Mycket Warberg nu.
Men vi måste dra det en vända till.
Idag kom nämligen ett trendbrott. Efter åtta raka förluster, de två senaste med hemska målskillnaden 2-16, så spelade Warberg 4-4 borta mot Storvreta.
Starkt, givetvis.
Och inte alls orättvist med en pinne.
Warberg spelade ingen glamourinnebandy, långt därifrån, men slet något kopiöst. Det syntes att laget hade rannsakat sig själva efter de hemska resultaten, att man knutit näven i fickan och vägrade bli förnedrade en gång till.
Det syntes inte minst på Magnus Svensson.
Det liksom gnistrade i hans ögon, man såg på hans kroppsspråk hur taggad han var, glädjen när han pangade (nåja…) in 1-1 var tydlig.
– Viljan, inställningen och energin var det som gav oss poäng. Jag hoppas alla i laget förstod att det var det som var nyckeln. Vi är inget glamourgäng, sa Magnus Svensson efteråt.
Han är inplockad i truppen för att bidra med energi och peppning. Effekten syntes tydligt idag.
Warberg agerade med en annan pondus och självsäkerhet än tidigare. Trots att självförtroendet torde vara begravt i någon djup källare, så lyckades man mobilisera kraft, hitta fokus och göra något bra.
Storvreta var stundtals bra, stundtals mindre bra. Men hade överlag svårt mot ett kämpande Warberg. Det var mycket kamp. Många skitmål.
Warberg struntade i vilket. Trendbrottet, att sudda ut förlustsviten, var det viktigaste.
Sedan fick han ju göra mål också, Magnus Svensson.
Ett riktigt skitmål, som vi säger. Eller ett Magnus Svensson-mål, om vi ska vara ärliga. Han var där det hände, lyckades pilla in bollen, visste knappt själv hur det gick till.
Men mål är inget han tänker på längre.
– Ärligt talat så skiter jag i det. Jag är med för att hjälpa laget och ge energi. Det förväntas utifrån att jag ska göra poäng och det är kul att göra det, men det är inte min roll just nu. Jag ska göra jobbet för laget, sa han.
Jag sa till honom att fullträffen var hans mål nummer 469 i SSL.
Hannes Öhman – som stod i båset hos Storvreta idag eftersom Staffan Jacobson börjat lira igen – är SSL:s bäste målskytt någonsin med 474 mål.
– Jaså, det är fem kvar? Nu gav du mig en morot. Jag ska ju spela hela januari, det är fem matcher kvar. Ett mål per match. Inte omöjligt. Jag är nöjd med det jag levererat i karriären, det är inte många som nått sådana siffror. Har jag chans att göra mål så tar jag ju den, sa han som haft ett gäng chanser i sina första matcher.
– Mot Dalen borde jag gjort två eller tre mål.
Jodå, målhungern finns där någonstans, även om han inte vill erkänna det.
Det syntes inte minst vid 1-1-målet.

***

Dalen fortsätter att leverera.
4-3 hemma mot Mullsjö är ett nytt styrkebesked för Umeålaget som mer och mer cementerar sin plats som slutspelslag.
Härföraren Ketil Kronberg gjorde det viktiga 3-1-målet i slutet av andra perioden och de senaste matchernas succélirare Jim Johansson sopade in 4-1 i början av den sista perioden.
Mullsjö forcerade, dubbla mål av David Gillek i slutet, men kom inte närmare än uddamålet.
Jag har varit inne på det innan och rapar upp det igen:
Dalen ser väldigt bra ut.
Framförallt har man en solid defensiv som visade sig idag igen, med en bra keeper, en stark backkvartett och två supercentrar som grundbult. Det finns mer potential framåt, absolut, men så länge försvaret är så bra så behöver man inte krysta fram någon mer offensiv.

