Jag ska vara ärlig: jag trodde Storvreta skulle vinna klart mot Helsingborg i fjärde matchen – men så blev det inte alls.
Helsingborg gjorde en stark insats, stretade emot och skyfflade också in 3-3 mitt i den sista perioden – efter 10.10 av nummer 10 Daniel Johnsson – och hade absolut chansen att plocka den här fajten.
Men Storvreta var för starka till slut.
Jimmie Pettersson dunkade in 4-3 med sitt andra mål för kvällen och strax efter att Viktor Klintsten svarat för en grym räddning på ett Hampus Dargren-skott i slutet så skickade Mattias Samuelsson in 5-3 i tom bur med ett långskott från egen zon.
Storvreta var inte alls på samma lekhumör som i match två och tre.
Kanske var delar av bensinen slut – Stefan Forsman valde ju att matcha tredjekedjan betydligt mer frekvent än tidigare – eller så gjorde Helsingborg helt enkelt gästerna blekare. Jag har svårt att avgöra vilket.
Helsingborg, med spelmotorn Linus Nordgren i uppställningen igen, hade med lite mer flyt kunnat vinna ikväll. Nu blev det inte så och uppförsbacken i den här kvarten blev därmed ett gäng grader brantare. Underläge 1-3 och match i Uppsala härnäst.
Jag tror Storvreta stänger kvarten där.
Men hur mycket kostar den här matchserien för Storvreta?
Jag har varit inne på det innan och ältar det igen:
Storvreta pumpar på med kort om folk – hur länge kommer man att orka?
Idag matchades tredjekedjan in mer än tidigare, och det var nog medvetet, för det börjar slita på laget nu.
Alexander Rudd uppges ha problem med någon axel och värmde upp ensam inför matchen, men spelade. Henrik Stenberg fick behandling av fötterna, något som han haft problem med hela säsongen, men fullföljde. Det är många matcher på få dagar, mycket speltid i varje match – och jag är övertygad om att det här sliter hårt på Storvretas stjärngalleri.
Det om något gör att Storvreta vill avsluta den här kvartsfinalserien så fort som möjligt. Det behövs tid för vila och läkning.
Brist på bredd är Storvretas största fiende i det här slutspelet.
På tal om skador:
Stjärnvärvningen Jimmie Pettersson har haft skadeproblem hela säsongen och har haft svårt att hitta sin plats i laget. Nu verkar han ha hittat den – med Victor Andersson och Henrik Stenberg – och har bombat in fem bollar hittills i kvarten, vilket är slutspelsbäst tillsammans med zorro-kungen Daniel Johnsson (snygg straff idag… igen!).
Pettersson är som byggd för slutspel med sin kombination av vilja, rivighet och skills.
Det har han återigen visat.

***

Falun har hämtat upp 0-2 till 2-2 i kvartsfinalserien mot Mullsjö.
Varför?
Ödmjukhet, säger jag.
Falun försökte spela sitt traditionella spel i de två första matcherna, med mycket bollinnehav, långa anfall och många spelare involverade, men mötte ett vägg där alla bollarna studsade tillbaka, och fick sedan se sig sönderkontrade av ett reptilsnabbt Mullsjö.
Men de två senaste matcherna har vi sett ett annat Falun.
Ett Falun som är betydligt mer ödmjukt, som lagt ner tanken på att äga bollen hela tiden och spela in den hela vägen till mållinjen. Nu går man inte på med samma antal spelare i offensiven, tar djup i defensiven.
Spelare som stjärnorna Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström har köpt konceptet fullt ut.
De accepterar att laget inte har lika mycket boll, att det inte blir lika mycket bolltrillande och trixande på offensiva tredjedelen, utan att det är hårt slit, fokus och defensiven i första hand som gäller.
Match fyra var tydlig: Falun bjöd inte upp till någon dans.
Istället tvingades Mullsjö bjuda upp och föra matchen, något som man inte alls var speciellt bekväma med.
Efter att Galante Carlström bombat in 2-1 i powerplay och Enström förvaltat en sylvass spelvändning fram till 3-1, så tvingades Mullsjö ta taktpinnen. För det mesta gick det inte alls, och när man väl skapade något så stod en omutlig Johan Rehn i vägen.
Rehn som för första gången i den här matchserien överglänste Benjamin Löfdahl i målvaktsduellen.
Det var en jämn match, ett ställningskrig, en duell mellan två försvar – en kamp som Falun vann till slut.
Dels tack vare Johan Rehn.
Dels tack vare sina två superspetsar Enström och Galante Carlström som sköt två mål vardera.
Falun har insett att man inte kan spela sönder Mullsjö, så man har helt enkelt backat hem, gjort det svårt för Mullsjö att skapa något, och sedan tagit chanserna man fått.
Inte riktigt Falun.
Men nödvändigt.
Nu handlar den här matchserien om vilka som gör minst misstag.
I två matcher har det varit Falun. Jag tror den trenden fortsätter.
Mullsjö-coachen Mikael Hill testade det mesta i tredje perioden för att bryta trenden. Det kastades om i formationerna, luftades nytt folk, men man orkade inte forcera ett rutinerat, kompakt och tätt Falun.
Kort sagt: Mullsjö körde in i samma vägg som Falun körde in i de två första matcherna.

***

Nederlagstippade Karlstad – som halkade in i slutspelet i den sista SSL-omgången – höll nollan i en period, två minuter och 53 sekunder mot storfavoriten Iksu – sedan sköt Frida Norström 1-0 för Umeågänget.
Det drog ur proppen ur ketchupflaskan.
Offensiva maskinen Iksu – 229 mål i grundserien! – vann till slut med solklara 7-0 efter att ha vunnit skotten med massiva 38-12.
Att Iksu skulle vinna var inte oväntat.
Att Iksu skulle vinna stort var inte oväntat.
Att Iksu skulle hålla nollan var oväntat.
Innebandy är innebandy, det är en lynnig sport där bollen hoppar och far, och att hålla nollan brukar – oavsett styrkeförhållande mellan lagen – vara en hopplös uppgift. Men oerhört starkt av hemmalaget att stänga igen bakåt.
Det här blir en promenadkvart av Iksu.
Allt annat vore en praktsensation, så klart.

***

En vunnen period räckte för mästarna Kais Mora för att som väntat betvinga Täby i den första kvarten.
2-2 i första och sista perioden – men 3-0 till dalalaget i mittakten.
Totalt 7-4 alltså.
De tilltänkta målskyttarna levererade:
Två mål av Amanda Larsson.
Två mål av Malin Andréason.
Två mål av Amanda Wall.
Tillskottet av Amanda Larsson har verkligen boostat Kais Mora, hon tillför mycket med sin ihärdighet, sin energi och sitt kopiösa jobb. Extra viktigt för laget att hon kom in med tanke på skadan på Johanna Holmbom.
Hemmamatch för Täby i kvart två – och måstematch. Ska Täby, som har ett vasst lag på två femmor, överraska här så måste man vinna sina hemmamatcher.