börja leverera den kemi de visade i Allsvenskan ifjol så skulle hallänningarna bli spetsigare.
Skön trea för Warberg, så klart.
Tung förlust för AIK, som inte alls sken av det självförtroende som laget skämt bort oss med den senaste tiden. Laget hade inte mycket att hämta i den här kampen, helt enkelt.
Slutspelskampen – AIK är just nu nia – går vidare.
Gör den det för Warberg? Njae. Sju poäng upp till åttondeplatsen. Inte omöjligt. Men det krävs närmast nog en bragd för att det ska bli ett 16:e raka slutspel för den klassiska storklubben.

***

Delad pott mellan Växjö och Storvreta. 5-5.
En match med en del fina aktioner – och en match med några hårresande misstag. Det är sällan man ser sådana grova felpassningar som vi såg tre gånger. Och det straffade sig naturligtvis rejält:
Markus Jonsson tappade bollen i ett uppspel och den gick rakt till Joakim Olsson som ensam framför Eero Kosonen vinklade in bollen.
Robin Nilsberth gav bort bollen till Valdemar Ahlroth som serverade David Östergren till ett mål.
Oliver Uhrberg serverade sedan bollen rakt in i slottet där Jesper Berggren fanns och nöp in en kasse.
Men som sagt, det var en hel del delikatesser också.
Delad pott.
Båda lagen var nog ganska nöjda ändå (det kunde ha gått lite hur som helst i slutet där båda lagen hade chanser) eftersom varje pinne är oerhört viktig i den här tajta tabellen där både Växjö och Storvreta är inblandade i slutspelsstriden.

***

Uppsala fortsätter mala på.
Jag erkänner: jag trodde inte speciellt mycket på laget inför säsongen – det var ju några tuffa spelartapp där – och har egentligen väntat på att det ska ta stopp under hösten och vintern också.
Grejen är bara att snöbollen inte smält, utan den har bara rullat på.
Efter VM kom ju bomben att stjärnan Amanda Delgado Johansson lämnar laget för spel i Iksu, men det verkar inte ha bekommit laget heller. Laget har redan varit uträknat, så situationen blev inte ny.
Det blev förlust mot Iksu i första ”DJ”-lösa matchen, det är inget att säga om, men sedan har det blivit tre raka segrar.
Den senaste idag – 3-1-mot topplaget Endre.
Laget höll nollan mot gotländskorna med superstjärnan Anna Jakobsson i spetsen i hela 57 minuter.
Keepern Jennifer Gräll var sensationellt bra, enligt rapporterna.
– Det var en riktig laginsats. Alla slet verkligen som djur, sa hon.
Nu är det hela 14 poäng ner till niondeplacerade Dalen. Så visst blir det slutspel för Uppsala.
– Vi tar match för match och vill inte spåna för långt. Men det är klart att vi har tänkt tanken att vi kan spela slutspel, sa Gräll.
Okej, jag trodde inte på Uppsala inför säsongen och jag ska erkänna att jag inte tror på laget i slutspelet heller. Om jag ska vara ärlig.
Samtidigt: att möta ett lag som varit rejält uträknat, som knutit näven och bara kört, som har allt att vinna, som inte grubblar så mycket – det är ingen dans på rosor.
– Allt kan hända i ett slutspel, sa Gräll.
Så är det faktiskt.

***

Mer dam:

Linköping – Falun 5-4: Linköpings förstafemma – med fyrapoängsspelaren och lagkaptenen Anna Wiman i spetsen – låg bakom alla fem hemmamålen vilket bäddade för segern mot bottengänget Falun. Det var jämnt, 3-3, inför sista perioden innan hemmalaget avgjorde i sista. Det var östgötarnas första hemmaseger sedan i premiären, för övrigt.

Kais Mora – Karlstad 9-3: Planenlig seger för mästarinnorna, som ledde med 5-3 efter två perioder och drog ifrån i den sista perioden som vanns med 4-0. Så det är inte så mycket att snacka om egentligen. Karlstad? Har ett tufft läge med tappade spelare och känslan är att slutspelet kommer längre och längre ifrån värmländskorna.

Pixbo – Dalen 7-1: Pixbo fortsätter att imponera – inte minst defensivt. Laget släppte bara in ett enda mål mot Umeågänget, och lagets försvarsspel är sensationellt vasst den här säsongen. Offensivt så hade laget också sex olika målskyttar, bara Jonas Eliasson-hajpade backen Ida Sundberg nätade två gånger.

Täby – Huddinge 5-4: Täby, utan tränaren Josef Rosengren som lämnat och med Tobias Ljungholm som bas tills vidare, lyckades vinna derbyt i Stockholm men det var inte mer heller. Huddinge ledde med både 3-1 och 4-2, men med bara 32 sekunder kvar av mittperioden så kvitterade Matilda Sjödin och mitt i sista akten skickade Elin Gillberg in det matchvinnande 5-4-målet.

Och dam igår:

Iksu – Jönköping 14-1: Väntad överkörning, segersiffrorna blev tajtare än i höstas, men det var som sagt inget snack. Emelie Wibron, som konsekvent matchas som forward den här säsongen, hängde hela fem baljor. Smolk i glädjebägaren var dock att Alice Granstedt, talangen som varit så bra, fick kliva av skadad. Iksus målskillnad de tre senaste matcherna: 38-6.

Malmö – Rönnby 9-10: Rönnby vann som väntat och var också i målmässigt övertag hela matchen, men Malmö stretade på bra och kämpade ikapp flera gånger trots till synes hopplösa underlägen. Det räckte dock inte för skånskorna. Fyra pinnar vardera av Elin Rasmussen, Malmö, och Elin Björkman, Rönnby.

***

Uppsamlingsheat imorgon: Falun mot Karlstad.