***

Okej, Sirius.
Jag ger mig.
Det blir inget slutspel i år, trots att jag tippade det inför säsongen.
Det finns något grundmurat fel i årets Sirius-lag, man får helt enkelt inte ordning på grejerna, och det kom ett nytt bevis idag när man återigen gjorde en genomusel start och hamnade i ett 0-5-underläge mot AIK efter två perioder. Då var ju den matchen körd, liksom.
Sirius hittar inget flyt, inget stäm.
Jag har ingen insyn i laget eller omklädningsrummet, men man börjar ju bli tveksam kring inställningen. Hur kan laget underprestera så grovt i så många matcher, för sett till spelarmaterialet ska man ju vara så mycket bättre än så här?
Jag har inga svar.
Uppenbarligen inte Sirius och David Ahlmark heller, eftersom man inte får bukt med det.
Vi ska dock inte ta något ifrån AIK.
Solid seger med 7-2.
Fem poäng av Karl-Johan Iraeus som sannerligen fått en nytändning den här säsongen och börjar visa gamla landslagstendenser. Ett ånglok som nu inte bara leder med sitt solida tvåvägsspel och sin fysik, utan som också vräker in poäng, och har visat upp ett sanslöst skott som jag då inte sett tidigare.
AIK har lämnat bottenlagen bakom sig och är på allvar med i slutspelsracet nu.

***

Nio raka med poäng.
Det är en imponerande svit av Växjö.
Det är dessutom tangerat säsongsbästa i SSL i år, Falun hade också nio raka med poäng tidigare i höstas.
Smålänningarna är i kanonform.
Matchen mot Karlstad blev lite av en formalitet, om ni ursäktar uttrycket. Växjö var klart bättre i 40 minuter, rusade ifrån till en 6-1-ledning, och hade givetvis – även om innebandy är innebandy – avgjort bataljen där.
Karlstad gjorde ett försök att komma tillbaka i sista, blev bättre, men var aldrig riktigt nära.
Nu var det inte André Andersson som klev fram – utan schweizaren Manuel Engel och rivjärnet Christopher Holmér som båda blev tvåmålsskyttar.
Växjö har byggt ett till stora delar nytt lag, har fått ihop det väldigt snabbt, och har några sylvassa spetsar i keepern Eero Kosonen, backen Johan Roos, spelgeniet Filip Kjellsson och målskytten André Andersson som kryddar ett homogent och solitt gäng.
Idag gjorde också David Östergren comeback. Ingen flashig lirare, men bra komplements- och breddspelare som gör laget djupare, mindre skadekänsligt och mer konkurrensutsatt. Bra drag att få in honom.
Växjö växer.
Karlstad?
Inte bra idag, helt enkelt. Horribelt försvarsspel stundtals – Växjö fick spela sig hela vägen fram till öppna mål flera gånger.

***

Tre poäng.
Det var nog det enda Linköping plockade med sig från Sundsvall efter att ha 4-3-vunnit mot Granlo.
Enligt rapporterna var det nämligen en ganska avslagen match.
Det stod 2-2 efter två perioder innan Linköping avgjorde bataljen med två mål på 29 sekunder i början av den sista akten, inslagna av Gustav Fritzell och Marcus Karlsson.
Granlo?
Noll poäng av Johan Samuelsson.
Fjärde raka torsken.
Näst sist i tabellen.
Inte mycket att jubla över i Medelpad alltså.
Mer än att Sirius också torskade och att avståndet uppåt inte förändrades.

***

Pixbo saknade en radda spelare – bland annat Jon Hedlund, Jens Milesson, Oskar Henriksson, Victor Selindh och Daniel Calebsson – men kunde ändå köra över jumbon Gävle och vinna med klara 10-2.
Sju poäng av Martin Östholm.
Men framförallt fem poäng av storstjärnan Patrik Malmström, bland annat tre mål, och några riktiga kanoner. Han trivs uppenbarligen mot just Gävle eftersom han gjorde sex poäng i första mötet mot laget, och nu alltså fyllde på Gävlekontot ytterligare.
Skarpskytten har ju annars haft en för honom blek poängsäsong hittills – bara två mål på de sju senaste matcherna innan idag – men kanske kan få fart på självförtroende och produktion tack vare en sådan här insats.
Det är i alla fall en spelare som Pixbo måste ha i form i slutspelet.

