Att det går snabbt i innebandy är en genomsliten klyscha, men den stämmer så förbannat bra att det är tillåtet att överanvända den.
Jag menar – vem hade trott att Falun skulle resa sig efter de käftsmällar laget åkt på den senaste tiden?
1-3-underläge i matcher mot Storvreta.
Överkörda med 8-2 och 9-3 i tredje och fjärde matchen.
Superstjärnan Rasmus Enström sjuk och skadad.
Johannes Larsson indisponibel på grund av hjärtproblem.
Plus ett gäng spelare som varit mil från sin toppform.
Men.
Idrott är idrott.
Innebandy är innebandy.
Falun lyckades ju vinna femte matchen med 4-3 efter övertid i en drabbning som kunde ha gått hur som helst, och tvingade därmed fram en sjätte match.
Där lyckades Falun vinna med 3-2 – matchvinnande målet inslaget av Jack Kvist med bara 32 sekunder kvar att spela – i en jämn, tät och tuff drabbning som också kunde ha gått hur som helst.
Efter att ha blivit utsopade i två matcher, haft ett spel i disharmoni och ett självförtroende som borde ha varit nerkört i källaren, så har de trippla mästarna lyckats vinna två jämna fajter.
Liket lever.
Falun har varit rejält uträknade – av alla.
Jag tror till och med Storvreta trodde att det bara var att slå i sista spiken i kistan vid 3-1-ledning efter två storsegrar, även om de aldrig skulle erkänna det själva. Men jag skulle inte säga att det är Storvreta som darrat i de två senaste matcherna, det är Falun som har höjt sig.
Och… från att varit helt uträknade så är det ju faktiskt Falun som har pressen på sig på söndag.
Jo, det tycker jag.
Laget har tre raka guld, kom före Storvreta i serien, har hemmafördel och två raka segrar i ryggen.
Det var en rejäl hajp inför den sjunde och avgörande matchen mellan Falun och Mullsjö i kvarten, men den hajpen kommer inte att komma i närheten av den här matchen.
”Game 7” blir ett riktigt Star Wars.
Det är ju trots allt de sex senaste årens mästare som möts – Storvreta vann tre år i rad innan Falun tog över stafettpinnen och vann tre raka – och många pekar också ut detta som den moraliska finalen. Inte för att en final mot Linköping blir en promenadseger, men det här är SSL:s just nu två bästa lag.
Säsongens match.
SM-finalen?
Nej, jag säger att detta är säsongens största och hetaste match. En sjunde och avgörande match mellan giganterna och rivalerna Falun och Storvreta. Det blir inte större än så den här våren.

***

Linköping är i final – igen.
Den sjätte semin mot Dalen blev egentligen aldrig riktigt spännande. Linköping var det bättre laget, vann med 8-4 och gästerna från Umeå orkade inte mobilisera tillräckligt för att vara nära.
Dalen var säkerligen stukat efter att ha tappat den femte semin där man såg ut att gå mot seger. Det var då laget brände chansen att få till en sjunde och avgörande hemmamatch, inte ikväll.
4-2 i matcher.
En stor sak har skiljt lagen åt:
Christian Mattsson.
Även om många i Linköping varit bra, även om många skruvat upp spisplattan under slutspelet, så hade östgötarna inte gått till någon final utan trollkarlen från Västerås.
Det är Alexander Galante Carlström som toppar slutspelets poängliga, men det är Mattsson som varit den största offensiva attraktionen.
Utan konkurrens faktiskt.
Trots att han lallade runt i Allsvenskan i höstas och borde sakna tempo så kliver han i SSL och leker innebandy som om han aldrig hade gjort något annat. Killen har bollen limmad vid klubban, är oerhört skicklig på små ytor och ha en utomjordisk kyla i de avgörande lägena.
Men framförallt är det passningarna som sticker ut.
Hur många Mattsson-crossar som skurit sönder motståndarnas försvarsboxar har vi inte sett i slutspelet?
Jag tappade räkningen för längesedan.
Mikael Karlsson var en sen succévärvning av Linköping ifjol, men går inte ens jämföra med Mattsson-värvningen.
Vilken jäkla jackpott.
I övrigt:
Jag är grymt imponerad av både Dalen och Linköping. Två lag som äntrade slutspelet med stukad form, men som verkligen har tryckt på rätt knappar, hittat ett system som fungerat och fått nyckelspelarna att leverera när det behövs som mest. Det är en enorm styrka. Det är ju i slutspelet man ska vara som bäst – något som både Dalen och Linköping lyckats med.
Även om uttåget var bittert så kommer nog Dalen med lite distans vara nöjda med den här säsongen.
Finalen då?
Ja, oavsett om det blir Falun eller Storvreta som står på andra sidan så kommer Linköping att få slå ur underläge. Men det tror jag inte östgötarna har något emot. Dessutom kommer laget utmana rejält – man har formen, rutinen från finalen ifjol och en glödhet keeper.
Plus det som alla andra saknar:
SSL-slutspelets hetaste och bästa spelare.

***

Kais Mora är i SM-final.
Igen.
Vi ska inte stämpla det som en dunderskräll, men visst är det en knall.
Laget slog ut förhandsfavoriten Iksu med 3-1 i matcher.
Den fjärde semin blev ett riktigt drama som till slut fick avgöras på straffar – och då klev två lirare fram lite extra.
Therése Karlsson, fjolårets stora finaldominant när dalalaget vann guld, satte sin straff i den femte rundan med ett konstnummer. Hon fintade ena hållet, spelade tillbaka bollen med foten åt andra hållet, och kunde sedan retfullt enkelt rulla in bollen bakom Malin Marklund som dragit upp på läktaren för att käka korv.
Otroligt kylig och effektiv straff.
En straff som betydde 2-1-ledning för Kais Mora och tvingade Iksu att göra mål på nästa försök – vilket man inte lyckades med.
Amanda Hill räddade Nina Bärtschis skott.
Hill som var otroligt bra under straffläggningen. Och hela matchen. Och hela matchserien.
Vilken resa hon gjort:
Hon fick flera blodproppar i lungorna under förra säsongen och missade hela slutspelet och finalfesten.
I år skulle hon bevisa vad hon kan.
Men i december värvade klubben rutinerade tjeckiska landslagskeepern Lenka Kubickova – en fingervisning om att man inte litade helt på Hill.
Svaret?
Ett storspel som lett Kais Mora hela vägen till SM-final.
Och som lett henne själv till landslaget, dit hon blev uttagen häromdagen.
Snacka om revansch.
Kais Mora får därmed chansen att vinna ett andra raka guld – och ska vi vara ärliga så känns det som att dalalaget har större chans mot Pixbo än vad Iksu hade haft. Pixbo har ett stort mentalt övertag på Iksu – men har inte alls samma övertag på Kais Mora.
Pixbo-coachen Jonas Eliasson svor nog till lite där hemma i soffan, han hade nog gärna mött Iksu.
Finalen blir intressant.
Iksu då?
Ja, inför slutspelet så sa jag att allt annat än en finalplats vore en megaskräll, och det håller jag fast vid. Iksu var fantastiskt bra i serien och såg ett tag oövervinneliga ut när storsegrarna radades upp. I slutspelet har man inte alls varit samma maskin, stjärnorna har svikit och straffläggningen blev en blytungt slut på våren.
Iksu var inte som bäst när det gällde som mest.
Då vinner man inga titlar.