Innebandy.
Ja, så skulle man faktiskt kunna sammanfatta kvällens viktiga match mellan AIK och Linköping, för det som hände är sådant som bara händer i innebandy.
Ni kunde förutsättningarna: AIK var mer eller mindre tvungna att vinna för att vara med i kampen om slutspelsplatserna, Linköping hade chansen att kvittera ut sin slutspelsbiljett med två matcher kvar att spela.
Det hela slutade med delad poängpott efter 3-3.
Men vilken dramatik alltså:
1-1 efter två perioder mellan två lag som absolut inte ville bjuda på något.
Sedan 2-1 till AIK genom Alex Kjellbris i början av tredje.
Linköpings hajpade nyförvärv Christian Mattsson kvitterade till 2-2.
Efter knappt 17 minuter dunkade Johan Berg bollen i ribban för AIK, oerhört nära hemmaledning. Sedan hade snajpern Patrik Hagberg ett fint läge med knappa två minuter kvar, men då gjorde Robin Laakso en fin räddning.
Istället bröt defensivbacken Anton Karlsson – av alla – fram och sköt in 3-2 för Linköping efter 18.19.
I samma veva snackade en frustrerad Rickie Hyvärinen till sig en tvåa.
Ridå AIK?
Nej, AIK plockade keepern och då drog Niclas Eriksson in 3-3 i boxplay med bara 49 sekunder kvar att spela.
Det blev också slutresultatet efter en mållös förlängning.
Galet.
Bara i innebandy sådant där händer, att du kan släppa in ett mål och få en utvisning med en och en halv minut kvar, och ändå göra mål.
It ain’t over till the fat lady sings, som man brukar säga.
Så är det sannerligen i innebandy.
Som tidningsmurvel brukar man jobba fram en del vinklar under matchernas gång. Normalt sett får man slänga nio av tio i papperskorgen när matchen är slut, eftersom förutsättningarna har ändrats i slutet. I innebandy får man slänga elva av tio. Det är liksom ingen idé att ens börja forma sin idé innan matchen är slut, för det händer alltid något i slutet.
AIK gjorde det bra mot Linköping. Spelade kompakt, aggressivt och offrade sig, samtidigt som Patrik Åman var bra. Bäst i laget? Jag lägger min peng på Kevin Björkström som hade grym speed.
Linköping var lite omständliga kan jag tycka. Christian Mattsson hade sina lägen men hade glömt trollstaven hemma, Martin Karlsson brände massor av lägen och Matej Jendrisaks straff skrämdes bort.
Östgötarna kom inte upp i kapacitet – men det hade också med AIK:s hängivna spel att göra.
På tal om AIK:
Jag tycker inte laget ska grusa sina slutspelsförhoppningar.
Det är inte kört, även om uppförsbacken är hyfsat brant.
Nu tog laget ändå en pinne.
Om Helsingborg torskar mot Karlstad och Växjö förlorar mot Mullsjö – inget av det otänkbart – så är AIK två poäng efter Helsingborg och tre poäng efter Växjö med två omgångar kvar.
Då ställs AIK mot Helsingborg – och vinner man den så är man före Helsingborg, och torskar Växjö samtidigt mot Dalen så är man uppe på samma poäng som smålänningarna.
Sista omgången blir i så fall en rysare:
AIK-Pixbo.
Gävle-Helsingborg.
Växjö-Sirius.
Visst, det är mycket som ska studsa AIK:s väg.
Men det här är innebandy.
It ain’t over till the fat lady sings.

***

Dessvärre inget plastbloggande imorgon – men däremot på torsdag.