Det var en måstematch för Iksu – men Umeålaget pallade pressen, 6-2-vann mot Kais Mora och höll liv i säsongen.
Men visst syntes stressen hos Iksu, tycker jag.
Visst, laget malde på och visade energi, men det syntes att lirarna hade ett ok på axlarna, att det var cement i handlederna, att det tänktes efter en och två gånger mer än normalt. Man pumpade på, men det var inte det där flytet i spelet som laget skämt bort oss med under säsongen.
Iksu-coachen Andreas Harnesk gav också frustrationen ett ansikte i teve-intervjun under matchen där han var irriterad, inte minst på domarna.
Lag som fokuserar på domaren är sällan i balans.
När till och med Cornelia Fjellstedt – som jag vill påstå är SSL:s mest kyliga spelare med boll – slog bort enkla bollar som hon normalt sett aldrig gör, så var det tydligt att Iksu var tagna av stundens allvar.
Ändå var det just Fjellstedt som var en nyckel till den här segern.
Stjärnan – center i landslaget, back i klubblaget – har uppenbarligen ett benhårt psyke, för trots att hon inte hade fullt stäm så visade hon iskall kyla i de avgörande lägena. Det var hon som la in det för Iksu oerhört viktiga 1-0-målet via en stensäker straff, och det var hon som efter en härlig rush pangade in 5-2 vilket tog udden av Kais Moras forcering.
Att släppa Fjellstedt som bortalaget gjorde där vid femte kassen var som att skjuta sig själv i foten. 22-åringen fick vända från egen planhalva, hittade ytan mellan backande backar och släntrande forwards, och när hon får det utrymmet är hon oerhört vass. Vilket hon visade.
Trots att det kändes lite krampaktigt stundtals så vann Iksu den här matchen välförtjänt.
Imponerande med tanke på pressen man hade på sig.
Kais Mora fick en tuff start. Iksus 1-0 kom efter en straff som kunde diskuteras, Anna Wijks 1-1-mål blåstes bort för en ytterst tveksam hög klubba, Amanda Larsson skadade (stukade?) foten omgående och även om hon kom tillbaka i spel så hade hon ont och hämmades säkert. På allt detta lastade gamla Mora-liraren Johanna Hultgren in 2-0 i första periodens slutminuter.
Det tidiga greppet släppte sedan inte Iksu.
Kais Mora var bra, men Iksu var bättre.
Kais Moras förstafemma skapar lägen, men är ineffektiva. Enheten låg bakom båda målen nu (ett dock i powerplay, där andrafemmans Amanda Wall var målskytt) och ett av fem mål i match två. Två (tre om vi är snälla och räknar Walls PP-bomb) mål på två matcher från världens bästa femma. Det är i underkant.
En kombination av ineffektivitet – och starkt Iksu-spel. I den här fajten så var ju Iksu-keepern Malin Marklund också riktigt bra.
Nu blir det en fjärde semifinal.
En nyckelmatch:
Kais Mora har hemmaplan och ska laget till final så är det den matchen som ska vinnas, känns det som.
Tar Iksu fjärde matchen så har man chansen att avgöra på hemmaplan, och då har Umeålaget fördel.
Iksu håller alltså liv i säsongen, men den offensiva och pumpande maskin vi sett under säsongen hackar. Stjärnorna som burit laget har inte briljerat på slutet: måldrottningen Emelie Wibron hittar inte lägena, Amanda Delgado Johansson kommer inte in i de kritiska ytorna och Nina Bärtschi (trots sin drömassist) kan mycket mer.
Som sagt, det ser lite krampaktigt ut.
Vi får se om den här segern löser upp några knutar.
Om stjärnorna lyckas skaka loss cementen i handlederna.