Skrällmaskinen har startat igen.
Eller hur ska vi tolka Helsingborgs sensationella – ja, så tycker jag vi måste stämpla den – 5-3-seger i Fyrishov?
Vilken skalp.
Den ska ses i ljuset av att formraketen Storvreta hade sju raka hemmasegrar, spelade på den hemmaplan där man senast krossade samma Helsingborg med 12-3, och hade alla möjliga rosa moln-känslor som man kan tänka sig.
Det brydde sig inte ett hängivet Helsingborg om, utan man hade ett effektivt försvarsspel, vågade hålla i bollen, och visade ingen respekt mot motståndarnas stjärngalleri.
En situation personifierar hela insatsen tycker jag.
Jonathan Nilssons prestation vid 3-5-målet som kom där mitt i sista perioden, och var det mål som stängde matchen.
Jonathan Paulsson kastade en lång boll, unge Nilsson gick in och ägde rutinerade världsbacken Mattias Samuelsson, klev helt enkelt in och vann duellen kropp mot kropp, fick en hjälplös Samuelsson på ryggen, och kunde sedan frispela Daniel ”Magic” Johnsson som rullade in bollen.
Samuelsson slog ut med armarna och tittade bedjande på domaren, men det var inga konstigheter i den duellen, han var nog mest besviken på sig själv.
Jonathan Nilsson är en av årets sensationslirare, utan tvekan. Den oräddhet och den auktoritet han visade i den duellen var talande för Helsingborgs insats.
Att sedan just Johnsson får rulla in en boll var ju ett kapitel för sig. Han spräckte njuren under säsongen ifjol, brände hela slutspelet där Helsingborg skrällde mot Pixbo, har uttryckt sin slutspelshunger, och alltså får vinna och måla direkt. Den sagan skrivs inte bättre än så.
Centerstrategerna Jani Kukkola och Linus Nordgren var för övrigt riktigt jäkla bra, precis om de ska vara, och precis som de måste vara om Helsingborg ska lyckas.
Storvreta?
Ja, inte hade lagledningen hittat någon tredjekedja att matcha i alla fall, utan Uppsalalaget malde på med sina två femmor – kastade in lojale Joakim Olsson ibland – och frågan är hur laget ska orka pumpa på i den här kvarten med så lite folk?
Det finns en del att grubbla på.
Ingen – utom möjligen Jimmie Pettersson – stack ut.
Segersviten är bruten.
Hemmaplansfördelen är bortspelad.
Blygsamma 1012 personer hade hittat till Fyrishov.
Det ska bli intressant att se hur Stefan Forsmans mannar tacklar den här starten i Skåne i nästa match, mot Helsingborg som är blystarka på hemmaplan.
Helsingborg skrällde ju mot Pixbo ifjol – kan man verkligen gör samma sak igen?