***

Oj, oj, oj.
Iksu vann med 16-3 mot Rönnby.
Förkrossande.
Förnedrande.
Vilken sanslös utklassning.
Rönnby har ju varit SSL:s formraket den senaste tiden och tagit 22 av 24 poäng, ett snitt som inget lag piskar dem på över det tidsintervallet.
Av det syntes inget idag.
Förvisso var laget brandskattat på spelare med en del frånvaro, men ändå. Rönnby blev pulvriserade av Iksu.
Hemmalaget hade en furiös energi från start, bara flög fram på plan, och satte i princip varenda skott i mål. Rönnby var inte bra, men inget lag hade stoppat Iksu där, Umeålaget hade stäm på allt.
Snygga passningar, distinkta skott.
Tre formationer som pumpade på. Spelarna vann varenda duell. Rönnby hade ingen tid alls på sig. Världsbackar som Sanna Scheer såg vilsna ut när Iksu satte en jävulsk press.
Det var uppvisning.
– Det här var skitkul. Det klassiska är att aldrig vara nöjd, men jag vet inte… det här var vår bästa match någonsin, sa tränaren Andreas Harnesk efteråt.
– Vi hade bra stäm och spelade på toppen av vår förmåga. Rönnby är skitbra, men de hade problem med vår aggressivitet. Vi spelade otroligt bra faktiskt.
Det går inte att säga emot.
Om inte Iksu var solklar guldfavorit innan – ett epitet man förtjänat efter en fantastisk första halva av säsongen – så är man det helt klart nu.
Harnesk både hajpar och håller tillbaka.
– Men trots detta försöker vi behålla fötterna på jorden. Vi vill bli världens bästa lag genom alla tider, men vi har en bra bit kvar dit. Jag hoppas vi kan bli det redan i år, och gärna fem, sex år framöver.
Det är bara att tacka för uppvisningen idag.
Debuten för stjärnförvärvet Amanda Delgado Johansson hamnade i skymundan av krossen.
Hon växte in i matchen, slog en fantastisk passning till Frida Norströms 8-0, och tryckte in två distinkta bollar i mål.
Efteråt pratade hon mest om laget, ganska lite om sig själv.
– Vi spelade väldigt bra. Vi hade tre femmor som producerade och en bra målvakt längst bak, sa hon.
”Vi spelade bra”, det var ett stort understatement.
Hur som helst: ”DJ” blir en grym förstärkning för Iksu.
– Nu är det bara att fortsätta att ta sig in i spelsystemet och lära sig detaljerna. Det är det viktigaste. Jag tar det dag för dag och tänker inte mer än så, sa ”DJ”.
Tänk när hon blir varm i Iksu-kläderna.
Oj, oj, oj.

