Ifjol vann han poängligan och var SSL:s största sensation.
I år har han inte alls levererat i samma takt, varit en av spelarna som fått bära hundhuvudet i Sirius, och varit frustrerad.
Men nu, när det gällde som mest, i säsongens hittills viktigaste match, då klev han fram – Billy Nilsson.
Tre mål. Tre assist. Totalt sex poäng.
Det bäddade för 8-5 i ödesmatchen mot Granlo.
– Det var stolpe in istället för stolpe ut. Lite mer som det borde vara. Att det lossnar i den här matchen var extra skönt. Det är min roll att göra poäng, sa han efter att ha svarat på första signalen när jag ringt honom efter matchen.
Kanske inte konstigt att han svarade direkt.
Han var glad och, kanske framförallt, lättad. Tolkade jag det som i alla fall.
Det var ju en grymt viktig match för Sirius.
Kanske avgörande för SSL-spel nästa säsong, men det får vi utvärdera i efterhand.
Nilsson, som vann poängligan ifjol, har inte alls haft samma poängfrekvens som ifjol. En av spelarna som inte kommit upp i samma nivå i Sirius, men det är han förvisso inte ensam om. Det gäller i princip samtliga.
Men nu så.
– Jag har gjort poäng, men det känns hela tiden som jag behöver göra mer eftersom vi ligger i botten. Jag känner press att leverera, främst från mig själv. Jag älskar att göra poäng, sa han och fortsatte:
– Det har varit mycket stolpe ut för mig den här säsongen. Det känns som jag mött världens bästa målvakt hela tiden. Gör jag två poäng nu så hade samma insats gett fyra poäng ifjol. Så känns det.
Matchen då?
Den var galen.
Ingen tillknäppt batalj mellan två lag rädda om urprungspoängen, utan full fart och vidöppna försvar.
Sirius gick upp till 4-0 i den första perioden och det kändes som att matchen var avgjord redan där. Men Sirius slog av på takten, gjorde horribla misstag, och det i kombination med att Granlo spelade upp sig gjorde att det helt plötligt stod 4-4 i slutperioden. Granlo hade dragit upp ridån igen.
Billy Nilsson och Sirius drog förvisso ner den igen, men imponerande av Granlo att komma tillbaka och göra match av det hela. Och lika imponerande av Sirius att komma tillbaka efter att ha tappat en klar ledning, för just det där med att vara mentalt starka har ju inte varit lagets paroll den här säsongen.
– Varje gång när man trott att vi ska studsa tillbaka och vunna så har vi torskat. Så det var extra skönt att vinna, sa Nilsson.
Jag förstår honom.
– Vi blev chockade av vår egen start och började slappna av. Precis det vi inte ska göra. Men sedan kom vi tillbaka. Detta var en av våra bästa krigarinsatser i år, fortsatte Nilsson.
Jag säger grattis Sirius.
Men tycker också lite synd om Granlo.
Vad betyder detta för fortsättningen nu då?
Vi får se, men helt klart är att Sirius sitter i förarsätet. Men som jag skrev inför omgången: Granlo har ”lättare” spelschema framöver. Det är inte avgjort.

***

Svettas du, Hannes Öhman?
Magnus Svensson har hittat målet igen. En kasse senast mot Storvreta, tre baljor idag i Warbergs väntade – men knappa – 6-4-seger mot jumbon Gävle.
De fyra målen gör att Stål-Mange nu är uppe på 472 SSL-mål i karriären.
Öhman står på 474 baljor, vilket är bäst av alla i SSL någonsin.
Bara två mål kvar för Svensson alltså. Han kan mycket väl slå det där rekordet. Och skulle han inte ha gjort det innan januari är slut (han ska ju inte spela längre än så, är det sagt), så vet i katten om han inte spelar vidare ett tag till bara för att ta rekordet.
Han har sagt att målen inte spelar någon roll, men en målskytt är en målskytt, han älskar att göra mål.
Även om han i första hand är med för att tända laget och inte för sin produktions skull, även om hans familjesituation egentligen inte lämpar sig för att lira SSL-innebandy, även om hans kropp är sargad – jag tror rekordet lockar.
Han får en chans i karriären att ta det där rekordet och den chansen är nu.
Chansen att skriva in sig i historieböckerna.
Chansen att bli störst någonsin.
Nåväl, vi får se vad som händer om rekordet inte ryker innan månaden är över, vilket det mycket väl kan göra. Han börjar ju bli varm i målkläderna, minst sagt.
Blytung trea av Warberg också, första sedan 24 oktober, som distanserat sig till nedflyttningsstrecket dit det nu är sex poäng. Dessutom sköt man in en gnutta hopp i slutspelskampen.

