Zzzz… öh, va?
Spelas det slutspelsinnebandy?
Okej, jag ska inte vara för hård, men jag har hyllat det här slutspelet ganska massivt för den underhållning och den nerv vi har bjudits på. Därför har man kanske blivit kräsen, men ärligt talat, tredje semin mellan Dalen och Linköping var ingen imponerande underhållning.
Det var snarare slutspelets största sömnpiller hittills.
Båda lagen verkade ha fokus på en sak: risk- och misstagsminimering.
Därför var det väl givet att matchen skulle avgöras på just ett misstag. Ett rejält sådant, dessutom. Jesper Johansson såg inte ens upp när han slog frislaget i eget hörn, petade in bollen mitt i slottet där Johan Eriksson stod, högg som en kobra och petade in den matchvinnande 2-1-bollen.
Det var en servering med extra allt.
En boll levererad på silverfat.
Bara att tacka och ta emot.
Jag hoppas Johan Eriksson betalade rejält med dricks.
Sedan var det ju ingen tillfällighet att just Johan Eriksson stod där. Han är en av SSL:s främsta måltjuvar, en spelare som bara behöver en halvchans under en match för att sätta en boll. Det här var inte ens en chans, men han gjorde mål ändå. Typiskt honom, liksom.
Men som sagt – det här var ingen match som går till historien.
Första perioden bjöd på ingenting. Andra perioden var lite bättre, i alla fall sista tio minuterna. Tredje perioden var, med resten av matchen som måttstock, i alla fall något som kan liknas innebandy.
Målen kom när någon bröt mönster.
Som Linköpings 0-1, då Milan Tomasik tog ett oannonserat skott från långt håll och där Martin Karlsson av någon anledning stod parkerad framför Måns Parsjö-Tegnér och där hans skymning gjorde att bollen gick in.
Som Dalens 1-1, där Jonas Svahn tog en löpning (det var inte mycket av den varan i den här matchen), och efter en väggning med Jim Johansson mer eller mindre sprang in bollen i mål.
Sedan kom alltså misstaget fram till 2-1.
Linköping tog timeout i slutet av tredje perioden. Effekten? Elva sekunder senare, efter ett kvickt Jonas Svahn-uppspel, en fin Patrik Suchanek-passning och ett rappt Martin Tokos-skott i slottet, så kom 3-1 för Dalen.
Sedan 4-1 i tom bur.
Starkt av Dalen så klart.
Keepern Måns Parsjö-Tegnér var återigen oerhört bra. Linköping hade ju en kanonchans till 2-2 med fem minuter kvar när Christian Mattsson petade in bollen till Martin Karlsson i slottet, men keepern hann med.
Annars var det snålt med ”ojojoj”-upplevelser i den här matchen.
Den enda var kanske Martin Karlssons skott som tog ena stolpen, andra stolpen och sedan ut där i den andra perioden. Det är inte ofta man ser.
Men också talande i en match som kunde gått hur som helst:
Linköping hade stolpe ut, Dalen hade stolpe in.
2-1 i matcher till Dalen nu.
Vi hoppas på bättre underhållning i nästa fajt.