Linköping åkte på sjunde förlusten på åtta matcher efter att ha övertidstorskat i SM-finalreprisen mot Storvreta – men kanske, kanske kan den matchen ändå bli en vändning för det underpresterande laget.
Linköping ledde med 2-0 men tappade till 2-4 och det såg ut att bli en ny tung förlust för tabelljumbon.
Det tappet, i kombination med den svaga säsongsstarten, borde ha knäckt vilket lag som helst som redan har självförtroendet nere i källaren.
Men östgötarna reste sig.
Två mål under de två sista minuterna, båda i spel sex mot fem, innebar en galen och stark upphämtning som räddade poäng.
Veteranen, kraftpaketet och identitetsbäraren Martin ”Marre” Karlsson gick i bräschen för den magiska upphämtningen, där han först petade in bollen till Matej Jendrisak som gjorde 3-4, och sedan forcerade, kämpade, högg in 4-4-bollen efter en rörig situation framför kassen.
Det var inget snack där – ”Marre” skulle ha in bollen till vilket pris som helst.
Just de här två sista minuterna är något för Linköping att ta med sig: man kom tillbaka trots underläge, man visade enorm vilja som forcerade in 4-4-bollen, man fick en känsla av medstuds.
Linköping kämpade, slet och fick utdelning.
Att just Martin Karlsson, som ska gå i bräschen för laget, var inblandad i upphämtningen var nog så viktigt.
Det sänder signaler till övriga om vad som gäller.
De där två målen var värda så mycket mer än en poäng i poängprotokollet.
Det var en riktig moralhöjare.
Det ska bli intressant att se om laget kan bygga vidare på det framöver.
Däremot är jag kluven till chansningen på övertid.
Jag snackade med ”Marre” efteråt och han sa att alla i laget var överens om att gå för segern på övertid där man fortsatte lira sex mot fem vilket gav mål i baken och en ny torsk.
Bra eller dåligt att chansa så?
Bra fråga:
Hade Linköping avgjort på övertid så hade det varit en enorm injektionsspruta av självförtroende.
Nu blev istället sista känslan bitterhet och besvikelse, eftersom man torskade på nytt.
Jag förstår varför man chansade – men det var också en chansning i dess rätta bemärkelse.
Övertidstorsken tog lite udden av den magiska upphämtningen.
Nu gäller det för Linköping att bära med sig rätt känslor till fortsättningen.

***

Hockeyjobb idag så har inte sett någon plast, men ger ändå en sammanfattning av kvällen:

AIK – Pixbo 5-6: Bitter förlust för AIK, för dagen i Tibblehallen, som hade ledningen i mer eller mindre hela matchen – men som till slut förlorade med uddamålet sedan Pixbo avgjort i powerplay genom specielle snajpern Max Wahlgren (tvåmålsskytt, dessutom). Det är många, jag inkluderad, som sätter frågetecken för Pixbos mentala styrka – men här visade man verkligen lite av den varan. Laget var illa ute flera gånger men lyckades ändå bita tillbaka, kvittera och vinna.

Rönnby – Kalmarsund 5-3: Inför matchen så tippade jag att Rönnbys spets skulle avgöra och precis så blev det. I början av andra perioden sköt Linnéa Nilsson två mål och My Kippilä ett, vilket satte hemmalaget i en 4-0-ledning som man sedan aldrig släppte. Kalmarsund närmade sig på slutet, men kom aldrig ikapp.

Warberg – Iksu 3-11: Iksu säkrade segern redan i första perioden där man gick fram till 7-1. Umeålaget, som vann skotten med 50-17 (!), fick fyra mål från Nina Bärtschi som därmed fick lite islossning i målmakandet. Övriga poängtoppar var Corin Rüttimann, tre ass, och Cornelia Fjellstedt, två mål och ett ass.

Dalen – Pixbo 1-4: Pixbo fortsätter att mala på och vinna matcher och tog en ny solid seger borta mot Dalen. Hemmalaget reducerade till 1-2 genom Jessica Lidberg i mittperioden, men en och en halv minut senare satte Cecilia Habib Westh 3-1 för gästerna och stängde fajten.

Täby – Malmö 12-2: Oj, här snackar vi överkörning, och fick kanske ytterligare bevis på att Täby kommer vara med och bråka på allvar i år. Hemmalaget vann sista perioden med hela 7-1. Täbys superspetsar levererade sannerligen. Sex poäng av både Matilda Sjödin (5+1) och Jennifer Stålhult (1+5), plus fem pinnar av Moa Tschöp (2+3).

***

Intensiv söndag imorgon!