***

Tio var ledordet för Växjö mot Falun.
Det blev poäng för tionde matchen i rad för smålänningarna – och efter nio misslyckade försök så lyckades laget besegra Falun i det tionde mötet.
Slutresultat: 7-8.
Ett trendbrott.
Såg upplösningen på matchen, Faluns avslutande press, och Alexander Galante Carlströms 7-8-mål – ett typiskt, stenhårt Galante Carlström-skott, hans tredje mål för matchen.
Sedan skramlade Falun fram ett par halvchanser, men Växjös box och sista utposten Eero Kosonen stod pall, och Växjö kunde alltså bärga alla tre poängen.
Starkt givetvis av Växjö som dessutom då har säsongens längsta poängsvit av ett lag. Tidigare delade man den sviten med just Falun, som tidigare under säsongen tagit poäng i nio raka matcher. Men nu är Växjö alltså bäst där, med poäng i tio raka, en svit som dessutom lever och kan förlängas.
Fjolårets succéspelare Valdemar Ahlroth hade stor del i segern med tre mål. En humörspelare som när han är i slag tillhör en av SSL:s vassaste målmakare.
Växjö vann ju dessutom utan poängkungen André Andersson som var skadad.
Som sagt: imponerande av Växjö.
Jag har varit inne på det tidigare, smålänningarna har fått ihop det bra i år trots en stor renovering, och känns som ett slutspelslag.
Ett nytt slutspelsmöte mot Falun känns inte heller orealistiskt.
Ett möte som i så fall blir intressantare tack vare den här Växjö-vinsten.

***

Pixbo tog en rejäl skalp genom att vinna mot Storvreta med 5-4 i en hyfsat underhållande match mellan två bra lag.
Lagen tog förvisso ut varandra en del, men det bjöds på en hel del läckerheter.
Viktigt besked för Pixbo också, som nyligen torskat mot både Mullsjö och Falun, men som nu fick vinna mot ett annat topplag. För någonstans kanske det till slut ändå kommer handla om de här fyra lagen? Sett till pappret så borde det vara så i alla fall.
Falun, Pixbo, Storvreta, Mullsjö.
Inte alls omöjligt att det är lagen i semifinal framåt våren.
Nåväl.
Pixbo – utan Daniel Calebsson som sent fick kasta in handduken – har en fantastisk spelare  i Martin Östholm. Hans soloshow i slutminuten, som gav matchvinnande 5-3-målet, var en delikatess. Östholm flöt fram, dribblade, tog sig in i slottet, och dunkade in bollen. Helt på egen hand.
När han vill, när han tar de där initiativen, så är han mer eller mindre omöjlig att stoppa.
En murbräcka.
En matchvinnare.

***

AIK saknade en radda tunga pjäser – Patrik Åman, Niclas Eriksson, Kevin Lieback-Asp och specielle målskytten Rickie Hyvärinen – men lyckades ändå bärga två pinnar på bortaplan mot Mullsjö.
Det kunde ha blivit tre.
Men släkten är värst, som vanligt.
Kevin Lundgren – många år i AIK, men mest bänkvärmare – stänkte in 4-4-bollen med dryga två minuter kvar att spela.
Ändå, två pinnar för AIK, tack vare Oskar Hagberg som avgjorde på övertid.
Oerhört starkt givetvis, och AIK går från klarhet till klarhet.
En lysande start förbyttes i en djup dipp, men nu har laget varit konsekvent bra under en lång tid, tar kontinuerligt med poäng och gör det tack vare bra grundspel, inte tack vare enskilda spelare.
Fast ja, vi ska ju inte underskatta kapten Karl-Johan Iraeus, som verkligen fått en nytändning i år. Jag har varit inne på det innan, men det tål att upprepas. Ett mål och en assist idag också.
Mullsjö?
Torsk mot Dalen borta senast, torsk mot AIK hemma nu. Det är man knappast nöjda med. Dessutom blott andra hemmaförlusten den här säsongen. Det svider hemma i Nyhemshallen.

