Styrkebesked eller svaghetsbesked?
Jag vet inte riktigt.
Storvretas 11-3-seger mot Pixbo var lika klar spelmässigt som den var resultatmässigt.
Hemmalaget hade en helt annan energi.
Pixbo såg vilsna, energilösa och frånvarande ut.
Storvreta var bra, inget snack om saken, men hur bra Storvreta än är så ska inte Pixbo kunna vara så här dåliga.
Ett styrkebesked av Storvreta, utan tvekan.
Men ännu mer ett svaghetsbesked av Pixbo, tror jag.
Även om Pixbo har ältat att det är slutspelet som är det viktiga, att serien är sekundär, så finns det nog gränser även hos Per Tjusberg när det gäller hur det får se ut. Och det här, den totala obefintligheten av kamp, kan ingen ha varit nöjd med.
Bästa att göra nu för gästerna?
Ta in – och gå vidare.
Jag tror faktiskt inte de två senaste årens serievinnare gräver ner sig. Någonstans handlar det mesta för Pixbo om att bygga något som kan leverera i ett slutspel, och en rejäl näsbränna i serielunken behöver på sikt inte vara negativt.
Därmed inte sagt att detta var godkänt.
Inte i närheten.
Men som sagt, hemmalaget var bra.
Storvretas säsongsinledningen har ju annars varit blek, tre förluster på fyra matcher, men fokus har också legat på Champions Cup. Där lyckades man, efter en insats där laget snarare än individerna var framgångsreceptet, vinna.
Det skapade naturligtvis massor av självförtroende.
På samma sätt som Pixbos förnedrande uttåg ur Champions Cup (2-7 mot Classic i semin) var något som trubbade av gästernas självkänsla.
Kampen framför målen var talande i den här matchen.
Storvreta fullkomligen totalägde ytan både framför duktige Viktor Klintsten i egna kassen och framför stackars Oskar Adler i Pixbo-målet.
Henrik Stenberg – som satte tre bollar – älskar att agera i den ytan precis runt målburen och framför keepern, och var verkligen framgångsrik där.
Stenberg och radarpartnern Jimmie Pettersson gick med sin energi och rivighet i bräschen för mästarna och kombinerade in hela sju mål.
– Det var roligt att spela, skrattade Henrik Stenberg när jag pratade med honom och bad om hon beskriva matchen.
Ja, han såg sannerligen ut att trivas.
Han som bara är halvskadad i årets säsongsinledning (knäsena), jämfört med rejält skadad ifjol (foten).
En Stenberg i form är en het Stenberg framför kassen. Hämmad av skador eller inte, han är i bra slag just nu.
Hans rutin lyste också igenom när han skulle bedöma hur stort styrkebesked det här var:
– Det är klart det var ett stort styrkebesked att vinna med 11-3 mot dem som vann serien ifjol och som också spelade Champions Cup förra veckan. Sedan kan vi inte haka upp oss på det, nu är det fokus på nästa match.

***

”Jumbofinal” mellan Karlstad och Linköping.
Vem hade sett den komma inför säsongen? Nu är vi förvisso bara i säsongens linda, men ändå.
Karlstad plockade hem fajten till slut och vann med 7-5. En nyckel var att inte allt (om än väldigt mycket…) kretsade kring bröderna Colling och Anton Vestlund. Nu fick man lite produktion från andra händer och fötter, vilket varit en nödvändighet för att maskineriet ska hacka igång.
Vestlund föresten, han är ju stekhet så här i säsongsinledningen.
Jag såg inte hela matchen, utan kollade på flera, men så fort det hände saker i Värmland så var ofta nummer sju med på något hörn. Det var ju han som på egen hand sprintade och skottade in 7-5-målet också – på något sätt symboliskt att en av lagets hetaste lirare fick göra det viktiga målet.
Han trampade ju ifrån ingen mindre än Tobias Gustafsson där vid målet också, och då har man bra fart under sulorna.
Känslan är väl ändå inte att Karlstad – som hade Simon Bergström i kassen idag – tuggat igång helt och hållet.
Mycket handlar alltjämt om Colling-kedjan. Fler behöver kliva fram framöver om det ska bli någon slutspelsbiljett. Inte minst de nya finska lirarna och Kevin Björkström, som inte har lyst ännu.
Dubbla SM-finalisterna Linköping ligger alltså sist i tabellen med en enda seger på fem matcher i höst.
Eric Björk toppar interna poängligan. Inget ont om Björk, han är en strålande offensiv back som lastat in en del straffar i höst, men har man lirare som Christian Mattsson, Martin Karlsson och Matej Jendrisak i uppställningen så borde någon av dem ligga där i toppen.
Så är det bara.

