Helsingborg reste till Uppsala för att möta Storvreta i den tredje kvarten utan febersjuke superstjärnan Linus Nordgren.
Det var således dömt på förhand att bara kunna gå på ett enda vis.
Så blev det också.
Storvreta vann med 7-4 efter att ha tokdominerat i två perioder, och sedan rett ut en tidig skånsk anstormning i tredje.
Att plocka bort Linus Nordgren i Helsingborg är som att plocka bort Messi i Barcelona – en hel dimension i spelet försvinner.
Nordgren gör allt i Helsingborg: spelar kopiöst, matchas i alla spelformer, täcker skott, slår magiska mackor, gör mål. Han är en lagspelare och individualist i ett.
Utan honom är Helsingborg, sorry skåningar, ett ganska mediokert lag.
Att kasta in Nicklas Lidholm som vikarie var som att sätta random svensk landslagsspelare (Zlatan borträknad) i Messis roll.
Ni fattar.
Sensationen Jonathan Nilsson (helskotta vilket självförtroende han spelar med!) och Daniel ”Magic” Johnsson (zorrade in två påsar) försökte mot Storvreta, men var alldeles för ensamma. Finska femman har inte haft mycket stäm i den här kvarten hittills, vilket hämmar slagstyrkan betänkligt.
2-1 i matcher till Storvreta nu.
Helsingborg måste få tillbaka Linus Nordgren, slipa bort de onödiga utvisningarna och få igång finska femman – annars blir det här slutspelsäventyret inte lika långlivat som ifjol. Jag tycker också att man måste börja matcha en tredjefemma, dubbelspela centrarna Nordgren och Jani Kukkola, för att få Vreta att börja fundera lite och tvingas använda lite mer folk. Nu är man för lättlästa, för tunna, för enkelspåriga.
Storvreta då?
Lagets fina form fortsätter och man har visat att det överraskade nederlaget i första kvarten var en isolerad plump snarare än en begynnande formsvacka efter den fantastiska SSL-avslutningen.
Storvreta har den bredaste spetsen i SSL – alltså störst arsenal av superstjärnor – men de har inte gnistrat så mycket som alla förväntat sig under vintern. Fram tills nu, vill säga. För i takt med att säsongen har tickat på så har stjärnorna också varvat upp:
Jimmie Pettersson och Henrik Stenberg har haft skadetrubbel, men är nu friska och formen är klart på uppåtgående.
Robin Nilsberth har börjat ta initiativ, börjat leverera, ser ut som den auktoritet som han ska vara.
Alexander Rudd är nästan förnedrande bra (ni såg väl hans passning mellan benen?) just nu.
Rasmus Sundstedt har äntligen börjat få igång produktionen, tio mål på säsongens första 19 matcher (långt, långt under hans förväntade klass) har förvandlats till tolv mål på de åtta senaste matcherna, inklusive två bomber i tredje kvarten.
När alla de här superspetsarna är i form så blir lagets powerplay nästan löjligt bra, med sin otroliga bollkontroll, med Rudd som strateg och byggnadsherre, och med Sundstedt och Nilsberth som skottkanoner.
Så länge stjärnorna spelar så här, så kommer Helsingborg inte ha en chans.
Med eller utan Linus Nordgren.

***

Tre nya kvartar imorgon i detta slutspel som hittills levererat över förväntan i form av kvalitet, drama och individuella prestationer. Morgondagens förväntningar är således rejält uppskruvade.