***

Hattrickskytt: Jonathan Nilsson.
Who?
Ni vet tredjelänken i Helsingborgs toppkedja med Linus Nordgren och Daniel Johnsson. Han får inte speciellt många rubriker i skuggan av Helsingborgs etablerade kuggar, men har börjat göra mål på slutet, och lastade alltså in tre bollar idag när Helsingborg tog en tung 5-3-viktoria på bortaplan mot Linköping.
Nilsson satte 0-1, 2-3 och avslutande 3-5.
Målkungen Daniel Johnsson skickade in det matchvinnande 4-3-målet med mindre än två minuter kvar att spela.
En skalp av Helsingborg så klart, som därmed blandar in Linköping i kampen om slutspelsplatserna.
Karlstad och Warberg har halkat efter, men framfarten för Dalen, Växjö och AIK gör att slutspelsstriden intensifieras, och just nu är varken Helsingborg eller Linköping säkra på några platser.
Mellan trean Dalen och nian AIK skiljer bara sex poäng.
Vilket getingbo.

***

På tal om Dalen.
Umeålagets fina formkurva fortsätter och Karlstad betvingades med 5-2 på bortaplan, och återigen höll laget ner siffrorna bakåt, vilket gjorde att man inte behövde överprestera framåt. Den tajta defensiven fortsätter att vara succélagets framgångsrecept.
Höstens överraskande målmaskin slog också till igen: Mattias Ljunggren.
Backen sköt ju bara ett enda mål ifjol, men har gjort hela tio mål i år, inklusive två nya kassar mot Karlstad.
25-åringen sköt matchvinnande 3-2 en bit in i sista perioden och spädde sedan på till 5-2 i slutminuterna.
Dalen är uppe som sensationell trea i tabellen.
Det är förvisso tajt bakom, men ändå.
Karlstad däremot tappar i slutspelskampen. Fem poäng bakom åttondeplatsen nu. Å andra sidan tror jag värmlänningarna ser slutspel som en bonus, första prioritet är att lösa nytt kontrakt. Där har laget just nu nio poäng till godo på Granlo. Det tappar man inte.

***

Iksu!
Snacka om att Umeålaget är i superform.
16-3 mot Rönnby senast.
8-2 mot Kais Mora nu.
Totalt 24-5 mot förra säsongens finalpar inom loppet av fem dagar. Snackar om att sätta ner foten och sätta sig i respekt inför slutspelet, det är ju inte alls omöjligt att Iksu ställs mot båda lagen i vårens avgörande.
Det var inga tursiffror mot Kais Mora. Inte ens i närheten. Det var utklassning.
Precis som mot Rönnby så kom Iksu ut i ett furiöst tempo. Sprang och pressade i alla situationer, gav inte Kais Mora någon chans att varken vända spelet (Iksu vann tillbaka alla andrabollar) eller bygga upp något spel (sönderstressade). Kais Mora såg sirapssega ut med bollen och Iksu spelarna kunde enkelt kliva in närkamperna och klä av hemmaspelarna bollen.
Det var faktiskt otroligt att se den dominansen.
Som Myra Aggestål – 17-åringen – som i en en mot en-duell med måldrottningen Malin Andréason bara tog bollen, vände runt och slog ett uppspel som ingenting. Så enkelt, så dominant, så talande.
Eller Sofia Joelsson – 19-åringen – som var som en duracellkanin på planen. Sprang hela tiden, jäkligt snabbt, och vann massor av dueller och som ledde vägen med två mål i början, det andra ett fint konststycke.
Men bäst var Cornelia Fjellstedt. Dominerade spelet från sin backplats. Så smart, så säker, så kylig. En av SSL:s absolut bästa spelare just nu.
Går att räkna upp flera: Malin Marklund i kassen var riktigt vass när det behövdes, Isa Rydfjäll är en klassback.
Varje gång Iksu vann bollen så vände man spelet, full fart framåt. Inget statistik spel, inget avvaktande. Iksu bara körde.
Det är enormt kul att kolla på.
Eller som teveexperten Stefan Edberg stämplade Iksu från start: idel ädel innebandyadel. Ja, tre femmor av yppersta klass.
Och då har man ändå tappat världsspelaren Cassandra Edberg.
Iksu dominerade i två perioder. I sista spelade Kais Mora bättre i kombination med att Iksu gick ner sig lite, men då var ju matchen redan körd.
Anna Wijk brukar dominera och våga, men till och med hon stressades sönder av Iksus intensitet. Hennes passningar – om hon ens fick iväg dem – var hafsiga, okontrollerade och felriktade. Det kändes som att hennes svit med poäng i alla matcher den här säsongen skulle brytas, men ändå var hon inblandad i båda hemmalagets mål till slut. Vissa spelare har en förmåga att hamna i poängprotokollet oavsett.
Men det här var Iksus kväll.
Just nu känns det inte som att någon kan stoppa dem i ett slutspel.
– Men jag har varit med så länge att jag vet att det är annorlunda att spela slutspel jämfört med seriespel. Att vinna mot Rönnby och Kais Mora är kul och viktigt, men jag vet inte om de här segrarna betyder så mycket i ett slutspel, sa lagkaptenen Josefina Eiremo när jag surrade med henne efter matchen.
Sett till spelet och spelarmaterialet så känns Iksus största hot kring ett SM-guld om dem själva.
Men Iksu jobbar med att hålla fötterna på jorden:
– Vi pratar mycket om att inte skena iväg i tankarna. Man ska njuta och vara stolt över bra insatser för det ger självförtroende, men sedan gäller det att koppla bort delar av det och ta med sig självförtroendet in i nästa match. Vi jobbar mycket med att leva här och nu, sa Eiremo.
Lyckas Iksu med det – att behålla ödmjukheten och inte sväva bland några rosa moln – så ska det mycket till om det inte blir guld. Så är känslan just nu.

