Slutspel föder nya hjältar.
Andra semin mellan Storvreta och Falun blev ett bevis för det när doldisen Nicklas Paulsson av alla i Storvretas stjärngalleri gick in och sopade in det matchvinnande 3-2-målet efter furiöst förarbete av matchens lirare Joakim Olsson.
Paulssons antal byten i matchen var inte speciellt många, men han tog sannerligen tillvara på ett av dem.
Han är ju dessutom en egen produkt, brinner för Storvreta och att en sådan lirare får sätta det matchvinnande målet i en semifinal på hemmaplan är givetvis en saga i sig.
Paulsson har inget kontrakt till nästa säsong, men det är bara för lagledningen att lasta upp ett nytt avtal.
Slitvargar som brinner för klubben, skapar identitet och finner sig i sin roll bakom stjärnorna bör man vara varsam med. De växer inte på träd, precis.
För övrigt bra drag av Stefan Forsman & Co att lufta tredjekedjan mer. Den skapar verkligen energi.
Jag har ju ältat det här med att Storvreta måste börja använda mer folk mer frekvent för att orka med, och nu fick tredjekedjan fler byten än jag sett på ett tag och gjorde det också bra, mycket tack vare Olssons fantastiska slit, men också Paulssons inställning och Niklas Winroths centerspel.
Annars?
Den här matchserien kommer att bli en enda stor rysare.
Storvreta ägde de två första perioderna men ledde bara med 3-2 efter 40 spelade minuter, klart i underkant sett till spelbilden, och i sista lyfte Falun upp spelet, ökade bollinnehavet och skramlade också fram en del bra chanser.
Inte minst Johan Fahlströms crosspassning och Simon Palméns direktskott i slutet där Viktor Klintsten i Storvreta-kassen svarade för en makalös sidledsförflyttning och räddning.
Den där räddningen, eller missen, var ju talande för matchen. För den här bataljen var en kavalkad i chanser och missar, om vi ska vara ärliga. Johan Rehn svarade för en uppsjö räddningar på Storvreta-avslut, Falun-spelarna hittade ytor men matade mest skott utanför målramen. Båda lagen hade sina powerplay-lägen men misslyckades med att bryta ner motståndarmuren. Det hände mycket hela tiden, men försvarsspelet överglänste anfallsspelet.
Framförallt var det jäkligt skoj att titta på, två lag som verkligen ville lira innebandy och som gjorde det bra.
Falun saknade återigen sjuke stjärnan Rasmus Enström och det blev tydligt att förstafemman tappade en dimension. Coachen Thomas Brottman är känd för att kasta om i laget både mellan och under matcher för att skapa ny energi, och han tvingades till det nu igen, men hittade inte riktigt nycklarna för att få sin förstafemma att rulla. Hackar stjärnfemman, så hackar också Falun.
Det blev uppenbart i den här fajten.
Dessutom: Falun registrerades bara för åtta (!) skott på mål i matchen. Nu ska förvisso officiell skottstatistik tas med en nypa salt, men ändå.
Skjuter man inte på mål blir det inte mål. En lika banal som enkel sanning.
Alexander Galante Carlström gjorde sina mål (två…) men fler måste kliva fram i produktionen.
Men oavsett hur man bryter ner den här matchen så var det ändå bara ett enda mål som skiljde lagen åt innan 4-2-bollen rullades in i tom bur, så större än så var faktiskt inte skillnaden.
Ett skott, en chans, en räddning.
1-1 efter två målmässigt tajta matcher.
Som sagt, det här blir en rysarserie.