***

Knall nummer två:
Mullsjö vann första kvarten mot Falun med 5-4.
Därmed sprack mitt kvartsfinaltips direkt, jag trodde inte ett formsvagt Mullsjö skulle plocka en enda match i den här serien.
Tji fick jag.
Mullsjö vann tre av de elva avslutande matcherna i SSL, alla mot lag långt ner i tabellen, utanför slutspelet. Laget förlorade de fyra avslutande matcherna, till och med sista matchen mot avsågade Granlo, en match som man var tvungna att vinna för att via egen maskin ta sig till slutspel. Lagets slutspelsbiljett räddades av Pixbos seger mot AIK. Jag ska inte säga att Mullsjö halkade in i något slutspel på ett bananskal, laget ska vara där, så bra är man, men det var ta mig sjutton på håret att det blev slutspelsinnebandy i östra Västergötland i år.
Att med den uppladdningen åka upp till Falun, som vunnit tre raka guld och är storfavoriter att vinna ett fjärde raka, är tufft så klart. Ett Falun som dessutom vunnit sex raka mot Mullsjö.
Mardömsscenario.
Eller drömscenario.
Mullsjö hade allt att vinna i en sådan här match.
Det gjorde man också.
Falun startade i ett furiöst tempo, fick 1-0 (alla andra hade nog skällt på Alexander Galante Carlström för den ”kompispassningen”, men Ramsus Enström bara bankade in bollen) och det såg liksom ut som man förväntade sig att det skulle göra.
Sedan började Falun slarva.
Rejält.
Mullsjö högg hänsynslöst. Sprang ifrån till 4-1.
Hade bud på mer: 5-1-bollen var i nät, men dömdes bort, inte minst.
Falun tuggade sig in i matchen, men det var inte med den där självklarheten man sett tidigare, men när 4-4-bollen satt där i början av tredje så kändes det som att dalalaget ändå skulle hitta en väg att vinna.
Men nej – Mullsjö avgjorde genom Kim Ganevik.
Otroligt starkt. Ett heroiskt arbetande lag – det täcktes en uppsjö av skott, och vill lirarna mäta blåmärken på låren i bussen så lär de behöva hela bussresan hem innan de är klara – och starkt målvaktsspel av Benjamin Löfdahl, som jag på förhand rankade som slutspelets sämste målvakt (därmed inte sagt att han är dålig, men klassen på årets slutspelsmålvakter är skyhög).
Mullsjö har gett den här matchserien precis den energiinjektion som den behövde.
Och bilden av att Falun inte är så överlägsna som man varit innan etsar sig fast allt mer. Den alltid så självsäkre Alexander Galante Carlström är ett bevis för att det kanske vacklar lite, jag tycker inte alls att han har samma distinkta svar i intervjuerna om att ingen kan stoppa det fjärde raka guldet. Jag tycker mig skymta en mer ödmjuk framtoning.
Det känns inte Galante Carlström.
Det känns inte Falun.
Mästarnas slutspelsresa blir intressant.

***

Kungen av Norge invaderade Småland.
Jo, norske superstjärnan Ketil Kronberg fick sista ordet i Fortnox Arena när han drygt fyra minuter in i sudden death smackade in ett skott i sann snajper-anda och fixade en bortaseger för sitt Dalen i kvartsfinalöppningen mot Växjö.
Men även om skottet var super – så var förarbetet ännu vassare, med den snabba och öppnande passningen av Alexander Bodén.
Det här var ju faktiskt rena assist-matchen:
Anton Åkerlund spelade bakom ryggen till Jonas Svahn som satte 0-1.
André Andersson slog en Filip Kjellsson-passning till Filip Kjellsson när playmakern skickade in 1-1.
Klapp-klapp-spel via Ketil Kronberg och Alexander Bodén bäddade för Johan Erikssons 1-2-kasse.
David Östergren hittade Ludwig Persson i trängt läge vid 2-2.
Det var delikatess på delikatess.
Precis som avgörandet alltså.
Inför matchserien skrev jag att det här kunde bli ett taktiskt krig mellan två kontringsstarka lag. Lite så blev det. En tillknäppt förstaperiod mellan två lag som inte ville öppna upp sig alls, följdes av öppnare spel i andra och tredje, men talande var lagets stora hängivelse i backcheckingen. Båda lagen hade extrem respekt för spelvändningarna, och jobbade något kopiöst tillbaka för att skära av ytor och vinklar. Dessutom kändes det som det täcktes tonvis med skott.
Nåväl:
Riktigt tung seger för Dalen som nu kan åka hem till Umeå där man är väldigt starka, och möter ett Växjö som nu har pressen på sig.
Dalen kunde inte önskat sig en bättre start på kvarten.

***

Dagens största besvikelse?
Publiksiffrorna – som var långt, långt under lagens snitt från grundserien.
Falun: 1083.
Storvreta: 1012.
Växjö: 816.

***

Imorgon äntrar Pixbo och Linköping slutspelet. Underhållningen fortsätter.