***

Linus Nordgren fixade seger för Helsingborg hemma mot Dalen i en ganska tillknäppt historia.
Den elegante centern gjorde ett ryck, drog förbi sin back och skottade sedan in bollen med en backhand fram till 4-3 bakom Måns Parsjö-Tegnér vilket blev slutresultatet i matchen.
Annars är det återigen att förundras över Jonathan Nilsson.
Han är ”the real deal”, alltså.
Han slog ju igenom ifjol, men har tagit ett kliv till i år.
Stekhet kring målburen, satte två bollar och skymde keepern när Kristoffer Fälth (av alla…) stötte in 3-2.
Att skåningarna lyckades få honom att krita under ett treårsavtal för ett litet tag sedan är ju bara en enda enorm jackpott.
Landslaget nästa.
Dalen spelade sin innebandy och gjorde det ganska bra, men fick inte riktigt så många spelvändningar som man hoppats. Annars var ju 0-1-målet taget ut Dalen-tränarnas instruktionsbok gällande kontringar, där Jim Johansson snyggt flippade fram bollen till den framstörtande Jonas Svahn (då går det fort…) som med en hand bara kunde stöta in bollen i tom bur. Annars så blev det inte så mycket mer av den varan.
Fredrik Edholm visade föresten sin kanon igen – han har en riktig jäkla bössa när han väl får träff.

***

Jag upprepar det som rapades upp inför säsongen: Team Thorengruppen har SSL:s sämsta lag på pappret, men kommer inte bli någon slagpåse i år.
Det har laget också visat flera gånger i inledningen på serien, där man varit med i princip alla matcher och också roffat åt sig en hel del poäng.
Idag kom en ny trea efter 7-6 hemma mot Växjö.
En match där Växjö hade en hel del boll, men där Thorengruppen hade sylvassa spelvändningar (som vanligt) – en jämn och svängig kamp som egentligen kunde ha gått hur som helst.
Nyckeln för Thorengruppen var mittenperioden där Växjö tryckte på, men där hemmalaget kunde smita iväg med en 5-4-ledning inför sista perioden. Växjö kom ikapp till 6-6 i sista – men med 1.57 kvar så kom det matchvinnande 7-6-målet efter att Johan Bergstrand vackert skarvat in bollen på kontoret framför gästernas säsongsdebuterande keeper Edin Omanovic.
Svag markering av Växjö, påpassligt mål av TT.
Det vimlade av avgörande sekvenser – men en vid ställningen 6-6 som fastnade på näthinnan stack ut:
Jesper Sankell fick ett kalasläge för Växjö vid bortre stolpen, men Erik Ställ i hemmakassen hann med i en magisk sidledsförflyttning och svarade för en fantastisk räddning.
En räddning som räddade poäng – och bäddade för segern.
Ställ har föresten var riktigt bra för TT i säsongsinledningen, en målvaktsbjässe som är häpnadsväckande kvick för sin storlek.
Jag fortsätter också imponeras av pansarvagnen Tobias Haraldsson som river, sliter och utnyttjar sin tyngd, samt lagkaptenen och backkuggen Victor Öberg, två nya bekantskaper för mig på SSL-nivå.
Det finns en del kvaliteter helt klart.
Noterbart: Växjö saknade både förstekeepern Eero Kosonen och konstnären Filip Kjellsson. En som däremot stack ut var backeleganten Markus Jonsson vars förarbete till Manuel Engels 2-3-mål var något i den högre skolan, när han helt enkelt vandrade in i slottet, fick TT-spelarna att se ut som statyer, och petade ut bollen till en sopren Engel som hade ett soprent mål att peta in bollen i.

