Ifjol var Kais Mora SSL:s bästa lag såväl på pappret som i spelet.
Det gav ett SM-guld.
Annars är det ju ingen en självklarhet att bästa laget på pappret vinner mästerskap, det finns ju så många andra saker än CV-meriter som spelar in i idrott (tack och lov), men dalalaget, som då gick under epitetet Real Mora (i alla fall hos mig), pallade pressen.
I år är mästarna inget Real Mora.
Förstafemman är fortfarande världens bästa och har snäppat upp ytterligare efter Amanda Larssons hemkomst, men bredden är inte i närheten av fjolåret då man hade fler alternativ, tyngre ”secondary scoring” och världens bästa målvakt mellan stolparna.
Det har synts under säsongen att det är ett tunnare Kais Mora. Känsligare för breda och malande lag.
När förstafemman har en dålig dag (det händer ju inte så ofta, men…) så finns det inte så mycket annat att luta sig mot.
Trots det trodde jag att Kais Mora skulle svepa Täby i slutspelet.
Men i den andra kvarten blev det en oväntad förlust.
I tredje kvarten tog mästarna tillbaka taktpinnen i matchserien efter en 6-3-seger där man ledde med 4-0 efter 50 spelade minuter.
Täby står dock upp bättre än jag förväntat mig. Med ett vassare målskytte, framförallt i den andra perioden där chanserna radades upp, så hade man kanske kunnat störa Kais Mora ordentligt. Men andra periodens måltorka tog udden av gästerna som inte orkade pumpa på i tredje. Istället stängde Kais Mora skickligt matchen.
Att släppa dubbla boxplay-mål har man ju inte heller råd med i Täby-lägret.
Som vanligt den här säsongen så var det Kais Moras spets som avgjorde.
Måltjuven Malin Andréason petar in bollar ur ingenting, slit- och finessvargen Amanda Larsson river stora hål i försvaret och världens bästa playmaker i Anna Wijk serverar mackor med dubbla pålägg.
Den där förstafemman är otroligt jäkla bra.
Tungt för Täby nu.
1-2-underläge i kvarten.
Dessutom storstjärnan Ranja Varli skadad, det såg inte alls bra ut när hon linkade av planen stödd av två personer.
Även om Täby skulle orka ta fjärde kvarten på hemmaplan, så har jag svårt att se dem ta en vinst uppe i Dalarna.
Kais Mora är inget Real Mora i år, men visst blir det semifinal.

***

Iksu är vidare till semifinal som första lag på damsidan.
Som väntat.
Den tredje kvarten mot Karlstad blev en defilering. Efter att ha haft svårt att få hål på värmländskorna tidigt i matcherna tidigare i matchserien så kom 1-0 redan i första perioden den här gången och sedan rann det på ordentligt, och slutade vid förkrossande 7-1 till slut.
Iksu har en arsenal av offensiva kanoner, men den här gången var det balanscentern och veteranen Josefina Eiremo som var mest frekvent i målprotokollet med tre bollar i mål, hennes första hattrick i år.
Umeå-svepningen i kvarten var väntad.
Allt annat än en finalplats i år, med tanke på säsongen laget haft, vore ju en skräll.
Således semester för Karlstad.
Laget som halkade in i slutspelet i sista SSL-omgången, som gjort en fin säsong och som ändå stått upp bra mot övermakten.
Att megatalangen Frida Swahn, 17 år, fick skjuta enda målet i sista matchen var ändå symboliskt – hon har framtiden framför sig, precis som hela Karlstad.
Min känsla är nämligen att värmländskorna har något intressant på gång inför framtiden, förutsatt att man får behålla stora delar av truppen.