Christian Mattsson var tillbaka på planen för Linköping efter att ha missat ett par matcher på grund av skada.
Det blev en injektion för det haltande bottenlaget.
Mattsson tog fram trollstaven för första gången på riktigt i höst, låg bakom lagets fyra första mål i matchen och den 4-0-ledningen kunde Linköping förvalta hela vägen in i mål mot Höllviken där det till slut blev en solid och klar 6-2-viktoria.
När Mattsson är på humör är det få lirare som piskar honom på fingrarna i SSL.
Backhandpassning till Martin Karlsson vid 1-0.
Pangskott fram till 2-0.
Pass till Eric Björk vid 3-0.
Fantastisk macka till Martin Karlsson vid 4-0.
Där ser man vad en spetsspelare i form betyder för ett lag.
Mattsson har gjort fyra pinnar i två matcher i höst, det är de enda två matcherna som Linköping vunnit. Kollektivet behövs för att det ska fungera, men det är oftast spetsarna som avgör matcherna. Linköping visar tydligt att man är behov av en Mattsson i trolleriform, och det hade man i den här fajten.
Då vinner man också.
Mattsson var förtegen om den inflammation som hållit honom borta från spel i två matcher, men berättade att han legat till sängs i fyra dagar utan att kunna göra något och att han bara hade en träning i benen inför dagens fajt.
Jag frågade på vilken nivå av sin kapacitet han spelade idag.
– Kanske 65 %, sa han.
Men lade till:
– Det kanske låter kaxigt, jag tänkte mer på att jag varit borta ett tag. Poängen är lite tillfälligheter också, något powerplay-mål och så.
Äh, inga tillfälligheter där inte, men han har nog rätt i att han kan ännu mer även om han trollade på rätt bra idag.
Reser sig laget nu?
Jag tror det:
Grym upphämtning i slutet mot Storvreta och en solid seger mot Höllviken där man var det bättre laget över 60 minuter och egentligen aldrig var i fara.
Christian Mattsson i trolleriform, Martin Karlsson vräker in mål, Tobias Gustafsson ser äntligen ut som den där världsbacken han är.
Saker och ting börjar kugga i för östgötarna.
Som nu dessutom inte är jumbo längre, utan som har klättrat upp på en tolfteplats.
Höllviken då?
Nja, orkade inte forcera ett för dagen bra Linköping. Skåningarna har berömts en del, men har faktiskt bara tagit en trea och sex poäng på åtta matcher. Det är skralt. I och med den här torsken så är man nu under nedflyttningsstrecket.

***

Första derbyt någonsin i IFU Arena. Storvreta mot Sirius.
Men nja.
Det gnistrade inte. Storvreta var en klass bättre och avgjorde matchen redan i andra perioden. Dessutom såg vi inte speciellt mycket derbykänslor att tala om, det var en ganska sval och snäll match.
Viktor Klintsten var lite förbannad på Johan Eriksson vid ett tillfälle i sista perioden och jabbade lite, det var en av få heta händelser.
Men som sagt: Storvreta var bättre. Sirius lyckades, som man gjort flera gånger i höst, bita sig kvar målmässigt i första perioden trots att man var underlägsna i spelet, bara uddamålet skiljde, men i den andra perioden orkade man inte hålla i utan Storvreta kunde dra ifrån och sista perioden blev mer eller mindre bara en defilering av mästarna.
Jimmie Pettersson har vräkt in påsar hela hösten och satte två nya nu.
Dessutom satte Albin Sjögren två kassar, det har ju annars varit skralt med det innan (han bör ju snitta en balja per fajt i alla fall).
Han medgav att han klurat lite på ”måltorkan”:
– Min roll är att göra mål och jag har inte gjort så många mål, det finns där i bakhuvudet. Produktionen har inte varit där men det har känts ganska bra spelmässigt, det är mer att bollarna inte suttit, sa han.
Vreta har ju skyfflat om en del i formationerna och stundtals också särat på Sjögren och Alexander Rudd.
– Jag och Rudd synkar bra, men det fungerar bra med ”Vigge” (Victor Andersson) också. Det är hugget som stucket.
Politiskt korrekt så klart, men det är inget snack om att Rudd och Sjögren har en viss kemi. Något som kan öppna en VM-dörr.
– Jag ska ärligt talat säga att jag blev lite förvånad över att jag kom med i landslaget nu, men det är bara att försöka ta chansen även om det är hård konkurrens på min position. Chansen finns alltid, sa han.
Det blir tufft att knipa en VM-tröja men Sjögren, som haft ett supertalangrykte länge, har verkligen blommat ut som lirare.
Annars då?
Det kan konstateras att Storvreta fortsätter att gå på kort om folk. Mer eller mindre bara två femmor (med lite, lite avlastning på några få gubbar). Imponerande att leverera en så pass solid insats med tanke på så få händer och fötter i det furiösa spelschema som SSL-lagen är inne i just nu.
Sirius?
Nja, var en klass för små.
Dan Johansson – som helt plötsligt blivit målskytt – satte en distinkt straff.
Jobbigast:
Mattias Jällrud, som missade nästan hela förra säsongen på grund av ett trasig knä, gick sönder igen. Det såg inte speciellt bra när han linkade vid sidan om med ett lindat knä. Han kunde inte stödja på benet utan var tvungen att få hjälp. Förhoppningsvis är det inget allvarligt igen för talangen, men det såg sannerligen inte bra ut.
Tufft derby för Sirius alltså: förlust mot rivalen, noll pinnar och en tung skada på Mattias Jällrud.

***

Förra veckan lade jag lite fokus på att Sirius spelgeni Dan Johansson, som många påstår inte har något skott, börjat göra mål på löpande band.
Nu har ett annat passningsgeni också börjat måla.
Växjös Filip Kjellsson satte hela tre mål i bortafajten mot Pixbo. Det tillhör ju sannerligen inte vanligheterna, det är han som brukar servera mackorna till lagkamraterna som petar in bollar i tomma burar normalt sett.
Nu visade han verkligen målkänsla:
Grymt skott vid första målet där han sköt runt sin back och hittade krysset, friläge och kylig fint vid andra målet och fin förvaltning av den magiska Valdemar Ahlroth-passningen vid tredje målet.
Det räckte dock inte för smålänningarna mot Pixbo, där det blev en 5-4-torsk och det hade starten i både första och andra perioden stor del i.
En svag start följs nästan alltid av klyschan att man sitter kvar i bussen. Vet i sjutton om Växjö inte hade problem med att hitta ut från omklädningsrummet till planen i både första och andra perioden, för starterna var virriga.
Pixbo gjorde två mål efter drygt tre minuter av första.
Pixbo gjorde två mål efter drygt tre minuter av andra.
Där rullade man sönder Växjö för det var snyggt flera gånger om – men även om Pixbos rull var grymt, så var Växjös försvar passivt.
Växjö lyckades trots det äta sig kvar i matchen – tacka Filip Kjellssons målskytte för det – och det skiljde bara uddamålet inför sista perioden. Men den blev mållös. Växjö hade sina chanser, men orkade inte hela vägen. Pixbo fick ett powerplay emot sig i slutet, men städade undan det, och Växjös slutforcering, tämligen enkelt.
Pixbo var bra, Martin Östholm var spelsugen och Daniel Calebsson är i riktigt bra slag, och laget har vunnit sex av åtta matcher i höst.
Dessutom:
Max Wahlgren har ett riktigt, riktigt rappt skott. Det bara snärtar till så sitter bollen mot mål. Imponerande.

***

Matchtätt i helgen. Återkommer med uppsnack.