Täbys tränare Lars Jedheim var tydlig i TV4 Sport-intervjun mellan den andra och tredje perioden i matchen mot Kais Mora.
Strategin var att stänga ner superstjärnan Anna Wijk.
Den strategin är inget unikt i sig för motståndare till Kais Mora, grejen är bara att Wijk är så förbannat bra att hon brukar kasta av sig plåster och leverera ändå. Men Täby var oerhört skickliga i den här matchen, Wijk var oväntat blek och Therese Andersson väldigt bra i sin punktmarkering av henne, och det gjorde också att Täby kunde vinna med 3-2.
Men Wijk hamnade i protokollet till slut.
Hon skickade in 2-3-reduceringen med drygt tre minuter kvar.
Därmed gjorde hon poäng för 99:e (!) seriematchen i rad (ej slutspel).
99 matcher.
Bara att spela 99 matcher i rad utan att vara skadad, sjuk eller ha något dåligt inplanerat bröllop är ju en bedrift i sig – att göra poäng i alla de matcherna är bara galet.
Senast hon lämnade en SSL-match utan pinnar var 10 november 2012. Det har flutit en del vatten under broarna sedan dess: fyra SM-guld har delats ut och jag har hunnit bli pappa två gånger om, till exempel.
Det sätter lite perspektiv på tidsramen.
Nu är Anna Wijk en match från att ha gjort poäng i 100 raka matcher.
Hoppas jag inte jinxar något nu.
Men tillbaka till fajten mot Täby. Kais Mora gillar att ha mycket boll, rulla och bygga spel, men mycket av det trasades sönder mot ett bollskicklig, smart och uppoffrande Täby. Det var sällan man fick de långa och malande anfallen. När Anna Wijk inte förmådde komma loss så blev det för trubbigt framåt. Malin Andréason (gravid) saknades sannerligen.
Samtidigt är jag inte överraskad över att Täby vann.
Varningen för laget var utfärdad redan innan säsongen.
Det fanns stora förväntningar på Täby inför förra säsongen också, men då hade man en strulig höst och fick inte ihop det förrän efter tränarbytet i januari, och det var för sent för att hinna bygga en vass lagmaskin även om man gjorde en stark kvartsfinalserie där man så när luggade Kais Mora.
Till i år har man fått in skicklige Lars Jedheim som tränare, en strateg som vet hur man bygger framgångsrika system, hur man stänger ner motståndare, hur man optimerar sitt eget spelarmaterial.
Han kommer betyda enormt mycket och kan ta det här laget väldigt långt. Kompetensen, lirarna, vattenbärarna – allt finns, det gäller bara att skapa en effektiv maskin av allt.
Täby har en väg att vandra, men det finns redan ett embryo till något bra.
På pappret är man till och med vassare än Kais Mora, både på målvakts- och backsidan, och kanske också på forwardssidan, i alla fall nu när Mora inte har med Andréason och Mira Wickman (alltjämt skadad).
Lagets förstakedja är ju en ytterst välkomponerad lina:
Pansarvagnen Louise Wickström, yrvädret Matilda Sjödin och bolltrollande tvåvägspjäsen Jennifer Stålhult.
Wickström var matchens gigant. Sådan vilja, sådan energi, sådan kraft.
Som sagt, Täby blir att räkna med i år.
Och då har jag inte ens nämnt att Ranja Varli, daminnebandyns passningssvar på Wayne Gretzky, kan bli en dunderjoker när hon kommer tillbaka efter skada.