***

Mer daminnebandy idag:

Falun – Huddinge 3-7: Planenlig seger för Huddinge som alltså fick vinna på bortaplan för första gången sedan seriepremiären. Michelle Oskarsson har varit het sedan hon kom tillbaka, två mål senast och två nya baljor idag. En spets som Huddinge saknat och som är välkommen då några av de andra poängmakarna – som Sofie Karlsson – slokat jämfört med säsongsstarten.

Linköping – Pixbo 2-3: Betydligt tajtare målmässigt än förväntat, även om segermaskinen Pixbo – som vann skotten med 25-12 – hittade en väg att vinna precis som vanligt. Nya målmaskinen Isabell Krantz skyfflade in det matchvinnande 3-1-målet i slutet av den andra perioden. Och ja, Linköpings Stina Sjögren gjorde mål igen, för åttonde fajten i rad. Imponerande svit.

Karlstad – Dalen 3-5: Förlust för Karlstad – men än värre var att målmaskinen Linnéa Wallgren enligt rapporterna fick en smäll på knäet och fick tas ut på bår. Inget bra besked om hon försvinner, eftersom värmländskorna redan har en radda avhopp från en redan tunn trupp. Dalen – där både Amanda Öhman och Sandra Larsson blev tvåmålsskyttar – är nu uppe på en slutspelsplats. Där blir man kvar, tippar jag.

Rönnby – Jönköping 11-2: Rönnby var bevisligen inte nämnvärt påverkade av 16-3-torsken mot Iksu. Jönköping gjorde 1-0, men sedan var det inget snack utan Rönnby körde över gästerna och vann med tvåsiffrigt till slut. Dessutom: hela tio olika målskyttar, bara Malin Wikström blev tvåmålsskytt.

Uppsala – Täby 6-4: Jag kanske får äta upp min profetia om att Uppsala kommer falla tillbaka utan Amanda Delgado Johansson. Vi ser inget av det ännu i alla fall, då Uppsala först vann mot Dalen, och nu mot Täby. 4-4 i slutet, innan Uppsala avgjorde via två mål under de två sista minuterna, det matchvinnande 5-4-målet inslaget av under säsongen-värvningen Madelen Jonsson. Starkt Uppsala. Täby? Njae.

Och en match från igår:

Malmö – Endre 3-5: Helt väntat resultat sett till förhandstipsen, även om segermarginalen kanske var i knappaste laget med tanke på mina förväntningar. Både Anna Jakobsson och Corin Rüttimann hamnade i målprotokollet, men poängbäst hos gästerna var Mikaela Målström – matchen till ära matchad som center – som svarade för fyra pinnar, ett mål och tre assist. Målbäst var Sara Steen som skickade in två bollar i nät. Ju bättre Endres ”secondary scoring” är, desto större chans kommer man ha i slutspelet.

***

För er som missade dokumentet om Iksu så är det väl läge att tipsa om det igen, efter krossen av Kais Mora idag:
Så blev Iksu seriens stora gigant – igen (PLUS)

***

Ny het innebandyvecka stundar. På många sätt och vis. Stay tuned.