***

Warberg besegrade AIK med 5-3 hemma – och jag tror hemmalaget var ganska nöjda med dit man fick matchen, där man lyckades få ner farten på sprudlande AIK samtidigt som man skapade en hel del själva.
Warberg hittade sannerligen öppna ytor vid sina mål.
Som när Tom Ondrusek skottade in 3-2, då fyra AIK:are sjönk alldeles för djupt ner och lämnade oceaner av yta till tjecken.
Som när Mattias Hasselström fick utrymme att göra 4-2.
Som när Mattias Kongstad slog en delikat sidledspassning som gav Daniel Karlander öppet mål fram till 5-2.
AIK är lite naiva stundtals i försvaret, och Warberg utnyttjade det hänsynslöst. Fem olika målskyttar dessutom, vilket säkerligen gladde Oscar Lundin och Stefan Smedberg i båset, för det är ju kollektivet som ska göra det i år.
Fin insats av Tobias Jernsand i kassen, dessutom.
Matchens delikatess?
Rikard Eriksson – en av matchens bästa – när han backhandknackade in en perfekt passning till Robin Westergren i slottet som elegant vinklade in bollen fram till 2-1.
AIK, då?
Johan Edlund levererade en grym passning till Kevin Lieback Asp när han gjorde 2-2 och Andreas Stefansson petade så klart in någon boll, men hittills den här säsongen har det sprudlat mer om AIK på hemmaplan jämfört med bortaplan.

***

Endre bärgade första hemmatrean efter att ha slagit tillbaka Rönnby med 9-4 i en match där hemmalaget var bättre, men där siffrorna kanske ändå var något i överkant.
Det var 3-3 efter första perioden innan Endre sköt fyra raka kassar i andra akten, sprang ifrån till 7-3 och sedan aldrig släppte greppet.
Sara Steen – en av de offensiva centralfigurerna i ”nya” Endre – skyfflade in tre bollar och gick i bräschen för hemmalaget.
Det har ju annars varit mycket tjat om Anna Jakobsson och Corin Rüttimann, hur mycket de betytt, vad som ska hända nu, vilket inte blev bättre efter raset i sista perioden mot Iksu samt ”bara” två pinnar borta mot nykomlingen Kalmarsund.
Att ta första trean, att få ett vinstbevis för nybygget, betyder nog förbaskat mycket.
Steen meddelade att surret om de försvunna stjärnorna är något som spelartruppen inte snackar om.
– Det var mycket snack om att de försvann i början, men vi fokuserar inte på det längre, vi kör med det laget vi har och tror på det, sa hon.
– Anna och Corin fick väldigt mycket speltid men nu är det andra och fler olika spelare som får kliva fram. Vi måste växa in i de rollerna men på lång sikt kommer vi ha många fler matchvinnare i vårt lag.
Noterbart:
Stina Ander gjorde 2-2 på straff i första perioden, men sedan fick Endrebacken olyckligt en boll i ögat under den andra perioden. Hon låg och hade riktigt, riktigt ont på plan och det såg otäckt ut, men hon tog sig upp för egen maskin – och spelade sedan i den sista perioden. Så ingen fara med 21-åringen som annars brottats med knäproblem.
I övrigt:
My Kippilä blir enormt viktig för Rönnby i år. Hon gjorde många bra aktioner och assisterade till alla fyra målen som gästerna gjorde. Långbollen där Elin Björkman kunde skarva in 0-1 var lika effektiv som precis, insticket till Linnéa Nilssons 3-3 perfekt och ruschen och mackan till samma Nilsson vid 4-7 osade av klass. Det känns som finskan tar klivet in bland de allra bästa i serien i år.

