Snacka om att AIK fick en innebandylektion som hette duga idag.
Falun vann med 17-2 mot Solnalaget på hemmaplan.
17-2!
– Vad var det som hände liksom? frågade sig AIK-kaptenen Patrik Hagberg när jag pratade med honom efteråt.
Det är en relevant fråga och den fråga som alla ställer sig.
Jag har inget distinkt svar, men att det rann iväg var en kombination av ett högeffektivt Falun och ett övermodigt AIK.
Falun var ruggigt, ruggigt bra. Rasmus Enström, Alexander Galante Carlström och Emil Johansson var på ett sinnessjukt spelhumör, det bara small mellan bladen när passningarna flipper-spelades mellan stjärnorna. Det var många klapp-klapp-mål där det det gick så snabbt att inget SSL-lag hade hunnit med.
Men AIK var inte bra heller. Den sensationella premiärvinsten mot Linköping hade säkerligen planterat omedvetet övermod hos de unga grabbarna, det kändes lite naivt stundtals och lite för många huvuden började hänga alldeles för tidigt. Det fanns mycket energi och framfusighet i början – kanske lite väl mycket för att spela mot Falun borta – men den försvann väldigt snabbt.
Summa summarum: Falun visade vilken klass man har i laget, AIK visade att det här blir en säsong med stora utmaningar.
Patrik Hagberg var besviken men var inte rosenröd av ilska eller hade begravt sig själv i någon källare.
– Falun är seriens bästa lag och att möta dem borta är kanske den svåraste matchen på hela säsongen, men vi hade ingen aggressivitet, inga fötter, ingenting. Det är hatten av för Falun, men vi var inte med, sa han.
Det lät som han redan hade dragit ett fett streck över matchen.
AIK är inget färdigt lagbygge.
Det finns mycket att lära.
Framförallt måste AIK lära sig att spela efter sina resurser och inte tro att man kan spela ut lag i SSL.
Annars gillar jag fräckheten.
Ett byte från första perioden bet sig fast: Axel Larson försökte dribbla Emil Johansson men misslyckades, snodde tillbaka bollen och visade ingen pardon när han klampade förbi Thomas Holmgren. Han brydde sig liksom inte om vilka världsbackar han hade att göra med, han bara körde.
Men som sagt, Falun var ruggigt bra.
Fem mål och sju pinnar av Galante Carlström.
– Det är klart att jag är nöjd. Jag älskar att göra poäng. Men… mitt rekord i SSL är nio poäng så jättenöjd är jag inte ändå, jag vill alltid göra fler poäng. Det kunde ha blivit mer nu, sa han.
– Men vi har varit besvikna över våra prestationer i de två första matcherna så det var skönt att kunde få lite stäm.
Förstafemman var magisk, men även Johannes Larsson som var ett expresståg med sina frambrytningar. Jag har nämnt det innan och säger det igen: kul att han är tillbaka efter sina problem i våras.

***

Nja… nu såg jag bara matchen på webben och från en vinkel, men det kändes verkligen som att Karlstads Tom Colling förstärkte hela situationen när han trillade lite väl hårt och fick lite väl ont efter en knuff av Sirius-backen Niklas Wallén efter en situation framför Jarno Ihme.
Förstärkningar av det där slaget vill vi inte ha i innebandyn.
Wallén åkte ut och Karlstad fick ett gyllene läge att stänga matchen – men blev istället själv straffade.
En blixtrande kontring i överljushastighet av Sirius, där bollen gick som en raket från Dan Johansson via Peter Berlin till en framstörtande Carl Kostov Bredberg, betydde 3-3. Ett oerhört vackert mål.
Kanske, om man får vara elak, rätt någonstans med tanke på utvisningen som kanske inte var en utvisning.
Det kunde ju faktiskt blivit 4-3 till Sirius i samma boxplay. Bobby Edberg brände öppet mål efter en fin passning av Dan Johansson.
Annars var den här matchen något av kvällens behållning: en match som var tajt, spännande och innehöll nerv hela vägen. Jag älskar sådant.
Sirius var bättre under första halvan, ledde med 2-0, och spelade ett snålt, tajt och effektivt försvarsspel. Sedan fick Karlstad in 1-2 via Jesper Karlsson, ett skott som såg ut som en halvträff, och det sköt in ett ton energi i hemmalaget som tog över taktpinnen.
Tom Colling – som framförallt utmärkte sig som skicklig spelare i matchen – dundrade in ett stenhårt skott fram till 2-2 och matade sedan över en delikat passning till brorsan Adam Colling som kunde göra 3-2.
Delad poäng till slut.
Karlstad har fortsatt en del att grubbla över. Man hade mycket besvär med att lirka upp Sirius.
Gästerna gjorde det å andra sidan väldigt bra. Sirius har, av det jag sett hittills, verkligen spelat tajt defensivt, slagit om när det funnits läge, och spelar efter sina resurser. Uppsalagänget, som tränarna tippade skulle åka ur i år, tror jag kommer överraska fler i vinter.

***

Efter dubbla förluster och noll poäng på två matcher så lyckades regerande mästarna Storvreta plocka säsongens första poäng via en 6-2-seger borta mot Team Thorengruppen.
Det trots att TT gjorde 1-0 redan efter 37 sekunder…
Men det var klasskillnad i matchen, totalt sett. TT hade sina chanser, de flesta på snabba spelvändningar, men Storvreta hade mer spel, mer tryck och vann helt klart välförtjänt till slut.
Alexander Rudd, som var osäker till start på grund av sjukdom, lirade och gjorde en okej match – men har ännu inte lyft i höst. Hans straff i matchen visade dock inga sjukdomssymtom, utan var distinkt. En backhand rakt upp i taket.
Det har varit mycket tjat om mästarnas tunna trupp.
Idag fick man ett glädjebesked när Simon Gustafsson skarvade in sitt första SSL-mål någonsin. 19-åringen var parkerad framför kassen när Fredrik Lindholm skottpassade in bollen som Gustafsson kunde vinkla in.
Men visst, det är fortfarande tunt i laget.
Dessutom:
Mattias Samuelsson låg och vred sig i plågor på plan i andra perioden och vaden lindades. Det ska dock, enligt vad jag hört, inte vara någon fara även om han inte spelade resten av matchen.

***

Höllviken blir absolut ingen slagpåse den här säsongen och det visade skåningarna inte minst mot Pixbo.
Laget var riktigt på gång i den andra perioden vid ställningen 2-2, men lyckades inte få in bollen i mål.
Två misstag senare hade Pixbo tagit en tvåmålsledning.
Daniel Calebsson glömdes bort vid bortre stolpen och kunde helt allena skjuta in 2-3 och strax efteråt så orkade inte Gustav Rundgren hålla ut Sandro Agus med schyssta medel och åkte på en tvåa, och efter blott tretton sekunders PP-spel så dunkade Max Wahlgren in 2-4.
Där, och speciellt efter 2-5-målet av Mikael Harrysson, så avgjordes matchen – för sedan orkade inte Höllviken närma sig.
Pixbo – med Oskar Adler i kassen och fortsatt utan fixstjärnan Martin Östholm – vann med 8-5 till slut. Max Wahlgren, snajpern som är värvad från Granlo, sopade in tre kassar.
Men Höllviken stod som sagt upp bra, även om man liksom i första matchen mot Warberg inte orkade hela vägen.
Jag gillar också Christoffer Andersson. Han är företagsam och målhungrig. Ny balja idag och kunde gjort mer (hann se ett ribbskott av honom, bland annat).

***

Två nya fajter imorgon.