***

Endre är fortsatt obesegrade i Ica Maxi Arena, men det satt långt inne mot Karlstad. Till slut vann hemmalaget med 5-4.
Men att det skulle bli så tajt kändes overkligt efter knappt två perioder. Endre dominerade halva matchen totalt, hade 5-0 efter bland annat två typiska måltjuvsmål av Anna Jakobsson, och känslan var att det skulle rinna iväg.
Men så fick Karlstad in en reducering genom Tilda Flodell efter en fin rush av Julia Lid-Nilsson, och helt plötsligt så var värmländskorna ett helt annat lag.
5-4-målet kom efter drygt 14 minuter av den sista perioden. När sedan Dragana Mrksic drog iväg på en rush och trängdes utanför sargen av Jennifer Hellgren och Karlstad fick power play så osade det kvittering.
Flera gånger om.
Inte minst när skarpskytten Linnea Wallgren fick öppet skottfält mitt i slottet.
Endre höll undan – men det var med andan i halsen.
Det underligaste i matchen?
Ja, det var första pausen. Istället för att snacka och vila i omklädningsrummet så körde Endre ett träningspass på planen, med koner och bollar och hela faderullan. Det var inget mestempo heller, utan man körde på.
Vad hände där egentligen?
– Vi ville testa något nytt. Definitionen på idioti är väl när man gör samma sak hela tiden och tror att man ska få ett annorlunda resultat. Vi ville se vad det skulle göra med energin, sa tränaren Alexander Brinkmann.
Effekten?
– Nja, jag vet inte om det gav något resultat för oss, sa Brinkmann.
Kul grepp i alla fall.
Att tänka utanför boxen.
Brinkmann höll för övrigt med om att Ica Maxi Arena blivit ett lyft:
– Många kanske var sentimentala kring Södervärnshallen, men vi har vetat att arenabytet skulle bli bra för oss. Nu har vi större planmått och kan spela på större ytor, precis som vi vill. Allt är bättre. Jag visste att arenan skulle bli bra för oss och det vidhåller jag.

***

Klara Molin. En av årets genombrottspelare i SSL, utan tvekan. Jag tycker att hon var banans bästa spelare när Uppsala tog en stark 5-4-seger på bortaplan mot Dalen.
Molin, som kan lira överallt på plan men som nu var back, var dominant med bollen, tog massor av rusher och var lite överallt.
Lagen följdes annars åt målmässigt hela vägen i kaklet.
Dalen kunde mycket väl ha tagit hem den här fajten, men Jennifer Gräll gjorde några riktigt fina parader. Clara Forssén var den stora målsumparen för Dalen i slutakten, jag räknade till åtminstone tre riktiga kanonchanser.
Samtidigt släppte hemmalaget också in några mål lite väl enkelt, inte minst 2-3-målet där Johanna Stenberg slet sig loss från tre Dalen-spelare, fick skjuta och ta sin egen retur innan det blev mål.
Viktig seger i slutspelskampen, där Uppsala utökade luckan ner till Dalen.
Vi har inte sett någon negativ Amanda Delgado Johansson-effekt i Uppsala ännu.

***

Mer dam idag:

Jönköping – Linköping 3-5: Stina Sjögren. Där har ni en av SSL:s hetaste lirare nu. Hon gjorde mål för sjunde matchen i rad när hon satte det matchvinnande målet för Linköping mot Jönköping. Annars var det gästernas förstakedja som var i fokus, bland annat tack vare två mål av Maja Liljeroth. Jönköping är dock ett helt annat lag sedan tränarbytet, även om det inte räckte till poäng den här gången.

Huddinge – Malmö 5-5: Malmös fina bortafacit fortsätter. Skånskorna tog en pinne mot Huddinge trots underläge med 5-3 i början av den sista perioden. Släkten är värst är en sliten klyscha, men ofta användbar. Förre Huddingeforwarden Rebecca Mårtensson lastade nämligen in 5-5-bollen.

Pixbo – Falun 13-0: Som väntat så drog siffrorna iväg rejält. Falun är rejält ihåliga, än mer med Erika Andersson borta, och hade inget att hämta i Göteborg. VM-ratade veteranbacken Isabell Krantz skyfflade in hela fyra mål – det måste väl vara personligt rekord för henne? Föresten, skottstatistiken var antecknad till 60-7…

Täby – Kais Mora 3-8: Det blev som väntat en solid seger för Kais Mora. Täby ledde med 3-2 efter den första perioden, men förlorade sedan de avslutande 40 minuterna med 0-6. Fyra poäng av Anna Wijk. Dessutom tre mål för Malin Andréason, som därmed är tillbaka i målprotokollet efter att ha levererat säsongens första mållösa match senast mot Endre.

***

Vilken innebandydag! Omladdning till helgen nu.