Mer dam idag:

Malmö – Linköping 4-1: Ellen Rasmussen sopade in dubbla bollar när Malmö vann och tog säsongens första seger. Linköping, som enligt rapporterna gjorde en bra match, åkte på tredje raka nederlaget och kan ha en jobbig säsong framför sig. Prio måste vara att fixa nytt kontrakt – och då är det mot nykomlingarna man måste spela in sina poäng.

Pixbo – Karlstad 4-3 (ot): Karlstad har visat sig vara ett lag som passar Pixbo ganska illa. Det var så ifjol, och det var så nu också. Värmländskorna skickade in 3-3 via supertalangen Frida Swahn och tvingade matchen till övertid – där Eliska Krupnova till slut kunde avgöra för Pixbo med sitt andra mål för kvällen. Mästarnas första poängtapp – men laget är alltjämt obesegrat.

Dalen – Tyresö-Trollbäcken 4-2: Tätt och tajt, precis om förväntat, där TT ledde med 2-1 en bit in andra perioden innan Sandra Larsson skickade in dubbla bollar och satte Dalen i ett 3-2-övertag som Umeålaget sedan aldrig släppte. Dalen är, förvisso efter blott två spelade matcher men ändå, obesegrade på hemmaplan.

***

Här får ni också lördagen i sammanfattande format:

Falun – Mullsjö 13-4: Falun har hittills i höst visat mer spets och hunger än man gjorde på hela förra säsongen. Det gnistrar sannerligen om dalalaget. Mullsjö, som är ute på officiell guldjakt, fick en lektion som hette duga – men ingen skam över västgötarna, Falun är för bra nu helt enkelt. Alexander Galante Carlströms målform är ju dessutom sanslös, sex nya mål och totalt 19 mål på sex matcher vilket innebär ett snitt på över tre mål per match och en överlägsen ledning i skytteligan. Bara en skada kan hindra honom från att sopa hem SSL-rekordet på 60 mål i år.

Höllviken – Sirius 6-6: Sirius har sannerligen en förmåga att gneta till sig poäng hittills i höst och visade återigen det i den här fajten. Trots underläge med 5-2 efter två perioder så bet laget tillbaka, kom ikapp och hade också ledningen med 6-5 – men fick nöjda sig med en pinne efter att Höllviken lyckats kvittera. 6-6-bollen skickades in av Pontus Karlson, han som varit fotskadad och som i veckan stukade andra foten och som egentligen inte skulle spela, men som kastades in sista tio och då gjorde mål igen (åtta mål på tre senaste). Karlson var inblandad i ett knippe chanser till och kunde petat in någon boll till, faktiskt. Annars: Johan Eriksson i Sirius gjorde tre mål – och verkar gilla Skåne. Två matcher på skånsk mark i höst har genererat sju mål.

Uppsala – Warberg 3-2: Det är inga stora marginaler, men det brukar det sällan vara när Uppsala spelar. Fjolårets skrällgäng ha hittat en unik förmåga att alltid stå på rätt sida i de där uddamålsmatcherna och det här var inget undantag. Succéförvärvet Ellinor Berling skickade in dubbla mål för Uppsala, har gjort fyra mål på tre matcher, och har verkligen tillfört spets.

Iksu – Kalmarsund 7-1: Det mest sensationella med den här matchen var väl att det ”bara” var 1-0 till Iksu efter en period, men å andra sidan är Kalmarsund ett bra och sammansvetsat försvarslag. Gästerna orkade dock inte stå emot den offensiva hemmamaskinen som rann iväg till en solid storseger. Corin Rüttimann gjorde två nya mål och verkar ha förvandlats till värsta målmaskinen. Iksu har gjort 27 mål på tre matcher hittills.

***

Kais Mora mot Täby imorgon.