Det här var Dalens kvartsfinalserie
avDalen blev första lag att avancera till semifinal efter att ha skickat ut Växjö med 4-0 i matcher.
Skillnaden var inte 4-0, men efter fyra matcher går det inte att snacka om små marginaler och tillfälligheter. En matchserie i bäst av sju korar alltid en rättvis vinnare, och den här matchserien är inget undantag.
Jag förstår om inte alla Växjö-fans håller med mig, men flyt, tur och marginaler vinner inte fyra raka matcher. Det är andra saker.
Växjö har varit väl så bra, om inte bättre, i spelet – men Dalen har haft det vassare försvarsspelet, den större offerviljan och den bästa målvakten i form av glödhete Måns Parsjö-Tegnér som driver på ordentligt och som ser ut att leva sig in i varje situation som om det vore den sista.
Den fjärde matchen blev lika rafflande som de tidigare.
Växjö hade både 3-1 och 4-2, men orkade inte hålla emot. Dalen åt sig ikapp, Mattias Ljunggren backbombade in 3-4 (hur många sådana där Nicklas Lidström-skott har han matat in i år egentligen?), Johan Eriksson pillade med minsta möjliga marginal in 4-4. Dalens forcering efter Växjös 4-2-mål var massiv, det doftade kvittering länge, och den kom också.
Efter en mållös sudden – lagen hade varsin kanonchans – så vidtog straffar.
Och där var Dalen starkast till slut.
Bara Markus Jonsson hittade målet för Växjö – medan Ketil Kronberg och Johan Eriksson matade in bollar för Dalen.
Måns Parsjö-Tegnér vann målvaktsduellen mot Eero Kosonen.
Att det här var Dalens kvartsfinalserie blev tydligt i den här matchen.
Trots dubbla tvåmålsunderlägen så åt man sig ikapp.
Trots en utvisning på Alexander Bodén med bara två minuter kvar, så orkade man hålla tätt i sitt starka boxplay.
Trots att Eero Kosonen var på bollen så trillade Ketil Kronbergs straff in.
Alla de här situationerna, de här marginalerna, har tippat över till Dalens fördel i den här matchserien, och då kan man inte snacka om flyt, utan då har man förtjänat att ha dem på sin sida.
Grunden i lagets framgång är utan tvekan centerstjärnorna Ketil Kronberg och Jonas Svahn.
De har varit fantastiskt bra i alla matcher, i alla situationer, och har burit Umeålagets spel på sina axlar.
Deras rutin har varit grundbulten i Dalen-framgången.
En rutinbank som saknades hos Växjö.
Ser man till förutsättningarna och förväntningarna inför säsongen så hade nog Växjö tagit en kvartsfinal alla dagar i veckan, men med tanke på hur säsongen blev, fjärdeplatsen i serien, så är detta givetvis en gigantisk missräkning och besvikelse. Men man orkade helt enkelt inte forcera ett offervilligt och tålmodigt Dalen, som fick matcherna precis dit man ville.
Med lite distans till säsongen i sin helhet, så kommer nog smålänningarna ändå vara nöjda, och har ett ungt lag som verkligen går att bygga vidare på.
I semin väntar antingen Pixbo eller Linköping för Dalen.
Det blir hyperintressant.
Outsidern Dalen är verkligen i ”zonen”.
***
Pixbo är en förlust från ett nytt kvartsfinalfiasko.
Alla minns fjolåret då serievinnaren överraskande och sensationellt blev utmanövrerade av Helsingborg redan i kvarten.
I år vann Pixbo serien igen, har lagt upp hela säsongen för att vara som bäst i slutspelet, men ligger under med 1-3 i matcher mot Linköping efter att ha torskat den fjärde kvarten med 9-5 på bortaplan.
Precis som i kvart tre så blev andraperioden lagets fall.
2-2 efter första, men tre snabba mål av östgötarna i mittakten gav ett 5-2-övertag, och det släppte man sedan aldrig.
I sista perioden spelade Linköping helt enkelt av fajten, med sitt disciplinerade och starka spel, och med duracellkaninen Joakim Ström som ständigt irritationsmoment för stressade Pixbo-spelare.
Ström, som enligt coach Astbrant varit lite ”mellanmjölk” under säsongen, var förbaskat bra. Bidrar med energi som smittar av sig på hela laget.
Pixbo såg krampaktiga ut.
Ibland såg serieettan ut att vara på väg in i matchen, men så blev man för ivriga och då högg Linköping direkt. Så mycket chanser som man släppte till mot hemmalaget var faktiskt otroligt. Det var vidöppna dörrar framför Jon Hedlund stundtals. Hade inte keepern storspelat – var han Pixbos bästa spelare? – så hade det kunnat ringa fler gånger i gästernas nät. Han motade ju två straffar bland annat.
Jag trodde verkligen att Pixbo skulle ta den här serien.
Jag börjar tvivla.
Linköping spelar en mycket rakare, enklare och effektivare innebandy. Inga krusiduller: starkt försvarsspel, starka med bollen, raka vägen mot mål, vinner närkamperna på de kritiska ytorna.
Inför matchserien så talades det mycket om fysiken, att Linköping var ett robustare och mer slutspelsbyggt lag, och att det är så har vi fått bevis för hittills.
Dessutom känns det som att Linköping vill mer.
Har mer energi.
Pixbo måste dra på sig blåstället och göra Linköping obekväma – för det har man inte lyckats med hittills.
Om man sedan har spelarmaterialet för att lyckas med det låter jag vara osagt.
Vilket praktfiasko om Pixbo ryker i kvarten igen.
Vi är bara en match ifrån ett sådant scenario.
***
My Kippilä satte en urläcker straff redan i första minuten av första kvarten mellan Endre och Rönnby – men mycket roligare blev det inte för Rönnby i den här matchen.
Endre kvitterade redan sju sekunder senare och gled sedan ifrån till 4-1 i mittperioden.
Superstjärnan Anna Jakobsson hade stor del i det hela:
Hon gjorde 1-1.
Hon gjorde 2-1.
Hon spelade fram till 3-1.
Det är när det gäller som mest som de största spelarna utmärker sig. Att hon är en av de största har Jakobsson redan bevisat ett otal gånger. Nu skedde det igen.
Endre vann med 5-2 till slut.
Är urstarka i nya, moderna hemmaborgen.
Rönnby måste vinna minst en match på Gotland för att överleva kvarten – orkar man verkligen med det?
***
Det dröjde en halv match innan Pixbo lyckades få hål på starka Uppsala.
Inte ens storspelande Jennifer Gräll orkade mota Stephanie Bobergs kanon fram till 1-1.
I den sista perioden avgjorde veteranen Julia Larsson med sina mål fram till 2-1 och 3-1, och Pixbo vann därmed som väntat den första kvarten.
Det kommer inte bli några storsegrar för Pixbo i den här serien, laget arbetar inte på det sättet.
Men att det skulle bli så här tajt, att Uppsala skulle ta ledningen med 1-0 efter ett rappt Johanna Stenberg-skott, att Pixbo skulle ha så svårt att skapa, och att det bara skulle skilja ett mål (sista Pixbo-bollen rullades in i tom kasse) var oväntat.
Pixbo överlevde favoritskapet i första matchen.
Och kommer ta den här kvarten i kraft av bättre bredd och spets.
Men Uppsala stretade verkligen emot bra i slutspelsdebuten.
Oväntat – men kul.
***
Hockey imorgon så missar mina första slutspelsmatcher. Men drar in ett blogginlägg under kvällen ändå.