Detta var sannerligen kontrasternas kväll.
Svart och vitt.
Sirius-Thorengruppen och AIK-Karlstad.
Missförstå mig rätt: jag hittar tjusning på olika sätt i innebandy, det handlar inte om att de största stjärnorna måste briljera, det handlar inte om antalet mål, det handlar inte om briljans och finness.
Doldisar som kliver fram är roligt, taktik och uppoffrande spel är intressant och tajta och nerviga matcher älskar jag.
Men idag var det svart och vitt.
Eller för att summera enkelt: det hände mer på tre byten i AIK-Karlstad än det hände på tre perioder Sirius-Thorengruppen.
Jag har sett långt ifrån allt i höst, men Sirius-Thorengruppen får sorteras i facket för de minst sevärda matcherna hittills i årets serie. Det var segt, två lag som inte bjöd upp, få chanser. Det som ändå skapades stod i huvudsak Sirius för, laget kunde vunnit större om det inte var för Erik Ställ i TT-kassen, men det gnistrade knappast om Sirius-offensiven där Bobby Edberg var en av få ljusglimtar. Det stod länge 1-1 innan Carl Kostov Bredberg dunkade in ett backskott som slank in bakom en Jakob Drews-skymd Ställ, och det avgjorde matchen innan Sirius stängde fajten med ett mål i öppen kasse och ett bonusmål av Edberg.
Jag har sett långt ifrån allt i höst, men AIK-Karlstad får sorteras in i facket för de mest sevärda matcherna hittills i årets serie. Jag skulle till och med vilja säga att AIK spelat den roligaste innebandyn hittills: det är fart, fläkt och framförallt rakt spel. Kommer man en mot en så utmanar man istället för att vända hem, har man skottläge så nyper man istället för att leta passning. Det är kul att kolla på. Sedan är AIK naiva stundtals, trycker på även om det står och väger, men som sagt, det är kul att kolla på.
Solnalaget slog tillbaka Karlstad med 7-6 i en svängig historia där AIK var i förarsätet hela vägen till slutet då Karlstad satte 6-6 med ett ruggigt vackert mål med Anton Vestlund som avslutare. Vestlund som satte tre mål och lirade i Colling-kedjan där Tom svarade för ett mål och två assist samt Adam Colling som levererade maffiga två mål och fyra assist. Den trion låg bakom allt i Karlstad – och värmlänningarna, som fått en ruff start på hösten, kunde absolut vunnit den här fajten, men hade återigen marginalerna emot sig och släppte in 7-6 knappa minuten efter kvitteringsbollen.
Det är inte Karlstads säsong hittills, kan man säga.
Inte Kevin Björkströms heller för den delen. Speedkulan var tillbaka i Solnahallen men har inte alls kommit till som i AIK ifjol, något som kanske får symbolisera den tröga start som Karlstad haft.
I så fall kan AIK:s pigga start symboliseras av Andreas Stefansson. Inför säsongen visste ingen hur bra han eller AIK var, men laget har onekligen inlett lovande. AIK har tre raka hemmasegrar och Stefansson har pangat in sex mål på fyra matcher och avgjorde också mot Karlstad med sitt 7-6-mål.
Han kan göra mål den karln.
Många ville verkligen lira innebandy mellan AIK och Karlstad – det var fart, vändningar, snygga prestationer och en uppsjö mål. Det tackar vi för en sådan här kontrasternas kväll.

***

Mer innebandy imorgon.