Skrällen är fullbordad.
Linköping slog ut serieettan Pixbo med 4-1 i matcher efter att ha vunnit den femte kvarten med 6-3.
Det är bara att buga och bocka för Linköping som kom in i slutspelet med en svajande formkurva, men som varit klart bättre än Pixbo i den här matchserien och som helt rättvist avancerar vidare.
Laget har, precis som ifjol, varit som bäst när det gällt som mest.
Men inget av det här hade varit möjligt utan dragen innan transferfönstret stängde, där laget plockade in essen Christian Mattsson och Milan Tomasik. De har tillfört en helt ny dimension i Linköping.
Jag pratade med coachen Johan Astbrant tidigare i slutspelet och då sa han att duon spetsar laget, men framförallt breddar det.
Jag skulle vilja vända på resonemanget, duon breddar Linköping men spetsar framförallt laget.
De har varit magiskt bra i den här kvartsfinalen och nyförvärvskedjan, där Mattsson och Tomasik spelar med Martin Karlsson, har varit formationen som lett laget i offensiven. Enheten är en ren och skär succé.
Mattsson har gjort mål i alla matcher, kryddade efterrätten med ett hattrick, och leker innebandy. Det känns helt absurt att han lallat runt i Allsvenskan under hösten, han är för fasen en av SSL:s tio bästa lirare. Succén är dock ingen tillfällighet, han körde en hård försäsong och har kört extra träningspass under vintern, allt för att vara redo när SSL-chansen skulle komma.
Tomasik förde, enligt rapporterna för jag har inte sett honom, en ganska anonym tillvaro i allsvenska flopplaget Visby under hösten, men har i Linköping visat att han är en balansspelare av toppklass i SSL, med starkt defensivt jobb och finurligt anfallsspel.
Martin Karlsson trivs ju bevisligen som fisken i vattnet med duon. Han fick ju lira center innan de anslöt, men är nu forward igen, precis som han ska vara. ”Marre” har gjort allt i den här kvarten: visat vilja, spelat fysiskt, öst in mål. Till och med citaten i media är vassare än på hela säsongen.
Trion har en perfekt mix av arbetsetik, finness och fysik.
Intåget av Mattsson och Tomasik inte bara breddade och spetsade laget, det lyfte också andra pjäser, skapade en bättre hierarki. Kort sagt: att handla in dem var en gigantisk fullträff.
Linköping vidare till semi där Dalen väntar.
Ett Dalen som inte kommer bjuda på en promille av det som Pixbo bjudit på i kvarten, så det kommer bli en tålamodsprövning för Johan Astbrants mannar, men med en toppkedja i toppslag så är känslan att det finns tillräckligt med dyrkar och låssmeder för att montera ner Dalens försvarsbuss. Verktyg som Växjö inte hade i sin kvart mot Dalen.
Pixbo då?
Ja, vilket fiasko. Igen. Två seriesegrar, två uttåg i kvarten.
Jag trodde på förhand att Pixbo skulle reda ut den här kvarten, att kvaliteten skulle räcka, att den slutspelsförberedelse som lagledningen och spelarna ältat under säsongen skulle ge utslag.
Så blev det inte alls.
Femte kvarten följde tidigare mönster. Pixbo hamnade i underläge igen, tillät Christian Mattsson skjuta 1-0 och 2-0 innan sju minuter var spelade, och när sedan Joakim Ström (för hundrade gången?) checkade sönder Pixbo så kom också 3-0 – samtliga tre mål efter taffligt försvarsjobb.
De där svängdörrarna, som varit ett tema i den här serien, har man inte råd med och Jon Hedlund kan inte ta allt, även om han motade en straff idag igen. Keepern kan inte lastas, han har haft för lite hjälp.
Pixbo reste sig förvisso i andra och tredje perioden, men att bjuda på ledningar – som man gjort i hela matchserien – håller inte. Det går inte att reparera mot ett slutspelstajt Linköping. Nu var man nära ändå, laget hade ett gäng vassa chanser i slutet och med lite flax så hade en boll trillat in, men tur förtjänar man och Pixbo har bjudit på för mycket för att få några marginaler tillbaka. Linus Henriksson femma efter att ha fått upp klubban i ansiktet på Martin Karlsson (jag tolkar som att det inte var meningen, men ändå klar utvisning) i slutet sänkte det sista hoppet och drog ner ridån.
Det är bara att konstatera: Pixbo hade inte en chans mot Linköping.
Laget pallade inte pressen.
Igen.

***

Rönnby har utjämnat den ovissa matchserien mot Endre till 1-1 i matcher efter att ha vunnit en dramatisk tillställning på hemmaplan.
Rönnby vann första perioden med 2-0.
Endre vann andra perioden med 2-0.
1-1 i sista.
Sudden death brukar vara de rutinerade spelarnas scen – och så blev det också här, när Malin Wikström, som inte alls varit lika produktiv i år som hon varit innan, klev fram och sköt hem Rönnby-vinsten.
Elin Björkman stötte fram bollen till en ensam Wikström som var kylig i avslutet, där hon drog i sidled, fick ner Liisa Kokkonen och lyckades få in bollen.
En spelare med rutin blir sällan stressad i de där lägena – vilket Wikström visade.
Tippade ju att den här serien skulle gå till fem matcher.
Känns inte osannolikt alls.

***

Uppsala fortsätter att streta emot mot serieettan Pixbo – men föll även i den andra kvarten, återigen efter ett avgörande i den sista perioden.
Johanna Stenberg skickade in 2-2 för Uppsala i början av sista akten, och laget satte alltså press på favoriten igen.
Men Pixbo är tålmodiga – och hittar på något sätt alltid vägar att vinna, även i matcher som står och väger.
Men mitt i sista perioden så gjorde Alicia Fylke 3-2 och en och en halv minut senare kom också 4-2 genom Frida Ahlstrand – och det orkade inte hemmalaget resa sig ifrån, och till slut blev det en 5-2-förlust.
2-0 i matcher till Pixbo alltså, som med stormsteg är på väg mot semifinal.